Louise hittade sitt drömjobb: ”Det var så jäkla rätt – allt stämde”

Louise Larsson jobbade i Stockholm som assistent, men trivdes inte med sitt arbete.

Hon klurade på vad hon skulle vilja syssla med. Då kom den 30-åriga Orsatjejen på vad hon ville bli; konservator.

Nu har hon precis startat upp sitt företag och hennes något udda sysselsättning är att stoppa upp djur.

— Jag bodde och jobbade i Stockholm under några år. Sedan hamnade jag i en livskris och ville hitta på något riktigt kul att göra. Jag började kolla upp lite utbildningar som skulle passa mig.

— Så hittade jag utbildningen som hade läderskinn, päls, man syr, skulpterar. Allt föll samman, jag ska bli konservator, berättar Louise hur hon halkade in på det som skulle bli hennes drömutbildning och som nu är hennes drömjobb.

Utbildningen hittade hon på folkhögskolan i Leksand. Men på själva skolan var hon knappt under den två år långa utbildningen.

— Jag blev antagen till utbildningen i Leksand sent på sommaren. Jag var inskriven där på lärlingsprogrammet och vi skulle omgående försöka hitta en praktikplats, så det var inte många gånger som jag var i Leksand, berättar hon.

Det här var 2019. Hon kollade upp ett par företag, fick erbjudande om plats på båda och valde Oves Troféateljé i Deje, Värmland.

— Det verkade mest seriöst och jag är så tacksam att jag hamnade hos just Ove, poängterar Louise.

Utan att då veta om det, lade hon redan 2014/16 grunden till att bli konservator.

— Då gick jag på Stenebyskolan i Dals Långed och där lärde vi oss allt inom läder och skinn. I den vevan gick jag och några skolkamrater en garvarkurs. En gång när vi var ute och åkte, såg vi en påkörd grävling vid sidan av vägen. Vi stannade, ”håvade” in den i bilen och sedan garvade vi grävlingen, jag tyckte det var skitkul.

Därefter hamnade hon i Stockholm, jobbade som assistent, innan hon bestämde sig för att göra något annat.

— Det var då jag såg utbildningen i Leksand, jag skulle bli konservator. Det var så jäkla rätt, allt stämde.

Hon flyttade till Värmland och Deje för att praktisera hos Oves Troféateljé. Efter en tvåårig lärlingsutbildning fick hon anställning hos samma företag. Så onekligen såg ägaren, Ove Lundström, en skicklig hantverkare i Orsatjejen Louise Larsson.

— Jag har lärt mig så himla mycket av Ove. Han var min mentor, så himla duktig, hyllar hon sin läromästare.

Hennes första jobb var att stoppa upp en björn.

— Men vi gjorde det tillsammans. Ove sa alltid; ”Gör si och så, sedan kommer resten av sig själv.” Jag var där i totalt fem år och vi gjorde allt tillsammans. Björnen som sitter på en stubbe gjorde jag med stöd av Ove.

— Under de fem åren som jag var där, gjorde jag i stort sett alla montage.

När JK Hunting-dagen hölls i gamla Macken-huset för en månad sedan fanns ett flertal djur i jaktbutiken där Louise lagt sista handen på. När man tittar på hennes skapelser, blir man minst sagt imponerad.

— De är köpt av Ove, men det är jag som monterat djuren.

Djur som hon ”tillverkat” är bland annat björn, rådjur, hjort, älg, mård.

— Men mitt examensarbete var en nilkrokodilsmatta.

Undertecknad frågar då om det är liknande som den man ser när ”Grevinnan och betjänten” visas varje nyår, sketchen där den onyktra betjänten hela tiden sparkar på en tigerfäll.

— Haha, jag har aldrig sett den sketchen själv, men när man ska beskriva för den äldre generationen, så kan man nämna det, då förstår de vad man menar. Men den här nilkrokodilsmattan, som liggandes har öppet gap, den är tänkt att hänga på väggen, skrattar Louise.

Hon tar sig an det mesta, men husdjur bör man inte stoppa upp, är hennes rekommendation.

— Jag har fått frågan nån gång, men husdjur är svårt. Det är individer på ett annat sätt jämfört med ett djur från skogen.

— Man vill ju att det ska bli perfekt, men när det gäller husdjur blir det så emotionellt. Det kan bli så fel, det bästa är att ha sitt husdjur i minnet, inte att stoppa upp djuret, rekommenderar Louise.

Hon poängterar att hon är väldigt noggrann i sina jobb, det har hon mentorn Ove att tacka för.

— Symmetriskt är viktigt. Ove matade in symmetri i mig, skrattar Louise.

Vad är då svårast att få till när man stoppar upp djur?

— Det allra svåraste är att få till rätt ansiktsuttryck, att få till blicken. Djuret ska inte se dött ut, så blicken är väldig viktig.

Upp till en mårds storlek garvar hon skinnet själv, större jobb skickar hon vidare till Ove i Deje. De har efter att ha jobbat ihop under fem år fortfarande ett tätt samarbete när Louise startat eget.

På frågan om hon fick ett erbjudande att ta över ateljén i Deje blir svaret ja.

— Ove vill gå i pension och tyckte att jag skulle ta över. Men jag ville hem till Dalarna, det är här jag har familjen, ja allting har jag här.

Hennes företag heter Orsakonservatorn. Att montera ihop ett djur tar ungefär en dag och normalkostnad för ett uppstoppat djur är mellan 4 000-5 000 kronor.

— Jägare är en stor kundkrets, men det tar tid att jobba upp den. Jag är precis i uppstarten och har tur att jag bor på samma gård som min mamma och hennes sambo.

— Jag har en lokal här på gården där jag kan ”grisa” hur mycket jag vill. Framöver är planen att hitta nåt mer eget, men jag är väldigt lyckligt lottad och tacksam över att få börja här.

Hon poängterar att hon är väldigt noga när hon gör sina jobb.

— Man ska vara noggrann, det har jag lärt mig av Ove. Jag släpper inte ifrån mig jobbet förrän jag själv är helt nöjd. Jag har precis startat upp här och den bästa reklamen är att prestera från början, säger konservatorn Louise Larsson.