Jonas har paddlat SUP-bräda från polcirkeln till Gibraltar

Det har gått tre år och fyra månader sedan Jonas Böhlmark och vännen Axel Bergström lämnade Lyngen i nordligaste Norge och knappt tre år sedan Jonas passerade Grövelsjön på skidor. Då på väg på en resa med otydligt mål, men med ett syfte att sprida kunskap om bipolär sjukdom.

— Jag vill nog påstå att ingen annan svensk gjort ett sådant här äventyr. I över tre år har jag sprungit, paddlat SUP-bräda, cyklat och åkt skidor och bortsett från när jag tvingades till en operation har jag sovit ute, summerar Jonas Böjmark, den resa han inledde i september 2022.

Då var det en duo som hade ett mål, att springa från Lyngen söderöver till Treriksröset och sedan paddla SUP-bräda hela Torneälv.

— Det var något vi bestämde med tre dagars planering!

— Egentligen var vi inte kloka där på älven i det kalla vattnet utan flytväst, minns Jonas början på det långa äventyret.

När duon nådde finska gränsstaden Torneå tackade Axel för sig.

— Han trodde att jag max skulle klara tre dygn innan jag skulle ringa efter mamma, säger Jonas.

Det var också på den finska landsvägen som den första och i stort sett enda gnutta ångest infann sig.

— Jag hade sett på kartan att det fanns en landsväg till Helsingfors, men det var en väg utan vägren och där sprang jag ett maraton om dagen med packningen i en barnvagn på den trånga vägen.

Målet var då Helsingfors, en nog så lång färd från norska Lyngen till Helsingfors, ungefär 130 mil.

Det blev inte färja till Sverige från Helsingfors. Ett nytt mål fanns. Nu att cykla från Tallinn till Malmö med Nordkapp som slutmål.

— Jag satt mig på cykeln och kraschade direkt på första isfläcken.

I Malmö byttes cykeln mot en ny barnvagn och nu var målet löpning till Mora och skidor norrut. Det var då i mars 2023 Jonas passerade Idre och Grövelsjön på skidor, dragandes en tung pulka.

— Jag såg Emil Persson vinna Vasaloppet 2023 här på STF innan jag fortsatte norrut på skidor.

— Våren hann före mig och när jag nådde trakten av Kiruna blev det istället löpning till Narvik och ett nytt mål att paddla SUP-bräda längs den norska kusten från Narvik till Göteborg.

— Det var en väldigt vacker sträcka längs norska kusten och massor av underbara norrmän, men det var också en väldigt tuff sträcka.

— Jag föll av bräddan efter Narvik och packningen blev helt blöt. Då på kvällen  blev jag tvungen att bryta mina regler och knackade på en dörren till en stuga och fick en varm dusch för då var jag rejält frusen.

Den uppblåsbara SUP-brädan hade gjort sitt i trakten av Göteborg och Jonas bytte mot en stabilare bräda som sedan tagit honom hela vägen från Göteborg till Gibraltar. Lagad med massor av tejp och glasfiber.

— Kallast var det lite oväntat utanför Varberg. Där var det minus 20 grader och jag frös som bara den, men det var bara att fortsätta.

[ ad]

För knappt två månader sedan nådde Jonas Gibraltar, det som mer eller mindre varit målet för det långa äventyret sedan han passerade Nederländerna.

— Gibraltar var ett mål, men samtidigt inte. Mitt mål var själv resan, varje dag var ett mål och jag har lärt mig så mycket varje dag. Framförallt har jag fått träffa så många fantastiskt generösa människor.

En orsak till alla möten tror Jonas berodde på att telefonen var nerpackad i den vattentäta dry-bagen.

— När jag satt på stranden utan telefon kom folk fram och pratade. Med telefon i handen skickar man signalen att man är upptagen.

Att plocka fram telefonen gjorde han ändå för att med videofilmer berätta om resan. Där tillsammans med telefonen låg också passet och den viktiga medicinen, som höll hans bipolära sjukdom i schakt.

— När polisen kom och ville se passet kände jag mig som en knarkare med de vita pillren. Men det har alltid gått bra och polisen har alltid vart vänliga och förstående. Inte en enda gång har de tagit med mig.

