Räddad i lavin under snön – Det är kurragömma för lavinhundar

Det har blåst och hängdrivan som Siljan News reporter satt sig under lossnar och allt blir vitt under den rasade snömassorna. Fångad i en lavin. Som tur var bildar de stora tunga snöblocken en skyddande grotta. Instängd och fångad i snögrottan är det inte mycket man kan göra. Syre finns, men paniken är inte långt borta, minuterna går. Vetskapen är att den som dras med i en lavin och inte krossats överlever i 15 minuter. Efter 30 minuter överlever enbart en tredjedel av de som fastnat under snömassorna.

Minuterna går. Det är helt tyst, inget hörs inne i snögrottan. Plötsligt krafsar det i snön en nos och två ögon borrar sig igenom snömassan och ett glatt skall hörs, ett skall som överröstar den lilla pingla som Äzz har runt halsen. Den tuffa malinois, en belgisk vallhund, kan vara en riktigt tuff polishund, men Minna Löfstedt Äzz är en sann myshund, just nu överlycklig att ha fått leka kurragömma och hittat den gömda och nedgrävda reportern.

Äzz har fullt sjå med att bli kramad av den lavinräddade reportern, matte, hundpolisinstruktören Lasse Ställ och fjällräddarebasen Anders Wallin.

Nu är det bara att gräva in reportern igen för nu är det Lotta Antonissons Qaxas tur att leta journalist. Det går minst lika snabbt och lika glad är Qaxa vid fyndet av gubben i snögrottan.

Det var ingen riktig lavin utan enbart en övning i samband med att Lotta och Minnas två hundar skulle bedömas och godkännas för fortsatt tjänst som lavinhund.

Nu fanns hundarna i närheten, men är det skarpt läge finns Dalarnas enda godkända lavinhundar i Sälen, för det är där som Minna Löfstedt och Lotta Antoniusson bor och ingår i fjällräddningen sälengrupp.

— Vid ett larm så är det bråttom och vi har numera ett samarbete med Jämtland så polishelikoptern från Östersund kan också hjälpa till med att flyga ut lavinhundarna och deras förare, berättar Lasse.

— Det är väldigt bråttom om man ska hinna rädda liv, men det handlar också om att kunna avsluta ett eftersök även om hoppet att finna någon vid liv är ute.

En del av bedömningen för att bli godkänd som lavinhund är därför att hunden ska kunna flyga helikopter utan att bli rädd.

— I går hade vi polishelikoptern här så vi kunde få testa hundarna, berättar Anders Wallin, som tog över ansvaret för Fjällräddningen i Dalarna för två år sedan.

— För ett år sedan var jag med på min första utbildning av lavinhundar. För min del är det väldigt givande att få se hur utbildning och bedömning av proven går till.

Med under ett par dagar var också regionpolischef Patrick Ungsäter.

— Det är intressant att kunna vara med och lära sig och uppleva den här delen av vår verksamhet, säger Patrick Ungsäter.

I Dalarna är det inte så ofta det går laviner och människor dras med.

— Jag har  varit ute på två skarpa uppdrag och Minna har varit på tre, säger Lotta.

— Det blir lite annan puls att vara ute i skarp läge.

Under veckan har en rad delmoment bockats av. Hundarna ska bland annat klara lydnad, ligga still, komma när matte ropar men också vildmarkering och så förstås sök i rasområde.

— Det sista är roligast för hundarna, det är som kurragömma, säger Lasse.

Dagens lavinhundar utbildas också för eftersök på barmark.

— Det har ökat väldigt snabbt att vi drar fjällräddarna när det handlar om eftersök av försvunna personer, säger Lasse.

Hos Fjällräddarna finns kunskap, utrustning, erfarenhet men också ledarskap. Väl på plats kan de snabbt leda eftersök och hjälpa andra frivilliga. Två av fjällräddarna har också utbildade hundar som både kan spåra och söka efter försvunna personer.

— Vi skulle behöva få fler lavinhundar. Det bästa vore om det fanns tre i Sälen och två  här i Idre-Grövelsjön, säger Lasse.

I små kojor på pulkan bakom skotrarna sitter lavinhundarna, men också Lasses egen polishund Norax.

— Han är också duktig men jag kan ju inte godkänna min egen hund.

En stund senare får också Norax chansen att visa sin kunnighet som lavin hund när hans snabbt hittar både  Anders och Minna som grävts ner i en ravinsluttning.

— Lite ont om snö i år, men här fungerar det ändå bra, säger Anders, som får gräva snögrottor för fullt, ett bra sätt att hålla värmen i kylan.

— I går kväll hade vi grävt ner en del grejor som hundarna skulle söka, men när vi kom hit på morgonen så hittade de en annan grop där några turister suttit och fikat. Direkt kände hundarna doften av människor i den nu övergivna gropen innan de letade vidare, berättar Lasse.

— Nu ska vi gräva ner dig så du får prova hur det känns, skrattar Anders, glad att för en gångs skulle inte vara den som hela tiden grävs ner i snön.

En sak är klar, det var en underbar syn att få se en hundnos och höra hunden med ett skall tala om att han hittat vad han sökte.

— Det enda de inte gillar är att inte få fortsätta leta, hon vill inte tillbaka in i hundkojan på skotern, säger Minna Löfstedt.