”Min kreativa sida ska få lite space”

För nästan exakt sex år sedan fick Fredrik Jax uppleva en av Leksands IF:s mest minnesvärda kvällar någonsin. Den 15 april 2016 spelades nämligen den sjunde och direkt avgörande playoff-matchen mellan LIF och MoDo Hockey uppe i Örnsköldsvik om vilket lag som skulle få spela i SHL nästkommande säsong. Någon längre beskrivning av aprilkvällen i Ångermanland behövs nog inte. LIF stod för en sen kvittering innan Brock Monpetit fick ett friläge några minuter in i den första förlängningsperioden.

Resten är, som man brukar säga, historia.

— Visst blir man påmind om den matchen och egentligen hela säsongen varje gång vi kommer in i mitten av april men faktiskt så behöver jag inte påminnas om det. Jag tänker ofta på det själv och hur glad jag är över att ha fått vara med om den resan. Gereon (Dahlgren, tidigare assisterande tränare LIF) beskrev det väldigt bra ute på isen kort efter avgörandet att det där var en saga som folk kommer prata om i många, många år. Mycket riktigt gör man också det. Att jag fick vara med bakom kulisserna på hela den resan och att man idag hör människor prata om att ”göra en Leksand”, det är häftigt, säger Fredrik Jax.

Jax hade i november 2015 klivit in som en del av det sportråd som förutom honom själv också bestod av Mikael Karlberg och Christer Siik. Trion fick fortsatt förtroende även under den ettåriga sejour LIF tillhörde SHL innan man ett år senare degraderades av antagonisten Mora IK. Efter nedflyttningen stod det dock klart att Fredrik Jax lämnade sin tjänst och sedan dess har 50-åringen inte synts till inom ishockeyn.

— Helt ärligt så vet jag inte om rollen i ett sportråd passade mig. Jag är en person gillar att ha en lista med saker att beta av som man sedan kan lämna när de är avklarade. I ett sportråd eller som sportchef blir det väldigt mycket multitasking med ouppklarade saker som blir liggandes under lång tid vilket för mig gjorde att jag aldrig kunde tänka bort hockeyn. Det krävs nog en viss typ av person för att klara av en sådan roll om du frågar mig och att jag dessutom jobbade för klubben i byn jag vuxit upp i, det gjorde nog att allt låg över mig ännu mer. Med det sagt är det ändå en rolig tid att se tillbaka på.

Så för att citera en av Tomas Ledins många välkända textrader. Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?

Jax skrattar lite.

— Det händer faktiskt rätt ofta att jag springer på folk på byn som frågar om jag inte jobbar med hockeyn mer och som blir förvånade när jag svarar nej. Då kan jag faktiskt bli lite överrumplad själv när det verkar finnas någon sorts förvåning över det. Det är ju inte så att jag gjort någon skilsmässa med ishockeyn. Jag följer fortfarande Leksand och SHL men utan någon operativ roll.

Hockeyn finns fortfarande kvar men nu på ett helt annat sätt. Numera ritar och målar Fredrik Jax hockey vid sitt ritbord uppe på toppen av Ullvi.

— Jag har valt att den kreativa sidan av mig ska gå lite space. Att rita och måla är något jag alltid tyckt varit jäkligt kul men som aldrig riktigt blivit av under åren då jag jobbade inom hockeyn.

Talangen och intresset för det konstnärliga verkar vara en röd tråd genom familjen Jax. Pappa Hans, tidigare storspelare i LIF, har i många år ritat uppskattade karikatyrer samt att flera av Fredriks syskon också är skickliga konstnärer. I Fredriks fall har det dock blivit så att han tagit efter Hans koncept med träffsäkra och igenkännande karikatyrer, teckningar och målningar. För några år sedan valde Fredrik att börja publicera några av sina verk på sitt Instagramkonto där mottagandet blev, enligt honom själv, förvånansvärt varmt. Därefter började också jobbförfrågningar trilla in från såväl privatpersoner som hockeyklubbar och organisationer.

Även om intresset för målande och tecknande funnits med sen barnsben var det på college som intresset fick chans att utvecklas ytterligare. Fredrik spelade själv hockey både i Leksands IF samt i Nordamerika vilket var en kontinent han skulle stanna på när skridskorna hängdes upp.

