”Nu ska vi ut och lufta dräkten och ha kul!”

Solens tidiga morgonstålar lyser upp björkarnas skira gröna blad. Klockan är 06.50 och på tågstationen i Leksand samlas man för begivenheten många väntat på i två hela år. Det vankas Kulltåg från Dalarna ner till Stockholm Central. Därifrån ska kullor och masar gå i kortege till Kungsträdgården, ha kul, hälsa på folk och ta massvis med bilder.

Någon tycker, visst känns det lite som julotta mitt i sommaren? Tidigt uppe och så på med alla dräktdelar, skrattar man. Man skojar och pratar om att näverväskorna är fulla med matsäck, för den här dagen ska man inte gå hungrig i hufvudstaden.

— Hela Dalarna har fullt i lådorna av såna dräktplagg, så nu ska vi ut och lufta dräkten och ha kul! Utropar Ingrid Lind och fortsätter

— Men Lotta, du måste ju vara den coolaste kullan, alltså med Lundhagskängor å allt! I kjolsäcken har hon dessutom spännen med röda små bollar som hon lätt kan fästa på snörningen i kängorna, för att få till det traditionella röd-boll-på-sko.  

När leksingarna kommer på tåget sitter det redan ett antal kullor ombord. Längst fram i tåget sitter sexåriga otroligt lugna Vilda-Tyra och sippar på en festis. Hon och mamma hoppade på tåget i Rättvik och dagen till ära har hon älvdaldräkten på sig. Även om det är masar med på tåget så är det solklar majoritet av kullor.

— Förr gick kullorna iväg till Stockholm för att arbeta hos herrskapsfolk, men nu åker vi tåg, ja vi har väl blivit lata, konstaterar Ingrid Lind. 

Vad är det då som gör att så många, över 200 personer, går upp i ottan för att klä sig fint och ta tåget till huvudstaden? Och här skiftar svaren en hel del, men glädjen går inte att ta miste på.

—För att visa att Dalarna finns kvar!

— Det här är kultur.

— Jag tycket att det är kul!

— För att visa upp folkdräkten.

—För att ha en härlig och fri dag.

— Det är ett kul påfund och man måsta ju ut å lufta dräktn!

Äldre kulla frågar reportern: 

— Har du hört alla språk?

Hur menar du?

— Jo, det är väl för härligt när man hör folk från Björbo, Orsa, Mora, Rättvik och så gangsingar, myser en kvinna i vit hätta.  

Dagen till ära fick Tåg i Bergslagen koppla på en extra vagn för att alla skulle få plats. Efter stoppet i Djurås är det 86 dräktklädda med ombord och när man några minuter senare rullar in längs perrongen i Borlänge är det klart. Man har uppnått målet. Kulltågsgeneralerna Rosa Flank och Bittis Stafsudd ler stort. I år blir det rekordmånga i kortegen genom Stockholm. Nu har man nått målet med över 100 kullor.

Konstnären Lotta-Maja Öhman hoppade på i Djurås. Hon har sytt ett arbetsförkläde i skinn och har fäst liljekonvaljer i den virade röda hårbandet. Hennes kläder vittnar om hur Dala-Floda dräkten gift sig med en praktisk konsthantverkare som med ett nysmitt fredshjärta-smycke pryder det röda livstycket. När Stockholmtåget är redo för avgång ifrån Sala är man hela 186 dräktklädda ombord. 

— Dä ju fôlk från Dalarna som byggt Stôckhôlm så vi måsta ju dit å se till dä”

Hur gick det då? Hur många var det som samlades i Kungsträdgården för den traditionella gruppbildstagningen. Jo, initiativtagaren Bittis Stafsudd rapporterar nöjt ifrån den kungliga huvudstaden att till slut var man drygt tvåhundrafemtio färgglada ifrån Dalarna.