En ny mänsklig rättighet: ”Rätten att vara behövd”

”Vi befinner oss i en framtid där tekniken tagit över allt mer. Allt slit är borta, alla sjukdomar kan botas och varje bekvämlighet fås med några knapptryck.

Men det är ingen lycklig värld. Människor är fångna i sin egen bekvämlighet, hemmasittande, matade med underhållning och statsfinansierade droger.”

Så börjar en novell jag läste för femton år sedan. Lite bistert, minst sagt. Men sedan tar berättelsen ytterligare ett hopp framåt i tiden, till en mer positiv era. Jag ska återkomma till den strax.

Den som följt nyheterna på senare år har dagligen kunnat läsa artiklar om den Artificiella Intelligensens framfart. Många AI-experter tror att det handlar om år, snarare än decennier, innan AI och robotar passerar oss i kunskap och effektivitet inom nästan alla områden. Från administration till kirurgi. Från rörmokeri till förmågan att trösta.

Och nu känns den där gamla novellen inte längre som fria fantasier.

En bit in i boken tas som sagt ett nytt hopp framåt i tiden, till när mänskligheten hittat en väg ur apatin. Då blir det bättre. Mycket bättre.

Tekniken finns fortfarande, men samhället styrs varken av oligarkiska teknikföretag, algoritmer eller politiker. I stället har man valt en väg där människor med erkänd kunskap, färdighet och socialt ansvar leder – som en sorts moderna skråväsenden.

Efter en välfungerande skola, lotsas varje människa in i ett skrå beroende på intresse och talang.  Först som lärling, sedan gesäll och till slut som mästare. Här finns alla kunskaper och färdigheter som människan behöver för att överleva och frodas – även om hela den digitala infrastrukturen skulle krascha.

Och det är en lycklig värld.

För det första har man säkrat det mänskliga kunnandet. När en god portion av befolkningen har både kunskap och praktisk färdighet i hur man odlar mat, plåstrar om ett sår, skapar ett kretslopp för vatten och avlopp eller bygger ett hus utan en AI eller dator till hjälp – så är man redo vid nästa kraftkollaps. Sådant stärker den individuella självkänslan och ger en gemensam trygghet.

Det andra är att varje människa har en färdighet inom ett område och känner sig behövd. Att ha ett ansvar utanför sig själv är inte tungt, det lyfter oss som människor.

Jag vet inte vad du tycker, men det där tilltalade mig.

Alla håller såklart inte med. Teknikoptimister pratar ofta om att AI kommer att göra oss ”fria”. Men frågan vi måste ställa är: fria från vad?

Friheten från vår egen betydelse?

Häromdagen läste jag ett reportage om de tusentals robotar som nu rör sig i storstäder och levererar mat och varor hem till människor. Sedan en annan text om de självkörande bilar som snabbt tagit över från taxichaufförerna.

Vi skapar hela tiden fler bekvämligheter för att göra oss lyckligare. Men samtidigt är det över en miljon svenskar som äter antidepressiv medicin.

Något skaver.

Vi har en bit kvar till den gamla novellens dystopiska inledning, men…

Nåväl, en sak är säker: det kommer aldrig att vara vår förmåga att konsumera som gör oss mänskliga, utan vår förmåga att bidra. Dagen vi slutar bidra, slutar vi också att växa. Och en sådan tomhet kan ingen bekvämlighet i världen lindra.

Kanske det är dags för en ny mänsklig rättighet: ”Rättigheten att vara behövd.”

Det är en rättighet som måste förtjänas genom en insats. Och det är just därför den vore så bra.