Misstänkt tjuv – på grund av min gruppidentitet?

I veckan var det dags för storhandling. Vagnen är rågad när jag ställer tillbaka handskannern och rullar fram till en terminal för att betala. Kundkortet dras genom läsaren – och lampan ovanför slår om till ilsket röd.

En personal kommer fram för att hjälpa till. Hon klickar lite på skärmen och säger glatt: ”Jaha, det blir visst full kontroll för dig idag!”.

Man suckar inombords, för ”full kontroll” menas att man måste plocka upp alla matvaror man redan skannat för att butikspersonalen ska kolla att man inte missat, eller försökt stjäla, något.

Här misstänker jag en viss diskriminering. Jag blir nämligen kontrollerad minst dubbelt så ofta som frun. Hade mina kontroller visat att jag fifflat med skannandet så vore det en sak, men det gör jag ju inte.

En gissning är att butikernas algoritmer bestämt att medelålders män är tjuviga eller möjligen bara dåliga på självskanning. I så fall diskrimineras jag alltså på grund av min gruppidentitet. Det är ju modernt att hävda sådant, men hjälper knappast mot problemet.

Samtidigt som det är lite irriterande med dessa kontroller, ska vi vara tacksamma att butikerna försöker stoppa snatteriet. För det är ju oss andra kunder som snattarna egentligen stjäl av, eftersom butikerna tvingas höja sina priser för att kompensera för svinnet.

Och som vanligt slår det hårdast mot de fattigaste.

Senaste siffran från Svensk Handel visar att det snattas för 10,5 miljarder kronor per år i Sverige. Alltså runt tusen kronor per svensk och år.

En familj på fyra personer skulle med andra ord kunna spara runt fyra tusen kronor per år om snattarna kunde hålla fingrarna i styr.
Det är mycket pengar för en familj, helst en med svag ekonomi.

Och det stannar inte där. För butikskedjorna lägger lika mycket pengar, över tio miljarder kronor per år, på säkerhetssystem och personal som ska förhindra stöld. Den kostnaden läggs såklart också på varorna vi köper.

Därmed kan man dubbla fördyringen som snattarna orsakar – till åtta tusen kronor per år för ovanstående familj.

Så snattarna stjäl inte från Coop och ICA – de stjäl från barnfamiljer, pensionärer och alla som redan vänder på varje krona.

Därför skulle man önska att alla snattare insåg hur osolidarisk och fattigmansförtryckande deras beteende är. Då skulle förhoppningsvis fler välja den smala vägen.
Åtminstone de som har en gnutta hjärta kvar i kroppen.

Sedan borde kanske vi medelålders män, om vi nu är den problemgrupp inom självskanningsvärlden jag misstänker att vi är, skärpa oss.
Det skulle också vara ett litet, men välkommet, steg mot en lite mer rättvis värld.