Feminism är ett ställningstagande
När ska det slut? Våldet, hatet, övergreppen, psykiska, fysiska, sexuella. Maktmissbruket. Från män som hatar kvinnor. För man behöver inte koka ner det särskilt mycket innan man kan fastslå att det är vad det handlar om. Män. Som hatar kvinnor. Som dödar kvinnor. Som dödar flickor.
Jag kan bli så oerhört trött på uttrycket ”inte alla män!” Det är väl SJÄLVKLART! Det är väl så in i he—-e givet att det inte är alla män som hatar, dödar, våldtar, begår allsköns brott. Skulle inte vara mycket till värld kvar då. Men majoriteten bakom all denna vidriga statistik, majoriteten bakom de surrealistiska summor skattepengar som årligen går till insatser för att skydda kvinnor och flickor, är just MÄN!
”App, app, sluta hacka, jag är inte en av de männen!” Men grattis! Vad bra att du inte är det. Då behöver du ju inte heller bli upprörd av att röster som vill förändra detta vansinne ryter i. Ryt i åt rätt håll du också! Du kan på ett eller annat vis sälla dig till kampen för att skydda utsatta, förebygga våldet. Du behöver inte stå på barrikaderna, men du kan göra något. Säga: ”Nej, stopp, jag står inte bakom en sådan kvinnosyn”. En sådan människosyn för den delen. Visa en bättre sida.
För så enkelt är det att även ni män behöver dra ert strå till kvinnokampsstacken. Var inte tysta. Det har varit alltför tyst alltför länge. Jag vet att det finns en god, stark, klok merpart bland män som just inte tillhör den kvinnohatande typen. Det är den majoriteten vi vädjar till, ropar efter. Era röster och er klokskap behövs. För gemensamt bildar vi ett samhälle som alla tjänar på. Asen som hatar kvinnor är dessutom ofta as även mot andra män.
Jag blev så glad när jag såg en, som jag uppfattade det, småbarnspappa komma gående i Borlänge med en svart T-shirt med ett enda ord i stora, vita versaler tryckta på bröstet: FEMINIST. Han hade gjort ett medvetet val. Ett val som borde vara så självklart. Jag upplever att många män missat grejen med detta att vara feminist. Det är ingenting som man bara ”kan vara” om man är kvinna.
Det handlar om att se att män som grupp överordnas andra kön, förstå att detta inte bara beror på individer. Då har du missat hela poängen. Det handlar om gamla skruttiga, dammiga strukturer och normer. Och är du feminist så bär du på en vilja att agera för att skapa en förändring. Kvinnor skriker sig inte hesa för att vi inte har något bättre för oss. Vi är inte arga för att vi vill ha en massa extra förmåner. Och vi hatar inte män! Vi vill ha jämställdhet. Ett samhälle fritt från män som skadar och dödar kvinnor. Både i och utanför hemmet.
Författaren Katarina Wennstam skriver:
”Vi kan inte ha det så här. Vi måste tala klarspråk om att vi har tusentals män som är livsfarliga för kvinnor i sin närhet. Som inte tolererar att hon vill göra slut, vill leva sitt eget liv eller bara vill bli behandlad med respekt. Vi kan inte kalla det för något annat än ett gigantiskt misslyckande när ett samhälle inte förmår skydda dessa livrädda kvinnor.
Vi kan inte längre acceptera att det skulle handla om brist på resurser att skydda dessa kvinnor och punktmarkera dessa våldsamma män – eftersom våldet redan nu slukar enorma resurser, utöver att det orsakar ett bottenlöst lidande. Om man som samhällsekonom vill fastna i siffrorna så skulle jag åtminstone vilja se en seriös debatt där vi väger kostnaderna för det redan uppkomna våldet med vad det skulle kosta att beskära de här männens tillvaro. Som man så ofta säger om insatser mot gängvåldet: det ska vara jobbigt att vara yrkeskriminell.
Samhället måste faktiskt göra det till ett veritabelt helvete att vara en man som hatar kvinnor.”
Idag är det 1 maj. Om man får drömma sig bort en stund, så tänk vad fantastiskt det vore att se tusentals män gå stolta på gatorna iklädda T-shirts med ordet FEMINIST på bröstet. Tillsammans med kvinnor. Med plakat fyllda av tydliga budskap om nolltolerans mot våld.
En vacker dag kanske.