Det var dock nära när han korsade hamninloppet till Amsterdam vid Ijmuiden.

— Då kom en av de stora polisbåtarna och jagade mig, men det slutade med en varning att inte korsa ett hamninlopp utan följebåt och så blev det en selfie med polisen, ler Jonas.

— Att kunna göra ett sådant här äventyr var möjligt tack vare medicinen, men jag använde inte sömntabletter som alla läkare annars skriver ut. Det slutade jag med lagom till jag började mitt äventyr och jag har kunnat sova varje natt.

Att sova ute ställer ett annat krav.

— När någon väcker mig så reagerar jag snabbt med ett riktigt vrål. Att snabbt vakna och markera att man är beredd att försvara sig är viktigt.

— Att fortsätta i Medelhavet var inget äventyr, alldeles för enkelt. Alternativet var att paddla vidare mot Afrika och runda kontinenten, men då hade jag nog aldrig kommit hem. Inte för risker med resan, men det hade tagit en så pass lång tid att alla mina anhöriga då skulle ha varit borta.

Istället paddlade Jonas lite planlöst tillbaka en bit längs den spanska sydkusten.

— Jag ville hem till Mora och träffa mormor och morfar och så har jag träffat en tjej i södra Frankrike, så de sista veckorna kände jag mig väldigt ensam.

Det långa äventyret tog därför slut, där på den spanska sydkusten.

— Det var känslosamt och jag bröt ihop och började grina och ville hem.

Det var för en vecka sedan. När Siljan News träffar Jonas är han på STF i hans älskade Grövelsjön.

— När snön försvunnit ska jag bygga ett hus här. Det blir ett enkelt hus utan vatten och el, men med solceller, något stort behöver jag inte, men det ska vara en stor fönstervägg.

Vad framtiden för med sig vet han inte.

— Vasaloppet lockar, jag startade ändå i elitledet sju år i rad och ledde Vasaloppet i 20 minuter, men nu måste jag först åka lite seedningslopp, så Vasaloppet får bli nästa år.

Istället hoppas Jonas kunna arbeta ihop material för att hålla föredrag.

— Det kan handla om äventyret och elitidrott, men det kan också handlar om att visa att det går att genomföra ett äventyr även med en bipolär sjukdom.

Ett föredrag som då kan bli en spark mot de läkare som rutinmässigt skriver ut sömnpiller.

— Fysiska aktivitet och friluftsliv fungerar lika bra. Kanske inte för alla, men det är värt att ge det en chans, säger Jonas, som trots en kost till stor del bestående av chips och mjölk under tre år ändå gått upp med 12 kilo muskler.

Ett av syftena var att med äventyret sprida kunskap om bipolär sjukdom.

— Där känner jag att jag inte nått hela vägen. Jag fick mer media när jag paddlade från Norrtälje till Åland på SUP-bräda nonstop i 43 timar utan sömn.

— Men en timme på bräda i Biscaya utan GPS och följebåt var betydligt tuffare, men jag hade änglavakt vid många tillfällen.

Kanske är Jonas äventyr över. Ett äventyr han gjort utan synliga sponsorer.

— Jag har haft några som stöttat mig under resan och framförallt är det mina föräldrar men också Thomas Nielsen i Mora, men för min del har det handlat om att leva med små omkostnader och se varje dag som en belöning.

Utanför STF faller snön tät.

— Jag undrar om det går att odla något här i Grövelsjön , funderar Jonas, som efter två år är tillbaka i Grövelsjön.

Den lagade SUP-brädan finns någonstans i södra Spanien. Jonas har förträngt var han lämnade den.

— Men jag ska leta redan på den och kanske spika upp den på en vägg som ett minne.

Jonas i Narvik 28 maj 2023 innan han klev på SUP-brädan: ”Jag gör det här extremäventyret främst av två skäl – det ena är för att spränga gränser för fysiska prestationer, att ta konditionsidrott till en ny nivå. Det andra är att spränga gränser för vad en person med psykisk sjukdom kan klara av och visa att det är möjligt att elitidrotta med sjukdomsinsikt och rätt medicinering”. Den 11 november 2025 nådde han Gibraltar. i 1153 dagar pågick äventyret som startade den 16 september 2022.