Gyllene regler om grannars skymmande träd

Jag blundar med ena ögat och siktar längs tomtgränsen. Hmm. Provar att byta öga. Det hjälper inte. Trädet står någon decimeter in på grannens tomt. Och jag som var så säker på att det stod på vår sida…

Jag hade laddat för att fälla det där trädet i fjällen. Inte för att jag har något emot träd, tvärtom. Men när de råkar vara granar och dessutom storväxta, så är de bostadskvarterens motsvarighet till universums svarta hål – de suger åt sig ljus. Då får de finna sig i att jag kommer med motorsågen en vacker dag.

Men, den här granen står alltså till hälften på grannens tomt. Därmed är enda lösningen att ringa honom, koppla på charmen och hålla ned förväntningarna.

Genom åren har undertecknad pratat trädfällning med flera grannar, och är det något jag lärt mig så är det att aldrig ta något för givet. I varje sammanlevande par är chansen stor att åtminstone en är trädentusiast och älskar ALLA sina träd, även om de lever i stort överflöd.

Så jag ringer grannen. Han svarar inte. Skrutt! Jag får pausa, för tomtgränser ska man vara noga med.

För ett par år sedan kunde man läsa om en kvinna utanför Stockholm som tog ned några träd på tomtgränsen, utan att be om lov först. Hon fick betala nästan en halv miljon i skadestånd till grannen.
Och i Västsverige dömdes en man att betala hundraåttio tusen efter att ha fällt ett träd som också stod vid tomtgräns.

Man får inte ens såga bort grenar som sträcker sig in på tomten från grannens träd, utan att prata med grannfolket först. Allt är reglerat i lag, och Internet vimlar av vittnesmål om grannar som bråkar om skymmande eller skuggande träd.

Alltså är det bäst att gå varsamt fram. Det är ju träden man vill få på fall, inte grannsämjan.

För många år sedan, runt millennieskiftet, hade vi några välvuxna björkar mitt i en annan utsikt. Träden stod ett par meter in på grannens tomt och när jag försiktigt undrade om de kunde tas bort, svarade grannen att han absolut INTE ville det. Hans motivering var att björkarna sög upp mycket vatten och höll tomten torr – och så skulle det förbli.

Det där sugande argumentet är vanligt förekommande, för det har jag hört från flera andra i samma situation.

Jag nämnde mitt problem för en kompis som är landskapsarkitekt. Han höll med om björkars förmåga att suga vatten, ”MEN…”, sa han, ”…ett väl tilltaget dike kan leda bort mycket mer vatten än ett gäng björkar klarar av.”

Uppiggad med detta nya rön gjorde undertecknad ett nytt försök med trädfällar-diplomati med grannen. Erbjudandet: ”Jag gräver ett dike på min sida tomtgräns och leder bort vattnet, plus att jag tar på mig jobbet att fälla och kapa upp träden i vedlängder.”

Då blev vi överens.

Det här låter kanske närmast undfallande generöst av undertecknad. Men allt är en avvägning i förhandlingar. I det här fallet ville jag verkligen få bort björkarna, för de förvandlades till en heltäckande grön ridå i utsikten under hela sommarhalvåret. Och vad är poängen med att bo på en höjd om man inte har utsikt?
Att få gå i backar?
Nej, precis.

Slutresultatet blev i alla fall utmärkt och det kändes värt insatsen. Alla inblandade var nöjda och glada.

Beskärning av träd har också provats. För några år sedan frågade en granne om vi kunde fälla en av våra egna björkar, eftersom den hade vuxit upp i deras utsikt. Jag har fällt flera träd när den frågan kommit upp, för ”den gyllene regeln” gäller i högsta grad även skymmande träd.

Men, just den här gången tyckte jag det skulle bli lite väl glest på den delen av tomten om björken försvann.

Så det blev beskärning. Björken kapades vid ¾-delar, och grannarna fick fri sikt över den. En björk brukar klara en sådan behandling utan problem. Den kanske inte vinner några skönhetstävlingar det efterföljande året, men snart växer nya grenar fram och så är det fint igen.

Man får helt enkelt bjuda till lite, för vem vill vara en skymmare om man kan undvika det?

Grannen i fjällen ringer tillbaka:
”Vilken gran menar du?” frågar han.
Jag skickar en bild…
…och får svar direkt: ”Inga problem. Fäll den du. Hälsa familjen och lycka till!”.

Vi har förstående grannar.
Och nu är granen borta. Det var som att dra upp en rullgardin – vilket ljus!

Härliga vår!