Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek
Astrid Lindgren sa för många årtionden sedan:
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”
Som mamma vill jag tro att de allra flesta av oss föräldrar ger våra barn just kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek. Men hur hänger det ihop med att så många barn känner sig ensamma, osedda, ohörda i sina hem? Vad sitter den förklaringen i?
En högst personlig hypotes är: ”Vet verkligen alla föräldrar vad villkorslös kärlek är?” Den där sorten som kommer djupt inifrån och liksom sker av sig självt. Det spelar ingen roll vem man är, vem man vill bli, vad man säger, gör eller inte gör, som barn. Den villkorslösa kärleken är just helt utan villkor. Man behöver inte vara duktig, vara bäst, inte alltid göra rätt (vad tusan nu det är om man ska fundera lite), vara på ett särskilt sätt, säga saker som andra förväntar sig. Man ska bli älskad ändå, som barn. Och som vuxen för den delen, men nu var det barnen vi pratade om.
Kärlek är inte saker. Kärlek är inte pengar. Kärlek är inte att få precis allt man vill, när man vill. Kärlek är att bli speglad av sin förälder. Bli lyssnad på. Tagen på allvar. Att få sina känslor tagna på allvar. Att föräldern är öppen, mottaglig, närvarande. Något av det jobbigaste som finns när man växer upp är att ha en förälder som är en närvarande frånvaro. Som är där, men inte finns där. På riktigt. Som saknar engagemang, som saknar känslan för de uppoffringar ett föräldraskap trots allt innebär, som inte ser barnet i ögonen. Vare sig det beror på den vuxnes psykiska ohälsa, missbruk eller självupptagenhet där blicken främst är fäst vid mobilen eller datorn, så ser bara barnet att hen inte syns.
Och syns man inte, så finns man inte. Och då kan man inte heller förväntas förstå, som barn, hur man helt plötsligt ska kunna vara synlig och dessutom ”agera rätt”, ta ansvar i hemmet, i skolan, i verkliga sociala sammanhang. Ha det där folkvettet, som Astrid pratade om. Och när de delarna inte funkar möts man ofta, som barn, av tillrättavisanden, känslor av förminskande, otillräcklighet. För vi har inte visat, inte klargjort, inte uppmuntrat på ett villkorslöst kärleksfullt sätt. Ack, så orättvist. Så sorgligt. När det i grund och botten handlar om att vi ju skulle ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek. Villkorslöst. Men uppenbarligen inte lyckats.