Renoveringsfeber – Familjens resa mot drömhemmet

Det låter nästan som en Hollywoodfilm. När Martin Augustsson och Karin Liss växte upp i Dala-Floda gjorde de det som vänner. De var dagbarn hos samma dagmamma och de brukade leka tillsammans. De tyckte om varandra redan som barn, och så fortsatte göra det genom skoltiden.

När vuxenlivet sedan tågade in lämnade de båda lilla Floda bakom sig för att prova på ett annat typ av liv. Martin bosatte sig i Borlänge och Karin hamnade i Malmö. Stadslivet var pulserande och gav nya intryck – men bygden hade både Karin och Martin kvar i hjärtat. I en återförening med vänner möttes Karin och Martin som vuxna människor med erfarenheter i ryggsäcken. Då fanns inga tvivel kvar. De kände varann väl och tyckte om varandra och en gnista tändes. Vänskapen utvecklades till kärlek.

— Vi visste allt om varandra. Det är klart vi ska vara ihop, det var inte så komplicerat, berättar Karin.

Och det skulle inte dröja länge innan de tog nästa stora steg tillsammans. Det har snart gått åtta år sedan den dagen när Martin var hemma på besök i hembygden. Han var ute på hundpromenad tillsammans med sin mor och samtidigt pratade han med Karin på videosamtal i telefonen. När han gick förbi det stora, vackra huset på höjden, så skymtade Karin en Till Salu-skylt i vägkanten i hörnet på skärmen – drömhuset låg ute till försäljning.

— Vi hör ju inte till dem som är riktigt klok egentligen, säger Karin med ett leende på en dialekt som vittnar om att hon vuxit upp i Dala-Floda.

Karin, som jobbar som mäklare till vardags, visste att hon fått syn på en riktig pärla där på skärmen. Paret slog till och köpte gården 2015 och sedan dess har livet inte varit sig likt.

— Det är första och sista, har vi räknat med, säger Karin om husköpet.

På gården står flera byggnader varav två ska kunna användas som bostad. Det första huset som fick genomgå en makeover var den gamla affären. Nu finns där allrum med en fantastisk kamin, ett stort kök och två sovrum på övre plan. Det är ett mysigt hus, lagom stort för familjen som vuxit med två medlemmar sedan inflytten för åtta år sedan. Barnen Axel, 5 år, och Ester, 3 år, blir Flodabor sedan generationer tillbaka och de trivs bra i byn. Men att renovera en stor gård med två små barn görs inte i en handvändning och Karin känner sig lycklig att ha just Martin vid sin sida.

— Det är en kassako, man spottar ur pengar hela tiden. Man måste ha det som livsstil och vilja jobba. Vi har slitigt vårt hår flera gånger. Men det finns ingen som har ett pannben som Martin, säger hon och Martin muttrar, halv på skoj och halvt på sanning;

— Man har fått ett ofrivilligt byggnadsvårdsintresse.

Det var när han tog tjänstledigt hela 2019 som bygget fick fart. Golvet revs och det lades in golvvärme, nya golv och ny färg och tapeter. Allt har gjorts i gammal stil. Den gamla butikslokalen har förvandlats till kök och köpmannadisken har fått bli familjens stora köksö. På ovanvåningen finns ett litet badrum, ett sovrum till barnen och ett till Karin och Martin. Nu kan de äntligen sätta igång med nästa projekt – resten.

— Vi får nog hålla på till vi är 80 år, säger Karin.

Hon kan nog få rätt. Förutom de två stora bostadshusen finns också ett gammalt brygghus, en smedja, en lada och ännu några fler uthus.

Hur många hus har ni?

— Ja, hur många är det? säger Karin och tittar fundersamt på Martin.

Hon brukar lägga om hur hon pratar när hon pratar med kunder ifrån hembygden – då blir hennes dialekt mer framträdande. I det nyrenoverade köket sitter familjen samlad runt matbordet som Martin tillverkat av gamla golvbrädor som han hittat i ladan. Till lunch får barnen tacos och pannkaka – till deras stora förtjusning.

