Kan det vara dags för en liten digital detox, min kära vän?

Min hjärna brinner ibland, och jag är själv helt skyldig till detta. Det handlar inte på att håret är orange och att det luktar brända strån men min känsla är att det mycket väl skulle kunna komma färsk rök från den yttre pannloben. Det handlar om dig, min tekniska vän som jag inte kan släppa. Jag somnar med dig nära på kvällen och vaknar med dig på morgonen. Vi jobbar ihop och vi spenderar även nästan all fritid ihop. Just nu är jag fast och jag vet inte varför jag inte säger nej till dig ett tag trots att jag känner stress och att hjärnan är på gränsen till blossande rökmoln.

Vi ska ständigt vara tillgängliga och ändå är vi ofta upptagna. Vart är vår struktur och vår disciplin till dig vår ”kompis” som vi inte kan leva utan?
Du bär på mina minnen i bilder, du spelar den musik jag vill dansa och vila till, du visar mig de filmer jag vill se och du sparar på mina anteckningar som jag kommer att behöva lite längre fram. Som om inte det vore nog så förmedlar du både den fakta jag glömde efter tentorna i skolan samt de kärleksfulla meddelanden jag får från en vän. Du räknar mina trappsteg och berättar om hur många som kommer på middagen ikväll. Jag behöver dig.

Du berättar för oss vad våra vänner gör och du ser till så att du inte behöver höja volymen och uttrycka en ring melodi för alla ser ju ändå vad vi gör och vart vi befinner oss. Signalen är tyst och tonen från kompisars röster glöms bort eftersom vi kan skicka sms medan vi sitter på möte. Det går ju fort. Skulle du råka strula någon gång så är det ju jag som blir stressad och min vardag som blir mer komplicerad. Du är den som finns där och gör att jag inte känner mig ensam, samtidigt som du får mig att känna just det mest av allt ibland.

Ibland använder jag dig till det som vi gjorde i början av vår vänskap. Jag slår ett nummer, nej det gör jag ju inte, jag kan ju inte fler telefonnummer än två, jag hittar min vän under kontakt på namn och du hjälper oss att nå våra kära för att prata. Tur att det inte brinner och att jag behöver nå någon utan att ha dig till hands. Farmors och mammas nummer är ju det enda jag kan utantill. Detta händer inte ofta.

Hur ska jag då förhålla mig till dig min kära mobil, min tekniska kompis och uppkoppling till det som idag är en stor del av verklighet och vardag. Att vara online.

Det är läge att vi tar en timeout ibland. Det mår vi båda bra utav har jag märkt av tidigare erfarenheter. Det måste ske innan lågan tar eld. Jag behöver stänga av och låta dig sova i köket framöver. Läsa en vanlig bok i papper innan ögonlocken sluts på kvällen. Jag hoppas att du inte tar illa upp, det handlar bara om min egen disciplin, du är på intet sätt skyldig.

I juni då ska vi hänga mycket och då ska vi jobba hårt i ett gott samarbete men sen ska vi ta en paus i slutet av sommaren du och jag. Låt oss göra det enkelt och effektivt men inte alltför ofta. I mitten på juli då checkar jag ut, då ska både du och jag se till att vila. Vila från att du hänger i min hand, ständigt uppkopplad, tillgänglig och online. Jag ska prata med min röst med vännerna jag önskar vara nära och träffas och umgås i en vardag utan dig. Jag behöver helt enkelt en digital detox så att hjärnan får vila och inte brinner upp.

Jag önskar er alla en trevlig midsommar och hoppas att vi ses framöver i vårt gröna skön Dalarna.

Lycklig kulla,Entreprenör, Föreläsare, Projektledare och Sportkommentator mm.