Vilda västern möter 50-talet i Våmhus: ”Tycker bara det är kul”

Grymb Place heter Lars-Åke Anderssons vilda västern- och 50-talsinspirerade ställe i Våmhus. På plats finns en gammaldags bensinmack, en verkstad och en saloon. För Lars-Åke började allt med intresset för gamla kärror.

— Man har hållit på med jänkare sedan 1970-talet, säger han.

En grön skylt med gula bokstäver – ”BP” – syns på håll på vägen till Våmhus camping. Många tror nog att en bensinstation ligger här, vilket delvis är sant.

Fast pumpen fungerar inte då stationen är gammal och endast till för åskådan. Turister har ändå stannat och hoppats kunna tanka.

— Det kom hit en skåning. Han frågade efter bensin. ”Nej det finns ingen bensin här”, sa jag. ”Skit också” utbrast han, berättar Lars-Åke Andersson.

Själv är Lars-Åke väldigt nöjd med sin unika skapelse – som han byggde upp för tolv år sedan.

— Garaget byggde jag först. Sedan lagade jag gamla bilar. Jag hade fullt med skrotbilar och det retade upp folk. Ingenting sa de till mig, fast de påpekade det till min fru Nina. ”Jag ska ta bort grejerna” sa jag då. ”Men i så fall ska jag göra något helt annat”.

Sagt och gjort, så blev det. Macken fick en särskild nisch och stod klar 2014. Inspirationen kommer från andra sidan Atlanten.

— Man har hållit på med jänkare (amerikanare) sedan 1970-talet. Sedan hade jag lite ”mack-grejer” liggandes – plåtburkar och lite sådant. Att det blev en BP-mack beror på att jag hittade en burk med dessa bokstäver på. Hade jag hittat en Carlsbergburk, eller Texaco, hade det blivit en sådan mack.

Hans intresse för bilar är uppenbart på flera sätt. I slutet av april åkte Lars-Åke till USA för en tripp längs Route 66.

Upplevelsen var en utöver det vanliga.

— Det var så mycket att ta in. Vi flög ett gäng till Los Angeles, där vi sedan fortsatte mot Las Vegas för en av världens största bilträffar. Sedan åkte vi till Chicago. Alltså körde vi genom åtta delstater, 500 mil.

Hans resor till USA har blivit många de senaste decennierna. Med rätt input därifrån kunde han börja på sin ”butik”.

Den var färdigbyggd och fullt inredd på ett år. Frun Nina bidrog bland annat med tapeter.

Prylarna i ”butiken” har en typisk 50-talsanda. Elvis Presley täcker en stor del av väggarna och här finns tidningsställ med bilder på tidstypiska vrålåk.

— Sakerna har jag hittat på Blocket och Tradera. Vissa har jag också hittat här i Våmhus. Hur mycket det har kostat vet jag inte, jag räknar inte så. Jag tycker bara det är kul.

Liksom macken och ”butiken” har hemmets ena vägg en särskild utformning; plåt och en massa västern-influenser, däribland en tillhörande saloon. Den kan utvalda sällskap kan boka för festligheter.

— Bland annat har kommunen ringt för att ha middag här.

Över taket till saloonen finns en skylt med en tjur. Två pistoler har monterats på vardera sida om tjuren, samt två ord – de ord som vittnar om platsens namn: Grymb Place.

— Grym är mitt gårdsnamn. På Våmhusmål blir det Grymb. Det tyckte jag var bra.

Själva idén till väggen kom när Lars-Åke och frun Nina drack kaffe vid deras ”butik”.

— Man tittade in i den och tänkte ”vi måste hitta på någonting. För hur roligt är det att titta in i väggen?”. Så jag snickrade ihop en typisk amerikansk vägg. Det var trevligare. Sedan kunde vi hänga upp en massa grejer där.

Virket skulle vara gammalt och slitet, för en autentisk känsla.

— Brädorna fick jag tag på från ett gammalt hus. Ja, man kan säga att allt jag använde var gratis. Sedan blev det både golv och tak till saloonen.

Lars-Åke är nöjd med alla sina prylar. Han ångrar inget köp.

Snarare blickar han framåt och vill ha fler prylar.

— Sådana här projekt går aldrig att göra färdigt. Det blir bara mer och mer, säger han.