Rallyparet jagar nya framgångar

Motorn varvar upp, notblocket ligger redo i knät och sekunderna innan start är alltid lika laddade.

I rallybilen sitter Ludvikaparet Tobias Johansson och Jenny Strandberg – ett team som på kort tid gått från ett spontant försök till att konkurrera högt upp i resultatlistorna.

För Tobias Johansson började allt långt innan han själv satte sig bakom ratten.

— Jag är född inne i rally. Jag föddes under Bergslagsrallyt 1982 och samma dag vann min pappa SM här i Ludvika, berättar han.

Hans far, Erik “Eken” Johansson, var själv en framgångsrik rallyförare, och motorsporten fanns ständigt närvarande under uppväxten.

— Hela släkten höll på med rally. Jag började tävla i folkrace som 15-åring och körde rally från att jag var 18, säger Tobias Johansson.

Karriären gick snabbt. Redan som 19-åring var han med i landslaget och som 20-åring körde han professionellt. Under några år tävlade han intensivt, både i Sverige och internationellt.

— Jag körde i princip sju dagar i veckan. Än i dag är det nog inte så många i Sverige som har kört lika mycket tävlingsbil som jag, säger han.

Efter flera år i sporten tog han en paus, men rallyintresset försvann aldrig riktigt. Under åren har han gjort flera comebacker – och en av dem resulterade till och med i ett SM-guld.

— Min bror och min pappa retades lite och sa att jag inte hade något SM-guld. Då sa jag att om jag bestämmer mig för att ta ett, då gör jag det. Så jag körde SM och vann – och sen slutade jag igen, säger han och skrattar.

Den senaste comebacken fick dock en helt ny dimension. Den här gången var det sambon Jenny Strandberg som hamnade i centrum – i högerstolen som kartläsare.

Att hon skulle börja tävla var långt ifrån självklart.

— Jag har alltid varit runt rally. Jag följde med pappa när jag var liten och stod och frös i skogen på vintern och tyckte att det var jättespännande, säger hon.

Under många år handlade hennes roll mer om det praktiska runt omkring tävlingarna.

— Jag har fixat mat och logistik och hjälpt till med allt runt omkring. Men att själv sitta i bilen kändes helt ouppnåeligt.

Chansen kom nästan av en slump när Tobias behövde en kartläsare till en mindre tävling.

— Jag tänkte att vi kunde köra en liten tävling utan noter, men det fick vi inte göra. Så Jenny fick snabbt gå en licenskurs och lära sig systemet, berättar Tobias.

Det innebar att hon på kort tid behövde lära sig rallysportens eget språk.

— Jag satt på luncherna på jobbet och försökte lära mig vad alla tecken betyder. Det är nästan som att lära sig ett nytt språk, säger Jenny.

I rally är kartläsaren helt avgörande. Med hjälp av noter beskriver kartläsaren vägen framåt – kurvornas skärpa, krön, hopp och farliga partier.

— Det är graderingar på kurvorna från ett till sex. En etta är en väldigt skarp sväng och sex är nästan full fart. Sen har man plus och minus också, så det blir många nyanser, säger Tobias.

Allt måste sägas i exakt rätt ögonblick.

— Du måste tajma exakt var bilen är. Läser du för tidigt eller för sent kan det bli fel, säger Jenny.

Trots den branta inlärningskurvan har utvecklingen gått snabbt.

— Hon gör det väldigt bra. Vi hade inte kunnat åka så fort om det inte fungerade, säger Tobias.

Det som började som en enkel tävling har vuxit till något betydligt större.

I dag har paret tävlat i flera internationella rallyn i bland annat Italien, Tjeckien, Österrike och Spanien. Bland annat har de deltagit i det prestigefyllda Rallylegend i San Marino.

— Det blev ganska snabbt stora tävlingar. Från början var tanken bara att jag behövde en kartläsare, säger Tobias.

Under en period tävlade de i en klassisk Audi Quattro från 1983 – en historisk rallybil som väcker mycket uppmärksamhet.

Men när motorn gick sönder under en tävling i Finland fick de tänka om.

— Då köpte vi en Mitsubishi Mirage för att kunna köra lite mindre tävlingar här hemma medan Audin reparerades.

Resultaten lät inte vänta på sig.

— Vi vann flera tävlingar totalt. Inte bara vår klass utan hela tävlingen, säger Tobias.

Framgångarna gjorde att paret bestämde sig för att ta nästa steg och köra fler tävlingar på nationell nivå.

— Vi tänkte att vi testar några SM-tävlingar och ser hur det går, säger Jenny.

Efter den senaste tävlingen ligger de högst upp i tabellen.

— Det går bra i alla fall, säger Tobias.

Foto: John Leander[/caption]

För Jenny har resan varit intensiv.

— Från början tänkte jag att vi tar tävling för tävling. Men när något är riktigt roligt och man verkligen vill bli bra på det kan det hända mycket, säger hon.

Att tävla tillsammans som par ställer särskilda krav.

— När vi tävlar är vi inte sambos. Då är vi ett team med tydliga roller. Vi måste hålla isär privatlivet och tävlingen, säger Tobias.

Under själva tävlingen är rollerna tydliga.

— När starten går är det hundra procent fokus. Då är det bara arbetet i bilen som gäller, säger han.

Trots tempot känner Jenny sig trygg.

— Jag känner mig väldigt trygg i bilen. Bilarna är väldigt säkra och vi chansar inte på dumma ställen, säger hon.

I dag tävlar de i klassen nationella fyrhjulsdrivna bilar, men ambitionerna sträcker sig längre.

— Om det här året går bra kan vi sälja våra bilar och köpa en bil i nästa klass, internationella fyrhjulsdrivna. Det är där de riktigt stora tävlingarna finns, säger Tobias.

Skillnaden ligger framför allt i tekniken.

— Bilarna är ungefär lika, men utvecklingen går snabbt och de nya bilarna är betydligt mer avancerade.

Samtidigt försöker de behålla perspektivet.

— En tävling avgörs inte på ett enda ställe. Man måste köra moget och tänka långsiktigt, säger Tobias.

Och oavsett hur långt satsningen tar dem är en sak säker.

— Vi har väldigt roligt tillsammans. Det är egentligen det viktigaste, säger Jenny.