Snart är Lussibrud här, i år med en rejäl tvist och rikligt med bling

Ett tunt snötäcke har lagt sig över Musikens hus i Leksand. Termometern visar på en knapp minusgrad och solen kämpar, men lyckas inte tränga igenom de grå molnen. Direkt innanför dörrarna vid S:t Pers gården är det allt annat än gråmulet. Här sprakar färgerna och energin i salen går nästan att ta på.

Nu kläs folkmusikanter och sångare i högtidsdräkt för att sedan värma upp rösterna. Det vankas repetition för vad som nog kommer bli Dalarnas mest omtalade luciatåg, ett luciatåg från 1830.  Det är folkdräktskungen Täpp Lars Arnesson från Malung och drottningen av påsömsbroderi Anna-Karin Jobs Arnberg från Dala-Floda som står längts fram i ledet.

I kalla lucianätter för drygt 160 år sedan vandrade ett luciatåg från gård till gård i Malung. De sjöng jul och lussivisor och deras klädedräkt var liksom ett vanligt brudfölje på den tiden. Det var Lussibrud, brudpigor, brudsvenner och spelmän. Idag har Lussi från Malung fått sällskap av brudpigor, brudsvenner och spelmän från Floda, Mora, Rättvik och Leksand. Dalarnas lussibrud, ett luciatåg i folkton. 

— Förr var det färgglatt med blänkande kulor, det var fest och betydligt mer jädra anamma. Lussibrud och hennes brudpigor kom med spelmän och jo, så var det ju också ett hejdlöst supande under lucianatten. Så den vita luciandräkten har nykterhetsrörelsen styrt upp. Nu vill vi visa på den prakt som fanns innan dess, berättar Täpp Lars Arnesson och tillägger: 

— Lucia är en fest, därför är vi festklädda och det här är helt nytt, fast att det är gammalt!

Samtidigt är det här något helt nytt eller ska man kanske säga urgammalt som publiken kommer få uppleva. Folkmusik, körsång och praktfulla folkdräkter från 1830-talets Dalarna. För längs med kyrkgångarna i december kommer visserligen Lussibruden gå först med ljus i sin krona, men sen skiljer det sig rätt rejält. 

Blir det ingen Stalledräng?

— Jo då, publiken kommer absolut känna igen melodier och textrader och visst blir det annorlunda till exempel så har jag skrivit en ny hyllningssång till Lucia, berättar Maria Ähdel som är en av de ansvariga för musik samt arrangemang. 

Lussibruden är Täpp Kersti Arnesson, dotter till initiativtagaren. Hon är van att ha dräkt på sig och berättar att det är så häftigt att alla har en relation till dräkten och att det är så bra att man kan ha den på sig vid de flesta tillfällen i livet.

Tröttnar du aldrig på folkdräkten?

— Nej, jag har haft dräkt sen jag var pytteliten och tänker inte så mycket när jag har det på mig, det är mer som jeans och t-shirt för mig, skrattar årets Lussibrud. 

Kören och spelmännen är uppställda och så står hon där mitt ibland oss, men något saknas. Ljusen i kronan saknar sting. Täpp Lars Arnesson ropar ut och frågar ifall det finns någon i lokalen som råkar ha lite eld på sig. Jodå, raskt stegar han fram med fiolen i vänster hand och en liten brinnande låga i höger hand. Leksands Pär Ohlsson fixar biffen och Lussibruds stearinljus sprider snabbt ett stämningsfullt ljus. 

På bakre raden i kören står Niklas Gustavsson i moradräkt. Han har inte mycket bling i sina kläder, utan ett tidsenligt skinnförkläde runt halsen, men på fötterna har han ett par dyrgripar. 

— Det här är Anders Zorns gamla skor och de passar mig perfekt, säger han och visar stolt upp de mörka läderskorna från 1800-talet. Han berättar att hans morfar Sasse Henry spelade i Mora spelmanslag i decennier och som tack för lång och trogen tjänst i kulturens anda, gav intendenten på Zorngården den äldre herren från Sassegården något mer värt än en guldklocka. Nämligen herr konstnären Zorns skor. 

Nu har ensemblen en hel dags repetition framför sig och sedan fem inplanerade konserter i Dalarnas kyrkor under den hektiska helgen 2-4 december. För att hinna mellan orterna ger projektledarna Anna-Karin Jobs och Täpp Lars Arnesson tydliga instruktioner till kören, spelmännen och dräktexperterna. 

— Efter föreställningen kommer vi gå ut bakvägen innan publiken, så då ska ni grabba en matpåse och fort iväg. Och alla ska ha bilarna parkerade i färdriktningen!  

— Floda ni vet vad som gäller? Vi är först! skrattar Anna-Karin Jobs.  

För 18 år sedan var det Täpp Lars och sångerskan Maria Röjås som arrangerade Sveriges Lucia-framträdande i tv ifrån Malung. Då var temat liknande dagens idé, men bara med dräkter från Malung. 

— Aldrig förr hade Svt fått så mycket kritik för programmet om luciatåget, och aldrig heller så mycket positiv feedback. Det väckte helt enkelt mycket känslor, berättar Täpp Lars.

Varför är lucia så känsligt?

— Alla traditioner är känsliga och alla har en relation till lucia, jag tror det handlar om förväntningar och blir det inte som man tänkt sig så kanske någon blir missnöjd.  

Trots ros och ris för arton år så gör han det mer än gärna igen och nu med långt fler variationer av dräkter. Under åren har han glatts när han sett dräktklädda luciatåg dyka upp lite överallt. 

— Vi gör det här för att vi brinner för dräkten, traditionen och för att det är så vackert! 

MEDVERKANDE:

Idé: Täpp Lars Arnesson

Ansvarig dräkt: Täpp Lars Arnesson, Anna-Karin Jobs Arnberg, Johanna Runbäck, Kristina Karlsson, Emma Frost, Jessica Morell

Ansvarig musik: Maria Ähdel, Maria Sjögren, Grop Mikael Sjögren

Arrangemang: Maria Ähdel, Grop Mikael Sjögren

Solister: Sofia Sandén, Eva Rune, Maria Ähdel, Erik Nilsson

Spelmän: Pontus Selderman, Annika Nygard, Anders Almlöf, Grop Mikael Sjögren, Maria Sjögren, Täpp Jenny Nylander, Johan Nylander, Matts Arnberg, Pär Ohlsson

Lucia: Täpp Kersti Arnesson

Kör: Ida Melin, Anna Fredriksson, Kristin Åkerström, Lisa Nilsson, Madeleine Nises, Ulrika Ryssmats, Emilia Johansson, Elisabeth Ross, Elise Nylander, Sofia Portström, Hélena Dahl, Ingrid Petri, Gerd Bodlund, Linnea Zetterquist, Ann-Sofi Nilsson, Maja Nordin, Frøydis Olhans, Pella Wig, Niklas Gunnarsson, Göran Petri, Ola Karlsson, Gunnar Börjesson, Peter Lindholm, Mattias Kempff, Simon Ekenberg.