— När jag slutade spela började istället på ArtCenter College of Design i Pasadena vilket var en treårig konstutbildning. Jag kommer ihåg den tiden så väl då jag var otrolig laddad inför det som väntade då jag verkligen skulle få utlopp för min kreativitet. Hela skolan var full av likasinnade människor och under de tre åren var jag verkligen som en svamp som sög i mig alla lärdomar och erfarenheter jag kunde. Förutom teckning och målning fick jag lära mig reklam, grafisk design, webbdesign, ja jag gick så många klasser jag bara kunde just för att det var så roligt.

Efter tiden i Kalifornien flyttade Jax återigen hem till Sverige där det återigen skulle bli hockey på schemat han började jobba som scout åt NHL-klubbarna Atlanta Trashers, Winnipeg Jets och St. Louis Blues men nu har alltså pennan fattats igen.

För mig känns konst- och hockeyvärlden väldigt olika. Vad säger du själv om kontrasterna?

— Jo, det är nog ganska ovanligt även om kreativiteten finns inom sporten också. När jag ser en kreativ hockeyspelare kan jag ändå se vissa trådar som knyter ihop även den kreativitet jag jobbar med och på något sätt sitter det ändå ihop. Men visst, det är sällan man ser någon inom hockeyn som sitter och ritar eller målar.

Det skulle vara tränarna med sina taktiktavlor då?

— Haha ja, det kan de rita i oändlighet. Alla kryss och cirklar, skrattar Jax.

Förr bestod arbetsdagarna av att åka runt mellan olika ishallar för att granska diverse hockeyspelare. Därför känns tillvaron nu aningen mer harmonisk vid det digitala ritbordet och den väl tilltagna bildskärmen. Efter att ha insupit en enklare frukost är det där Fredrik tillbringar stora delar av sina dagar där motiven allt som oftast har någon form av koppling till ishockeyn.

— Jag är ganska insnöad på just hockeyn där jag hela tiden försöker följa med vad som händer i omgångarna. Har det uppstått något speciellt eller lite udda försöker jag hitta någonting att bygga en teckning kring, gärna med en humoristisk touch.

Ibland är det lättare sagt än gjort. Förutsättningarna är också tydliga. Allt måste rymmas innanför de vita papperets fyra sidor där både bild och text ska hänga ihop.

— Det får ju inte bli för mycket text eller detaljer heller. Det är inga serietidningar jag gör, skrattar Fredrik och fortsätter. Ibland önskar jag att jag vore lite bättre på att komma de här roliga inslagen men jag gör så gott jag kan. När man väl lyckas, ja då blir man faktiskt lite nöjd själv också. Samtidigt finns det också dagar då allt bara står still. Det är väl just det som är roligast med det kreativa, den stunden då du komma på en idé och att bitarna faller på plats. Kan jag då göra vardagen lite roligare för någon annan som uppskattar det jag målat, det är väldigt roligt.

Just nu befinner sig Jax i en period där flera olika beställningar ska göras klart men precis som med den egna kreativiteten finns det också perioder då mailkorgen är betydligt skralare. Instagramkontot är den enda kanalen Fredrik använder sig av och han berättar att han försöker lära sig hur han kan ta hela verksamheten till nästa steg.

— Rent ekonomiskt är det lite tufft att få det hela att gå ihop vilket jag också hade på känns. Det konstnärliga och kreativa är ingenting man blir rik på men nu får jag göra det jag tycker är så otroligt roligt.

Finns det några tankar på att återvända till en aktiv roll inom hockeyn igen?

— Jag vet faktiskt inte. Samtidigt behöver jag inte spika någonting heller. Just nu vill jag jobba med min kreativa sida även om det ibland är tufft. Med tanke på hur roligt det är tycker jag ändå det är värt det och jag ska göra ett försök att hålla det igång.

Precis som för majoriteten av befolkningen i Ullvi och grannbyn Hälla är intresset för Leksands IF stort. Efter att ha tagit ett kliv bort från hetluften kan Fredrik nu se hockey på ett helt annat sätt än tidigare eller som han själv beskriver det att nu kan han faktiskt njuta av att titta på hockey.

— Det är faktiskt härligt att vara på den här sidan där man funderar och pratar med alla hockeygalna människor i byn som spekulerar kring både motgångar och framgångar. När folk kommer fram och tror jag ska ha koll och insyn på vad som händer är det rätt skönt att kunna säga att jag vet lika lite som dem, skrattar Jax.

På grund av intresset och sin koppling LIF möts dock Fredrik ibland av viss skepsis och kritik. Matchdagar är nämligen detsamma som flaggdag i byarna längs Österdalälven.

— Jag har tyvärr ingen egen flagga så de andra som bor här är ofta på mig och tycker det är skandal, avslutar Fredrik Jax med ett stort leende.