Min trädgårds ”no-go-zon”

Kan man likna trädgårdsarbete vid brottsbekämpning?
Jodå, på min tomt går det utmärkt.

Det började vid millennieskiftet, när vi planterade lupiner i en slänt.
För lupiner är ju fina blommor. Ha, ha, ha.
Ja, jag vet, har man dålig koll så har man…

Med åren har dessa översittare till blomster spridit sig och trängt ut nästan all annan växtlighet.
Nästan, som sagt.
För det finns fler mobbare i den där slänten. När vi flyttade in fanns redan Parkslide och Rosenhallon, som också spridit sig.

Det här har gjort slänten till närmast en ”no-go-zon” för mer fridfulla blommor.
Och det är mitt fel. För på samma sätt som samhället varit valhänt mot gängbrottslighet och låtit den växa till ett stort problem i vissa områden, så har jag själv reagerat för långsamt mot släntens missdådare.

För några år sedan återstod bara två val: Kapitulera, och låta de fridfulla och nyttiga blommorna bli helt överkörda.
Eller kavla upp ärmarna och rensa bort det som skadar.

Det var egentligen inget val, för de aggressiva arterna hade redan börjat smyga sig in i gräsmattan och upp i rabatter, och om vi inte stoppade dem nu så skulle de med tiden ta över hela tomten.

Därför har vi slitit och grävt. För att förebygga återväxt har vi sått släntgräs och marktäckare. Det blir långsamt bättre, men det kommer säkert att ta flera år till innan slaget är vunnet.
Så nu gäller det att hänga i. Vara envis.

Men moder natur tyckte tydligen inte att vi hade tillräckligt att göra, för på försommaren i fjol dök trädgårdens motsvarighet till östeuropeiska stöldligor upp.
Ja, du gissar rätt: Mördarsniglar.
Och det är ju kul djur…

Här väntade vi inte, utan satte igång på direkten. Jag letade information på nätet och pratade med grannar. Allt pekade åt samma håll: Beslutsam bekämpning, i kombination med förebyggande åtgärder är enda lösningen.

Så vi knogar på. För man vill ju att hela trädgården ska må bra – att nyttiga och fridfulla blommor ska få spira, och att pumporna få vara ifred från glupska sniglar.
Alltså måste det odugliga och aggressiva pressas bort.

Jag tar av arbetshandskarna och vilar en stund. Tittar igenom tidningsrubrikerna i telefonen: Gängvåld, skjutningar, stöldligor.
Hmm…
Någon sa: ”Det man ansvarar för ska man vårda. Det man inte vill vårda, ska man inte ansvara för.”
Det är ett enkelt och bra råd – för både tomtägare och politiker.