Lavinhund kan rädda liv – fler behövs

En lavinhund kan vara skillnaden mellan liv och död. Går lavinen är det ont om tid. Om en människa hamnat under en lavin finns först risken att krossas om det är en blocklavin eller skadas svårt för den som åker med i en lavin. På vägen utför den inte nödvändigtvis branta sluttningen kan det finnas både stenar och träd. I brant terräng kan en lavin nå en hastighet på över 100 km/tim.

Snön i en lavinkägla packas hårt och blir man helt begravd är det omöjligt att ta sig ur på egen hand.

Överlever man lavinen handlar det om minuter. Blir man begravd under snömassor har man i regel 15 minuter på sig att bli funnen. Därefter minskar sannolikheten för överlevnad och efter 30 minuter bedöms den inte som så stor.

Därför är behovet av lavinhundar stort. Just nu finns två utbilda lavinhundar i Sälen och en tredje är på väg att godkännas. Det är morapolisen Malin Håmås glada polishund Baskko.

— Han fungerar redan bra som polishund, men det här är något nytt för honom, förklarar Malin.

Som lavinhund ska hunden söka av ett område och hitta en begravd människa. Då ska hunden markera men också börja gräva.

— När det är barmark ska hunden bara markera och ligga still, så ena gången ska hunden veta att det är okej att gräva och andra gången bara ligga still.

Ute på fjället ovanför STF i Grövelsjön drillas lavinhundar en gång om året. Där har polisen Lars Ställ, som håller i utbildningen, hittat sitt eget arbetsrum där det alltid finns gott om snö och branter att grävda djupa utrymmen i, allt i en lavinliknande miljö.

Solen lyser från en blå himmel och stormvindarna har lämnat fjället i sol och kyla.

Ravinen ligger inte långt från STF, men ändå skyddad och full i snö.

— Många säger att vi borde öva på olika platser, men då skulle det ta så väldigt mycket längre tid och det har vi inte. Här har vi en kort väg ner till STF och Grövelsjögården där vi också bor. Sedan finns här alltid snö att gräva in oss i.

För det är just mängden med snö som är avgörande för att skapa de speciella förutsättningarna som krävs för att träna lavinhundar i.

— I år är det väldigt gott om snö, pustar Lars medan han gräver ner fjällräddningsledaren Anders Wallin i en snögrotta som stängs till med snöblock och sedan skottas igen.

I ett annat hål grävs fjällräddaren Minna Löfstedt ner och slutligen gräver Lars ner sin ryggsäck.

Nu är allt klart och Malins Baskko får på sig munkorgen. Tecknet på att nu ska det jobbas, även ordet här är bland de roligaste jobben som finns för en treårig schäfer.

Kanterna på ravinen är rejält branta och Malin följer Baskko på snöskor medan han far kors-och-tvärs.

— Nu försöker han hitta någon lukt att fokusera på, förklarar Lars det till synes planlösa zink-zack springandet över de stora snöfälten och branterna i lavin.

En skärmflygare som passerar in till stör inte Baskko och inte att det finns en fotograf eller ytterligare fem -sex personer i ravinen.

Efter lite luktande och skutande stannar han till. Trycket in nosen bland snöblocken och markerar samtidigt som han börjar gräva. När Malin kommer fram är hela Baskko inne hos Minna i grottan.

Där kunde leken ha varit slut och hade det varit skarpt läge en människa funnen vid liv. Men någonstans i det stora området finns också Anders nedgrävd.

Vore det skarp läge går klockan fort, men Baskko jobbar ändå snabbt. Sedan han anlände till ravinen behövde han knappt fem minuter på sig att hitta Minna och ytterligare drygt tre minuter att även hitta Anders.

Nu återstod det en ryggsäck, men nu tyckte Baskko att det räckte med arbete och ville hellre leka.

För att hitta ryggsäcken tvingades en lavinsond plockas fram och Baskko följde nyfiket sonderingnen efter den nedgrävda ryggsäcken.

Efter lite resonerande var Lars och Malin överens om att Baskko behöver ytterligare ett år på sig.

— Det är en duktig hund, men han behöver lite mer träning för att kunna behålla skärpan, var Lars dom.

— Jag känner att jag inte skulle vilka gå ut med honom i skarpt läge just nu så vi ska träna vidare, säger Malin.

Ett år till och Baskko kan bli Dalarnas tredje utbildade lavinhund.

Med på övningen var också Erik Ebers från Idre.

— Jag har en schäfer, Sia, som bara är tio månader. Nu fick jag chansen att vara med och följa en del av övningen för att se vad den går ut på, säger Erik.

Till vardags jobbar han som pistör på Idre Himmelfjäll och är också med i räddningstjänsten i Idre.

— Klarar vi utbildningen och Sia blir antagen så blir jag också med i Fjällräddningen, säger Erik.

— Att få jobba med hunden lockar, men också att kunna vara med och ställa upp för andra vid behov, säger Erik.

Lars Ställ hoppas att Erik ska jobba vidare med sin hund.

— Vi hoppas också på att Erik Näsén på Sjöstugan ska testa sin hund. Då skulle vi ha två hundar i Sälen, en i Idre och en här i Grövelsjön. Det skulle öka chansen att kunna få en lavinhund på plats betydligt snabbare. Samtidigt skulle vi få fler hundar tillgängliga, säger Lars Ställ.

För snabbhet är vad det handlar om när lavinen går. En lavinhund kan vara skillnaden mellan liv och död. Baskko behövde åtta minuter på sig att hitta två nedgrävda personer i ett stort ”lavinområde”.

Sedan gäller det också att ta sig till platsen där sökandet ska ske.

— Tyvärr är risken stor att när hunden kommer är det redan försent, men det finns också de som klarat sig väldigt länge under lavin, säger Lars Ställ.

Den han då tänker på är Evert Stenmark från Tärnaby. 1955 låg han begravd i åtta dygn under en lavin innan han grävdes fram vid medvetande.

För att ha en bra beredskap behöver Dalarna fler lavinhundar.

Under perioden 2001-Januari 2023 har 52 svenskar omkommit i laviner varav 42 omkommit utomlands och 10 personer i en lavinolyckor i Sverige.  I tillägg till detta har tre utländska medborgare omkommit i Sverige.