”Vi arrangerar tävlingen för att aktivera ungdomarna, vi är med för att visa när gubbarna åker”

När man kommer in i skatehallen hör man de välbekanta ljuden från den äldre generationens skateboardåkare som har uppvärmning i verten. De som var med när skateboard blev en modefluga i slutet av 1970-talet. Många av dem blev riktigt bra och tog sig vidare till skatecirkusen ute i stora vida världen. Några kom hem igen och ser till att återväxten blomstrar, nu när skateboard blivit inne igen. Någon som undertecknad inte alls räknat med. Mina gamla skatepolare åker fortfarande, och de åker till och med rysligt bra. Själv skulle jag slå ihjäl mig om jag ens försökte kliva upp på brädan idag.

Jag träffar Pelle Evertsson som hör till 50-pluseliten i Sverige, närmare bestämt topp tre i sin klass.

Han började åka skateboard 1978, då var han 13 år och skateboardintresset rullade igång på allvar i Sverige. Pelle börja inte tävla direkt, det dröjde till 1986, när den andra vågen kom.

— Jag körde väl skateboard men bodde i Säter så det blev väl att man åkte i Säter. Så var man väl iväg och kollade lite på andra, som det här lägret i Rättvik (Eurocana, red. anm.) där det var amerikanska proffs, förklarar Pelle.

Du är topp tre i 50-plusserien har jag hört?

— Ja, man har väl legat där uppe, i den grenen som jag tävlar i, som är vertramp.

Det verkar vara många gamla uvar som håller i?

— Ja, det är rätt många som håller i också kör, men sen är det väl inte alla som tävlar kanske.

Från början var skateboard lite av en subkultur, men är idag en erkänd sport som kommit in i Riksidrottsförbundet och numera har OS-status. Det är ett gäng engagerade som hållit i tävlandet och jobbat för att få sporten accepterad. Till slut blev den rumsrent, vissa tycker att det är bra, medan andra tycker att sporten hade kunnat hålla sig utanför Riksidrottsförbundet. Delade meningar minst sagt.

— De vill väl att den ska vara kvar i den här subkulturen.

Tävlingen Sweden Vert Series tredje deltävling har precis startat och Pelle sitter i skatehallens reception/kontor tillsammans med Owe Nilsson och fixar priser till pågående tävling. Några i den gamla eliten kommer också för att tävla, kanske mest för att träffa polarna och hålla igång, men de är fortfarande bäst, något att se upp till för de yngre.

Påläggskalvarna kastar sig orädda ut i skatelandskapets ramper, vertramp och bowl. En del inte mer än en tvärhand höga, andra har nått tonåren.

I tävlingen var det ungdomarna i bowlen och alla, både tjejer, juniorer och seniorer, masters och veteraner som körde i vertrampen.

Hans ”Puttis” Jacobsson, tidigare Europamästare och för dagen tävlingsledare, pekar ut en ung tjej som har kvalificerat sig till OS. Hon bor i Stockholm men är i Dalarna för medverkan i tävlingen.

Det är en härlig stämning i hallen och det yngre gardet lär av de äldre som visar vägen. Var och en väntar på sin tur innan de kastar sig ner för vertkanten och upp på andra siden, där de vänder med en handflip. Det är uppvärmning som pågår och visst kastar de yngre ett öga på veteranerna när de gör sina trix.

— Vi arrangerar tävlingen för att aktivera ungdomarna, vi är med för att visa när gubbarna åker, meddelar Pelle Evertsson.

Pelle och Owe Nilsson har själva tillverkat priserna till helgens tävling. Nu ska de bara putsas och förses med text. Textning är inte Pelles och Owes starka sida, så det överlåter de till en yngre tjej i receptionen.

Det är det dags för Pelle att värma upp i verten. Numer har alla — nästan alla — både knä- och armbågsskydd, samt obligatorisk hjälm. Så var det inte när sporten kom första gången. Vilket i många fall innebar både skrubbsår och hjärnskakning.

Pelles egna barn åker runt på de mindre ramperna. Han ser fördelarna med att generationerna kan åka tillsammans, vilket inte är fallet i så många sporter.

Själv har han hållit på med flera andra sporter, men inte så att han har varit med och tävlat. Det har varit fotboll, innebandy, tennis, pingis. Under 90-talet, när skateboarden dog ut lite, blev det en hel del både is- och bergsklättring, bland annat i Alperna.

Om skateboardåkningen säger han avslutningsvis:

— Det roligaste är att man fortfarande kan åka och ligga på så hög nivå, när man faktiskt fyller 60 nästa år. Att kroppen har hållit och att det känns lika bra nu som på 80-talet.

Han tycker det är synd att barnen idag inte får hålla på med flera olika sporter. Att det inte kan vara lika kravlöst som förr.

Pelle och några kompisar drog igång föreningen Säters udda sporter igen, och har i några år jobbat för att få till en skatepark i betong vid Gruvplan. Först tänkte föreningen att det skulle bli en liten park, men upptagningsområdet är stort och de insåg att en större park är ett bättre alternativ. Kommunen verkar positiva, men det behövs också att de är villiga att stötta lite ekonomiskt.

Säter ligger bra till för aktiva från Hedemora, Smedjebacken, Ludvika och Borlänge där det inte finns några betongparker.

— Så vi hoppas få till det i år, meddelar Pelle.