Mer raggarpant åt folket
Tänk att människor har en sådan uppfinningsrikedom. Som börjar med ett visst syfte, men som till på köpet får flera plussidor. Ännu ett år med allt vad Classic Car Week innebär har avrundats och även om jag är en av dem som helst åker åt andra hållet nämnda vecka och som, det ska jag villigt erkänna, går runt och är ganska småilsken och trött i både huvudet och öronen dessa dagar, så finns det ju bra aspekter också. (Tänk då att jag inte ens bor i pudelns kärna utan nästan två mil söderut och ändå hinner ledsna ur på den anskrämliga och sviniga sidan av evenemanget. Hur ska det inte vara att bo mitt i smeten? Men det är en annan historia).
Förutom det otroligt fina engagemanget och möjligheten att få se vackra kläder och blanka veteranåk, så hann jag se något som för mig var en ny sida av jippot, men förmodligen inte för andra som är där mer frekvent. Vi kom körande över Söderås i Rättvik och vid nästan varje gård stod det barn och tonåringar och riggade olika varianter av ytor för förbipasserande att slänga sin pant på. Helt briljant!
Det var plastband som satts upp i en fyrkant vid tomtgränsen i anslutning till vägkanten, det var olika plastbehållare på rad, några hade ställt en plywoodskiva på högkant och sågat ut tre olika stora hål så att raggargängen i sina bilar kunde kasta prick med flaskor och burkar och låta panten landa mjukt i gräset.
En kille med en skylt runt halsen – ”Pant!” – stod utmed vägkanten vid rondellen och höll tydligt fram öppningen på en stor sopsäck han höll i händerna. Och fångade tomburkar som lämpades i hans väg. Lite väl riskfyllt, kände jag, men helt klart fyndigt. Vilka smarta initiativ! De flesta varianter längs gårdarna hade samma typ av text på sina gårdspantsinsamlingar: Drop Zone Pant, stod det. Alltså avlämningsplats. Kort och gott. Tydligt och smart.
Så självklart är syftet hos alla dessa ungar att få lite raggarpantsslantar, men det blir ju så mycket mer än så, likt ringar på vattnet. Det blir en god miljöinsats, det krävs mindre skräpplockararbete för de ansvariga, det blir en sport att pricka rätt i varje drop zone och en sak till, det blir roligt och man utbyter glada tillrop, leenden och vinkningar.
Det blir en särskild liten form av gemenskap. Stämningen blir bättre än den kanske annars skulle vara. Dessa drop zones skapar en kedja av positiva delar som annars skulle vara något grisigt, irriterande, en källa till missnöje. Det är det fullt tillräckligt av ändå, inte sant? Så heja er med dessa inspirerande idéer, hoppas ni fick ihop en bra slant.