Jonas byter skidorna mot SUP-bräda – ”Får lära mig att tugga tång”

I september snörade morasonen Jonas Böhlmark på sig löparskorna, och började springa. Han var då i Lyngsfjord, nordost om Tromsö. Det första etappmålet var då Torneälvs källor där löpandet gick över till att paddla SUP-bräda. Väl i Torneå, efter 50 mil på bräda, blev det löpning längs finska kusten, skjutande en barnvagn med packning till Helsingfors, i 100 mil!

Sedan en avkopplande båttur över till Tallin. Därifrån en lång cykeltur från Tallinn runt norra Europa upp till Malmö. Sedan rullskidor genom Sverige till Mora.

— Målet är att nå Nordkap i vår, sa Jonas när han passerade Grövelsjön i mars.

Målet kan skifta och speciellt när det gäller det geografiska målet. Från början var det Helsingfors, men färden har bara fått fortsätta och nu är inte målet Nordkap och inte heller Kirkenes.

Nysnön på fjället, stormvindar som blåste sönder tältet redan vid Helags och inget skateingföre på hela skidresan.

— Skidåkningen med den tunga pulkan i lössnö var tuff och tog tid. När jag nådde Nikkaluokta så var inte isarna så säkra på de reglerade sjöarna. Att gå igenom isen hade inte varit så bra, säger Jonas.

Därför styrdes skidorna mot Kiruna och omplanering av resan. Det var då tanken på Kirkenes var aktuell, men även den ströks. Kirkenes var helt enkelt ett för lätt slutmål.

Istället för skidor och pulka blev det ryggsäck och löparskor med sikte på Narvik.

Bilden ovan är tagen från tältöppningen i Narviksfjällets slalombacke med utsikt över Ofotfjorden, den lugna och inre delen av Vestfjorden. Stora malmfartyg ligger på redden redo att lasta svensk malm.

Där i slalombacken väntade Jonas på support teamet, mamma och pappa, som gjorde den långa resan med den utrustning som krävdes för nästa etapp.

— Jag gör det här extremäventyret främst av två skäl – det ena är för att spränga gränser för fysiska prestationer, att ta konditionsidrott till en ny nivå. Det andra är att spränga gränser för vad en person med psykisk sjukdom kan klara av och visa att det är möjligt att elitidrotta med sjukdomsinsikt och rätt medicinering.

Medan han väntade i Narvik samlade Jonas kunskap om strömmar, tidvatten och vindar.

För det som väntar är 250 mil, stående på en SUP-bräda, paddlandes längs hela norska kusten ner till nästa etappmål, eller kanske slutmålet, som i nuläget är Göteborg. SUP står för ”stand up paddleboard”. En surfingbräda som man står på och paddlar.

— Det här blir nog den farligaste och tuffaste delen, säger Jonas.

Efter att han fått sin utrustning – hängmatta och bräda startade den långa turen längst den norska och svenska kusten.

— Det började inte så bra. Det har blåst stormvindar och varit ett par plusgrader. Jag tror inte jag frös lika mycket under hela skidturen när det kunde vara minus 30, säger Jonas.

När Siljan News når Jonas så sitter han inblåst på land, under ett skyddande tak på ett uthus, en mil från Narvik.

— Just nu är riskerna för stora och strömmar och vindar gör att jag får sitta här och frysa.

Istället har Jonas använt tiden till att träna på att ta sig upp på brädan om han skulle kapsejsa eller fall i vattnet. Det trots att han är mer van än de flesta på att hantera en SUP-bräda. Det efter att ensam paddlat non stop från Sverige till Finland, 43 timmar utan sömn. Eller som inledningen på den här resan med 50 mil på SUP-bräda i Torne älv.

— Jag har också mött lokalbefolkningen här. De är verkligen vänliga och delar med sig av tips och kunskaper om strömmar och tidvatten. Det är de som kan den här miljön bäst.

Tidvattnet i Narvik skiljer över två meter mellan ebb och flod. Att paddla mot tidvattnet är meningslöst, så det är bara att veta när floden drar sig tillbaka och börja paddla då, även om det är mitt i natten.

— Nu har jag sovit i min hängmatta och väderprognoserna säger att det ska gå att paddla under lördagen, så då hoppas jag komma ytterligare någon mil, säger Jonas när jag når honom på fredagen.

Jonas har också fått rådet att på speciellt farliga passager ha en följebåt tillgänglig.

Ute på fjorden passerar malmfartyg på 178 000 dödviktston. Bjässar som är stora som höghus innan malmen trycker ner dem till lastmärket.

Jonas har inte för avsikt att komma i vägen för de bjässarna utan ta den krokiga vägen längs norska kustens alla små öar och fjordar.

— Det här är tufft. Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på, konstaterar Jonas medan han försöker behålla värmen.

I den minimala packningen finns inte den värmande sovsäcken med längre, nu handlar det enbart om ett skydd mot vind och regn över hängmattan.

Nu blir det också lite sämre med mat längs kusten, eller kanske inte.

— Jag kommer att fiska medan jag paddlar. Får jag ingen fisk får jag väl lära mig att tugga tång.

Att få sitta still när det inte är planerat, är inget som Jonas direkt gillar.

— Den stora fördelen för min del är ändå att jag har tiden på min sida. Jag är inte stressad utan vädret får bestämma.

Efter åtta månader och en utmaning som trotsar det mesta, så konstaterar Jonas.att han klarat sig från skador, bortsett från lite skavsår.

— Det är häftigt att kroppen fortfarande håller!

Färden upp genom fjällvärlden innebar många dygn utan att möta andra människor.

— Men det är ändå mötena med andra människor som är kicken på det här äventyret.

Jonas är en tänkare och när det går för lätt så är det inte helt bra.

— Då kommer hjärnspökena, det är på så vis lite bättre när det är tufft. Då handlar det om att överleva.

Att överleva innebär att det viktigast av allt under vinter var att snabbt få upp tältet och kunna krypa ner i sovsäcken och värma sig, speciellt när det är minus 30 grader.

— Nu fryser jag mycket mer än vad jag gjorde någonsin i vintras, säger Jonas, som nu bytt tältet mot hängmatta med ett regnskydd som tak, men det är fortsatt lika viktigt att få upp hängmatta och regnskydd.

Den första dagens paddlande är över, det blev en mil innan vinden satte stopp.

Nu återstår fem-sex månader till Göteborg på Jonas äventyr. En resa där det främsta målet är att sprida kunskap om bipolär sjukdom och att det går att leva och prestera med kunskap och medicin.

— Jag vill visa att det går att vara högpresterande med en bipolär sjukdom. Det går att undvika långa sjukskrivningar, om man har en bra sjukdomsinsikt och tar medicin.

— Sedan älskar jag en sådan här utmaning, säger Jonas Böhlmark.