Den prilliga(-ste) partiledardebatten

Tidigare i höstas såg jag en partiledardebatt på TV. Det är märkligt att man, trots ett samhällsintresse, kan ha så svårt för dem. Det är något med tonen, pratandet i mun och avsaknaden av innehåll som stryker en mothårs.
Så efter bara ett par minuter stänger jag av TV:n och väljer en bok i stället.

Men den här gången var man tydligen inte tillräckligt snabb. För i läsfåtöljen, lite dåsigt kvällstrött, börjar hjärnan spela upp en egenproducerad partiledardebatt.
En drömdebatt…

Alla partiledarna är uppställda vid sina pulpeter, en kort signatur spelas och TV-kameran zoomar in på den leende programledaren:
— Välkommen till kvällens partiledardebatt, våra ämnen är Brott och…

Partiledare Gredelin, näst längst till höger, avbryter direkt: — Hallå! Varför måste jag stå bredvid partiledare Indigo, han är ju nästan fascist den lufsen!!

Partiledare Indigo: — Sluta larva dig. Förresten, hur kan du kalla någon ”nästan fascist”? I så fall är du ”nästan terrorist”, ”nästan rasist” och ”nästan för barna-aga”!

Programledaren höjer rösten: — Hallå, hallå, nu tar vi det lilla lugna, vi har ju inte ens börjat!
Hm, som sagt, välkommen till den här partiledardebatten. Idag har vi tre ämnen: Brott och straff, Energipolitik och Skolan. Och eftersom Partiledare Gredelin störde inledningen så får han stå över första omgången.

Gredelin, framåtlutad med uppspärrade ögon mot programledaren: — Vad i helvitte säger du! Får man inte uttrycka sig i det här landet längre, din översminkade mespropp!

Partiledare turkos: — Helt rätt, programledaren – håll klaffen Gredelin! Du är ju obstinat mot allt, helst sånt som närmar sig sunt och klokt. Sätt dig på skambänken och försök bete dig som en vuxen.

Gredelin:  — Ska du prata om vuxen, din halvportion! Du som har din man, iklädd kock-mössa, i hasorna hela tiden. Vad handlar den grejen om?! Tur för dig att han inte är läkare med pannspegel och stetoskop runt halsen, då skulle det se ut som du var på rymmen från ett sjukhus – ha, ha, ha!

Turkos: — Jag tänker inte sänka mig till din nivå, Gredelin. Att du står längst fram i ditt stolliga parti säger allt. Det är som att vara galnast i mentalvården. Stort grattis!

Programledaren sträcker ut armarna och pekar på de bråkande: — Inga mer oförskämdheter från er, Gredelin och Turkos! Var bara tysta! Partiledare Violett, det är din tur att börja. Första ämnet är Brott & Straff.

Partiledare Violett: — Tack, jag ska nu illustrera en grej med den här melonen – uff! (han lyfter upp en stor vattenmelon på sin pulpet och tar fram en kökskniv). Den här kan man dela, så här…
Violett trycker kniven i melonen så melonsaft sprutar på partiledare Aubergine som står närmast.

Aubergine: — Aj, mitt i ögat! Ge fan i det där! Vad ska du förklara med en melon som vi inte kan begripa med en vanlig, hederlig, muntlig förklaring.

Violett, väsande i mungipan: — Käften! Min assistent har tydligen gett mig värsta pansarmelonen och en skitslö kniv, vänta lite bara så…

Aubergine: — Snälla, har någon en servett, jag ser inte på vänster ög…

Programledaren, som börjar få upprördhetens rosor på kinderna, harklar sig: — Jaha, medan partiledare Violett gör fruktkompott så låter vi frågan gå över ti…

Partiledare Beige håller upp ett finger: — …I botanisk mening är faktiskt melon inte en frukt, utan ett bär.

Programledaren: — Tack för klargörandet, Beige. Men nu är det partiledare Cyans tur att ha ordet.

Cyan rycker till: — Va? Vad var frågan? Om melonen är en frukt eller bär, energi eller skolan?

Programledaren, efter en tung suck: — Jag tycker vi bestämmer att melonen är en frukt, för den uppfattas nog så av de fles…

Beige: — …Jahaja, tack för kaffet! Botaniker i alla världens länder: Ni är överflödiga, för här hittar vi visst på lite som vi känner för det! ”Melon är en frukt”, kyss mig i…

Programledaren avbryter bryskt: — Nu får du ge dig om meloner, Beige! Släpp det bara! Jag ger partiledare Azur ordet i stället, och ämnet är alltså Brott & Straff.

Partiledare Azur stirrar stint in i kameran och börjar med rökig röst: — Miiinnna väännneerr. Viii äärr saaa…

… I bakgrunden hörs Aubergine och Turkos teaterviska, eftersom de glömt att stänga av sina mikrofoner.
Aubergine: — Varför pratar Azur så långsamt nuförtiden, det låter ju som att han pratar med en två-åring som slagit i huvudet. Eller tror han att väljarna har ensiffrigt IQ?
— Han har visst fått en ny retorikkonsult. Men du har rätt, lite långsammare och han börjar prata baklänges. Eller förresten, han kanske har stenkoll på sina väljares IQ, he, he.
— He, he..

Programledaren har vid det här laget tröttnat på Azur som hittills bara hunnit konstatera att alla är samlade.
—…Jaha, tack Azur, för det. Men vår programtid börjar visst ta slut och vi avrundar med resultatet i vår on-lineomröstning. Frågan vi ställde till TV-publiken var vilken partiledare de tyckte var bäst i kvällens debatt.

En studioman med härjat utseende lämnar en lapp till programledaren, som medan han vecklar upp den säger ”…Oooch vinnaren ääär….”. Han stirrar på lappen och nickar gillande, innan han kastar den över axeln: ”…Melonen!”

Jag hickar av skratt i läsfåtöljen och reser mig för att skriva ned den här halvdrömmen medan den är färsk.

Ni har säkert sett TV-program som inleds med en varning, t.ex. ”innehåller svordomar, rökning, våld”.
Kanske det är dags för en sådan varning på partiledardebatter också?
”Kan ge upphov till märkliga tankar”.
För så är det, tydligen.