”Midvinterns bistra kostnadsvindar blåser”
Grävmaskinen krafsar som en hungrig dinosaurie några centimeter utanför ytterdörren. Den har klöst sig ned genom tjälen och skapat en tre meter djup vallgrav runt huset. Så här sitter jag, som på en liten ö i byn. Huset ser ut som att det tappat byxorna, mitt i smällkalla vintern.
Det är dräneringen, den byggtekniska detalj som leder bort vatten från huskroppen, som ska förnyas. Det här måste de flesta husägare med källare åtgärda förr eller senare. Däremot är det knappast något som man vaknar en morgon och får lust att göra. Men ibland har man inget val.
I det egna fallet klarade inte den gamla dräneringen sommarens monsunliknande regnoväder, vilket gjorde att vatten letade sig in i huset och den relativt nyrenoverade källaren blev vattenskadad.
Så man börjar med att kolla upp vad en ny dränering kostar, och när man hämtat sig från den chocksiffran så skickas några offertförfrågningar till företag i bygden.
Och nu är de alltså här och gräver så att porslinet skallrar i skåpen.
Inomhus är källaren ett skelett av reglar och bjälklag efter att fuktdrabbade golv och väggar rivits ut.
Nu när skopan satts i backen utanför, och man inte behöver oroa sig för nya läckage, så kan man starta den invändiga renoveringen också. Den görs på egen hand och proffs-hantverkare kallas bara in där lagar och försäkringsbolag kräver det.
På tal om försäkringar: Tror du hemförsäkringen täcker skador när regnvatten läcker in i huset?
Svar: Nej.
Därför är det fullt korsdrag på bankkontot just nu. Det har förresten varit styv kuling på kontot hela året. Varenda tjänst och abonnemang tycks ha höjt sina avgifter, och ofta rejält.
Dessutom höjdes räntorna, elpriset åker jojo och det kommunala vatten- och avfallsbolaget höjer sina avgifter en gång i kvarten. Och som om inte det vore nog så vill den egna kommunen lägga över ansvaret för vägarna på oss boende.
Det senare får man tycka vad man vill om, men att det bli en ny dryg kostnad för oss invånare, och att man dessutom förlorar den kommunala skötselns stordriftsfördelar, är helt klart.
Därtill blir det mer tidskrävande eftersom horder av noviser behöver sätta sig in i vägunderhållets regler och teknikaliteter.
Den nya väglösningen blir mer juridiskt robust, menar politikerna. Det stämmer säkert. Om den blir mer rationell, rättvis och logiskt robust är mer tveksamt.
Men det hjälper ju inte att gråta över spilld mjölk – inte ens när det mestadels är andra som dräller med ens mjölk.
Grävmaskinen puttrar förbi ett sidofönster. Nyfiket tittar jag ut och ser att de kommit ett par meter till utmed källarväggen. På diskbänken ligger en påse saffransbullar som de två sympatiska bygg-killarna ska få om en stund. Det är de värda där de kämpar på ute i kylan.
Det är väl så man får göra själv också när midvinterns bistra kostnadsvindar blåser; bita ihop och kämpa på – och trösta sig med saffransbullar.