”Hoppa i dojorna, ta med dig en soppåse och ge dig ut på plogging”
När jag rör mig ute i vår vackra natur förfasas och upprörs jag tyvärr ständigt över all skit som folk strör omkring sig. Det är inte så att det är svårt att ta med sig sitt skräp hem, eller till närmaste soptunna. Så varför behandla naturen som en gigantisk soptunna? Det är ju knappast så att du bara släpper en tomflaska, eller ett kladdigt godispapper rakt ner på köksgolvet hemma, eller?
Fler än jag förfasas och upprörs givetvis över nedskräpningen i vår natur och det går att med gemensamma krafter och småfinurliga sätt hjälpas åt att städa upp om det nu är så omåttligt svårt att lära sig att ge fan i att skräpa ner! (Sistnämnda problem behöver ju såklart också tas tag i, men det är inte fokus för dagens text).
Sedan några år tillbaka startade en svensk multisportare vid namn Erik Ahlström en trend som nu spridits i mer eller mindre organiserad form över stora delar av världen, efter en ökad oro av plastföroreningar. Det handlar om att kombinera utomhusmotion och skräpplockning, eller rättare sagt joggning och plockning: plogging!
När du drar på dig löpardojorna ser du alltså även till att ta med en påse att stoppa skräp i. Sedan är det bara att sätta igång. Ut och spring och när du ser något på marken som borde ha legat i en soptunna, stoppa det i din påse och kuta vidare, glatt förvissad om att du har gjort världen lite, lite bättre. Är det mycket skräp som kantar din väg, ja då får du se det som intervallträning, tänker jag. Stopp! Ett kolapapper där, rusning bort till tomflaskan hundra meter bort, iväg igen och snart har du lämnat en tjusigt städad sträcka bakom dig. Och du kanske inte ens hann tänka på att det var särskilt påfrestande att springa den där sträckan såsom det kanske annars hade känts?
Ur ytterligare träningshänseende är det ett grymt bra pass eftersom det blir en större variation för kroppen än bara joggning i och med att du både måste böja dig ner, sätta dig på huk och sträcka på dig. Böj, huka, sträck. Och så springa däremellan. Känn vad sugen du blir, eller hur? Ja!
Ett par funderingar bara…
1) Om det är mycket skräp på ett ställe och jag har kommit upp i ett bra tempo, då blir jag nog inte så benägen att stanna och tappa flytet?
2) Hur lätt är det att springa med en fullproppad soppåse i handen? Lite sådana småsaker bara som hann flimra förbi i tankebanorna i min iver att testa detta när jag läste om det.
Å ena sidan har jag ännu inte gjort just detta – testat alltså. Och å andra sidan kan man ju tänka att man kör joggning varannan gång och plogging varannan. Men jag tror att det kan bli roligare att ta sig ut och springa när man vet att man gör en insats för miljön och på kuppen blir man nog så fokuserad på att hitta skräp så att alla andra eventuella jobbiga tankar flyr sin kos på löprundan. Alltid gott att ha ett mål i sikte.
Så hoppa i dojorna, ta med dig en soppåse och ge dig ut på ”plogging” i Moder Jords tjänst!