Ullvi-elever löser Rubiks kub utan att titta: ”Beroendeframkallande”
Rubiks kub har funnits sedan 70-talet, men på Ullvi skola i Leksand är kuben toppmodern. Idrottsläraren har till och med märkt upp en kubhörna på skolgården, där eleverna kan träna inför kommande tävlingar.
— Man vill alltid slå sitt rekord, säger femteklassaren Axel Ramsay.
Eleven Joel Mankler får äran för att ha sporrat igång klasskamraterna i 5:an. Han är den snabbaste “kubaren” i klassen med ett tävlingspersonbästa på 7,65 sekunder, vilket placerar honom topp-100 på Sverigerankingen.
Joel är dessutom en av få i gruppen som har tagit sig an utmaningen att lösa kuben med ögonbindel.
— Jag har lyckats några gånger, fast det går inte så snabbt, säger Joel Mankler och förklarar varför han inte behöver hålla ögonen på kuben:
— Först döper jag alla bitar till olika bokstäver, sen tittar jag på varje bit och memorerar vilken annan bokstav runt om på kuben som biten ska till. Då har jag memorerat olika algoritmer för att ta bitarna dit.
En annan elev försöker klara det utan att titta, men har hittills gått vilse i minnet varje gång.
Det är lika komplicerat som det låter. Metoden med de “vägbeskrivningar” som eleverna i Ullvi använder har förkortningen CFOP och den dokumenterades först av professorn och speedcubing-pionjären Jessica Fridrich i Tjeckien.
Det finns även några tjejer på Ullvi skola som har gått i Jessicas fotspår och lärt sig att lösa Rubiks kub, men det är enbart pojkar i kvintetten som har blivit så engagerade att de åkte iväg till Örebro för att tävla tidigare i december.
— Det är extremt beroendeframkallande, säger killarna i kör.
Enligt Ebbe Grubbström kubar han typ sex timmar varje dag.
— Det började för fem år sedan med att jag reste till Thailand, och där fanns det typ inget annat att göra förutom att kuba. Men då hade jag jättedåliga kuber.
Ja, det har blivit lite av en materialsport. Trots att grundkuben till utseendet inte har förändrats sedan lanseringen finns det hundradelar och sekunder att tjäna på hur lätt det går att vrida på lagren.
Men det får inte trimmas så att det går för lätt, för om lagret inte stannar på exakt 90 graders rotation kärvar ju nästa vridning fast. Det har moderna “cubers” löst med magneter inuti kuberna, vilket är helt enligt World Cube Associations strikta tävlingsregler.
För att skapa rättvisa förutsättningar tävlar man vanligtvis genom att mäta genomsnittet av flera olika lösningsförsök. På tävlingar finns det också funktionärer som blandar kuben enligt slumpmässigt datorgenererade instruktioner, så att man inte ska kunna fuskblanda sin egen kub till allt för lätta utgångslägen.
— Sen får man max femton sekunder på sig att inspektera kuben innan man sätter igång sitt försök, förklarar Gustav Kalles-Nisses.
Om man som Joel Mankler löser kuben med ögonbindel hålls dessutom ett papper mellan kuben och den tävlande, för att man inte ska kunna – eller råka – tjuvkika.
Vid bänkarna i hörnet på skolgården sitter de på rasterna och tränar med sin tidtagningsutrustning eller utbyter tips och trix.
— Den här tekniken kallas “armbågsmördarn” säger Ebbe Grubbström och kränger överdrivet med armarna samtidigt som han löser sin kub.
Men går det att använda den här fingerfärdigheten och minnestekniken till något annat i vardagen?
— Nej, konstaterar gruppen samstämmigt.
— Jo, man kan bli snabb på att fingervirka, föreslår en av tjejerna som står en bit bort på skolgården.