Robin har fokus på pucken och penseln
Tjugosjuåringen Robin Christoffersson är uppväxt i Leksand där han gick hockeygymnasiet och under hela sin ungdomstid har han spelat för Leksands IF. De senaste åren har han vaktat målet för en rad olika klubbar runt om i landet och nu är han en av stjärnorna i Vimmerby, som vann hockeyettan och som nu gått upp i allsvenskan.
— Nästa år blir det till att möta de stora lagen och det blir kul att få komma hem till Dalarna och spela, då hoppas jag att släkt och vänner kommer och kollar, ler han.
Men det är inte hans räddningar i mål leksingarna kommer lägga märke till under sommaren, nej det är hans konstutställning på Konditori Siljan i Leksand. För så fort han får några timmar över så sätter han sig i ateljén och målar motivkonst.
Vad är det svåraste just nu?
— Att få tiden att räcka till. Dygnet har ju bara 24 timmar och på den tiden vill jag arbeta som mattelärare, spela hockey, måla och sedan hinna umgås med min fru! Förklarar han och berättar att han tycker att hockeyn och målningen kompletterar varandra väldigt bra.
Finns det fler som du, målande hockeymålvakter?
— Det vet jag inte, men jag har sett folk måla abstrakt konst som återhämtning. Jag har försökt tipsa min vänner inom hockeyn om att målningen är ett bra mentalt verktyg att ta till för att koppla bort hockeyn. Men de säger bara att de inte kan måla, men alla kan måla.
Behövs det?
— Absolut! Man behöver få lägga fokus på något helt annat och glömma hockeyn. Efter en match kan det snurra mycket i huvudet och då är det bra att kunna gå helt upp i målningen. Ofta sitter jag och målar i fyra, fem timmar.
Robin brukar åka runt i Leksandsbygden och ta bilder på naturen och olika miljöer. Sedan använder han sina foton som inspirationsbilder. Han beskriver konsten som färgstarka dalamotiv med mycket solnedgångar som ger mörka skuggor.
Han gör en liknelse mellan hockeyn och målningen. Efter en riktigt bra match sitter han i vardagsrummet och spelar upp den på teven om och om igen för att studera spelet. Lite liknande gör han när han är klar med ett konstverk. Han hänger upp tavlan i vardagsrummet och betraktar den, undersöker detaljer och bestämmer sig sedan för om den är klar eller ej.
— Bästa vore om folk gillar min konst och att personalen får höra att den uppskattas. Fast egentligen gör jag det här bara för mig och en sak är säker jag kommer aldrig lägga av med målningen.