Toussaint Chiza hittar hem till afrikanska musiken: ”Kombinerar kulturer”

Ndizi na Maharaghee. Så heter den kongolesiska grytan som fick Toussaint Chiza att vilja utforska mer av sin bakgrund. Med hjälp av rätt producent och en sydafrikansk kör har han snart färdigställt ett helt album som öppnar dörren till hans “Motherland”. Men det betyder inte att dörren stängs till den Tusse vi känner från Talang, Idol, Melodifestivalen och Eurovision.

— En människa är så himla komplex. Jag vet inte om jag är den bästa mallen för att visa hur man kombinerar två kulturer. Men jag som musiker kan bara börja med mig själv och musiken, och jag känner att jag är på god väg, säger Toussaint Chiza.

Toussaint betyder “alla helgon” och uttalas To-zää, med betoning på ä. Inte så olikt det namn som han själv skrev in på ansökningsblanketterna till Idol, men ändå en viktig markering för honom.

— Det kändes som ett smart kommersiellt drag att skriva Tusse där, eftersom jag fick höra så många andra uttal av mitt namn de första fem åren i Sverige. Men namnet är det första man får som barn och under den här resan kändes det tråkigt att skriva musik om att ta tillbaka sitt ursprung och inte skämmas för något i sin kultur, men samtidigt ha en försvenskad version av sitt namn.

Präglades av svenska uppväxten

Toussaint bodde i en helsvensk familj från 13 års ålder och tillbringade tonårstiden i Kullsbjörken norr om Tällberg och Leksand. Traumat och bagaget från barndomsåren och flykten från Kongo gjorde att han bröt med sin kongolesiska familj i tidig ungdom.

— Det blev automatiskt så att jag blundade för allt från den kongolesiska sidan. Kulturen, språket och människorna. Lite för att skydda mig från förväntningarna som det för med sig att vara kongoles i Sverige. Då fanns det egentligen bara min svenska sida kvar, och det var inget som kändes fel eller onaturligt, förklarar Toussaint och fortsätter:

— Jag kände mig som helsvensk, men såg bara inte ut som det. Och det var bekvämt, för mitt förflutna och mitt trauma fanns inte med i den versionen av mig.

Han vill understryka hur relationen till den kongolesiska familjen har förbättrats i vuxen ålder, och hur arbetet med albumet har varit en försonande process.

— Min swahili är trevande, ordförrådet är inte perfekt men jag tar mig fram. Så jag har fått ringa till en av mina kongolesiska brorsor för att få hjälp med låttexterna.

Mat och musik väckte minnen

När Toussaint Chiza bytte lugnet i Dalarna mot livet som musiker och artist i Stockholm kom nästa kulturkrock, när det afrikanska och kongolesiska plötsligt fanns inom räckhåll och syntes i omgivningen.

— Den identitet som jag hade byggt upp och trivts med i alla år började kännas halvklar, den var inte hundraprocentig.

— Det som fick igång min tankeprocess om att öppna delen till min kongolesiska bakgrund var när jag vaknade i min Stockholmslägenhet och var sugen på Ndizi na Maharaghee som jag inte hade ätit sen jag var liten.

— Så jag letade upp en afrikansk butik, hittade matbanan och bönor och försökte göra den grytan. Den blev inte så lyckad, men jag kände ändå att jag hade mättat den känslan lite grann.

— Sen började jag sätta på gospellåtar som jag växte upp med i Kongo som liten. Jag brast ut i tårar, sjöng med, och kände att “vart tog den delen av mitt liv vägen?”.

Parallellt med detta kom Toussaint i kontakt med producenten Irya Gmeyner och duon klickade kring vad de brinner för och vilken musik de vill göra.

— När jag började sjunga på mitt modersmål Swahili fick hela jag ta plats, även 14-åriga och 8-åriga Toussaint. I det kommersiella rummet har jag tidigare känt mig begränsad med att allt ska vara superfixat och på svenska eller engelska. Det började kännas banalt och tappa sin betydelse, jag kände mig ganska klar med musiken överlag, minns Toussaint.

Men nu har passionen fått nytt bränsle och studierna har pausats till förmån för musikstudion.

— Jag är en pillig perfektionist in i det sista. Vi mixar fortfarande på någon låt och vi ska åka ned till Sydafrika en gång till i februari för att få till en grej med kören.

Musikvideo och sång från Sydafrika

Kören heter Thanda Choir och den får representera Toussaints bakgrund nu när det är så osäkert att vistas i hemlandet Kongo.

— De är helt fantastiska, de sjunger på ett “oslipat” sätt som går rakt in i hjärtat. Vi sökte ett internationellt stipendium för ett resebidrag, så vi har varit där en gång om året de senaste åren.

— Det var en förlösande upplevelse att landa på den afrikanska kontinenten och inte sticka ut. Det var inget jag visste att jag hade letat efter men första upplevelsen av den känslan var speciell, säger Toussaint Chiza.

Toussaint gläds åt att de första låtarna “Motherland” och “Run” har mottagits väl, likaså har det gått bra när han har intervjuats om sin identitet som queerperson och kongoles i en och samma person.

— Jag vet inte om jag hoppades på att få någon reaktion alls, det var bara ännu en dimension av hur svårt det är att få plats med flera helt olika kulturer. Men det är svårt när den kongolesiska delen inte har plats för queera människor i det offentliga rummet överhuvudtaget. Det är bara att hoppas på en utveckling, för där ligger Afrika långt bak. Men det ska inte stoppa mig från allt annat som Kongo har att ge, tänker Toussaint.

I Dalarna hittar han lugnet

Albumet heter “It takes a village to love a child”, fast Toussaint upplever att han har blivit omhändertagen av flera olika byar och sammanhang under livets gång.

— Min by är alla människor jag har träffat.

I Stockholm beskriver han sig som lite av en lantman i en stor stad.

— Jag har försökt ta med mig det här med att interagera och heja på grannarna. Men det känns som att man “stör folk” på ett annat sätt i Stockholm, så jag har långsamt förvandlats till ännu en person som sätter på sig hörlurar i tunnelbanan.

Men i Dalarna känner Toussaint Chiza fortfarande att det finns en annan öppenhet för att småprata med främlingar, ett rum som är skönt att komma tillbaka till.

— Kullsbjörken är fortfarande mitt hem och min fristad där jag kan slappna av och inte fastna i tankar och känslor. Så det har varit en kärna som har gjort det möjligt att utforska mina andra ursprung. Att hur vilsen jag än skulle bli, eller om jag skulle komma till ett “Motherland” som inte tar emot mig, då har jag ändå alltid Kullsbjörken!

Toussaint Chizas tredje singel från den nya skivan, ”I could be staring at stars”, släpptes i veckan. Låten används dessutom i SVT:s nya ungdomsserie Yani.