— Inte var du hungrig Axel? Du hinner knappt svälja, utbrister Karin till sonen när han glatt tuggar i sig pannkakor.

Barnen har sina mor- och farföräldrar nära inpå och de spenderar ofta tid tillsammans. Idag har de varit utomhus och lekt hela förmiddagen. Det 34-åriga paret berättar varmt om sin hemort och de försöker ta pauser i all renovering så ofta de kan för att hinna njuta av hembygden tillsammans med sina barn. Med nya mountainbikes har familjen kunnat ta sig ut i skogen och cyklat Sången runt. Vid Flosjön möter familjen upp vänner och bekanta, sjön är som en samlingsplats för hela bygden. Där finns en liten bastu, badplats och för den äventyrslystne kan en båttur till den lilla ön i mitten av sjön stilla begäret.

Vad är det med Dala-Floda som är så speciellt?

— Ja, jag vet inte riktigt. Här finns många eldsjälar, kultur och restaurang – i ett samhälle som rymmer typ 800 personer. Men bäst av allt är ändå lugnet.

Och de är inte ensamma om att ha flyttat hem. Flera barndomsvänner har också flyttat tillbaka, berättar paret. Många är hemkära och när de pratar om hembygden ekar de varandra ”Hade vi det inte bra i Floda?”. Men det är klart, som tonåring är det vanligt att bli hemmablind och vilja testa vingarna på annan ort.

När Karin och Martin blir klara med det stora vita huset ska familjen flytta in där. Planen är då att hyra ut den gamla affären de bor i nu, men ingenting är hugget i sten. Att de iordningställt det mindre bostadshuset först, den gamla affären, gör att småbarnsfamiljen slipper bo i renoveringskaos – trots att de fortfarande är mitt uppe i en omfattande renovering. Det har blivit lite drop-in på gården med många nyfikna bybor som vill se hur det går i projektet. För Martin kan det ibland bli för mycket, men då har han en speciell taktik.

— Då åker hörselkåporna på, säger han med ett leende.

Då och då känns husdrömmen tungrodd, även för entusiasterna i Dala-Floda – särskilt under vinterhalvåret. Bristen på solljus och gråslaskigt väder påverkar humöret hos paret och det är inte lika lätt att låta renoveringen ta så mycket tid som de hade önskat. November brukar betyda vinterblues. Men för det har Karin en riktigt rolig lösning.

— Tisdagskvällarna är heliga, berättar hon.

Då återvänder nämligen hon och flera av hennes gamla danskompisar till Kulturskolan i Djurås – för att dansa tillsammans.

— Vi skulle inte vilja byta ut det här mot ett liv i staden.

— Näej! utbrister Martin kraftfullt.

Trots allt slit så är de glada att det landat just här. Hade det inte blivit den här gården så hade det säkerligen varit någon annan gård. Men nog är det tur att det blev just här.

— Det är alltid så skönt att komma hem.

Karin och Martins tips för dig som vill ge dig ut på en resa mot husdrömmen:

• Använd det som finns på fastigheten för att återskapa huset till sin forna glans. I många gamla gårdar finns möbler och inventarier kvar. I Karin och Martins hus har den gamla köpmannadisken förvandlats till köksö.
• Det ska vara ett hus man inte behöver vara rädd om. Livet ska få plats. När allting är nytt kan det först jacket i möblerna svida. Men sedan går det över.
• Se efter vad som finns runt omkring dig. Det är lite olika vad som är tillgängligt. Martin har nära till svärfars verkstad. Det har underlättat när han vill såga till någonting till huset. Kika på huset och låt det formas under processen. Den gröna panelen i Martin och Karins kök fick ge inspiration till tapeten som sattes i vardagsrummet intill.
• Bänken har de tagit från uthuset. En sådan här gård förtjänar gamla, rejäla möbler. Byloppis och lokala loppisar är andra tips för att kunna återskapa den känsla som fanns på gården när den byggdes.