”Jag fortsätter klippa får så länge jag tycker det är roligt”
Han kom till Sverige som student när han var i 20-årsåldern från det stora landet Australien.
Efter studier flyttade Chris Wurst hem till landet ”down under”. Han återvände till Sverige några år senare och bosatte sig i Orsa där han blivit kvar.
76-åringen jobbar trots sin ålder ännu med får, men som ung hade han en dröm att bli artist. Han har också stått på samma scen som Kalle Moraeus.
— Haha, det var så längesen. Det var när ”Vår lilla by” arrangerades på Udden som jag fick uppträda där. Det här var 1979-80 nån gång, strax efter att jag flyttat hit, och Kalle var inte gammal. Kalle och hans kompisar kompade mig och man kan konstatera att han kommit längre än mig inom artistbranschen, skrattar Chris.
När det gäller Kalle Moraeus och Chris Wurst har de mer gemensamt. Båda har tagit SM-guld i något udda grenar, om man säger så. Moraeus har vunnit SM i luftgitarr medan Wurst på sin meritlista har guld i fårklippning.
— Det var också längesen, 1995-96 nån gång, drar han sig till minnes.
Fårklippning är något som följt honom genom livet. När vi för lite drygt en vecka sedan försökte få till en träff med Chris var han i Uppland och klippte får.
— Jag är ju pensionär egentligen sedan elva år, men jag tycker om att klippa får och så länge jag tycker det är roligt och har orken kommer jag fortsätta med det.
När vi gör vårt besök på Chris gård i Viborg blir vi välkomnad av 11-åriga vallhunden Freja. Vi går in till en hage och där kommer ett 30-tal nyfikna får springande för att se vem den nya besökaren är.
— Jag har haft 100 tackor som mest, men det är mycket ansvar när man har djur och nu håller jag på att avveckla fåren.
Att han blev lantbrukare när han flyttade till Orsa är ingen slump. Han är uppväxt på ett lantbruk i Adelaide, som ligger i South Australias södra kust, och har även jobbat som lärare i jordbruk/naturvetenskap.
I Sverige kom han först som utbytesstudent, återvände hem till Australien några år för att sedan bosätta sig i Sverige permanent.
Han köpte gården i Viborg och bildade familj. Chris fick totalt sju barn i olika förhållanden, men tyvärr dog ett av barnen för drygt ett år sedan.
En dotter bor granne med Chris i Viborg, annars är de utposterade lite här och var; Göteborg, Stockholm, Berlin. Två barnbarn ingår också i Chris familj.
I Viborg har han sitt hem, men han återvänder ganska ofta till sitt forna hemland, där han har tre syskon.
— Senast jag åkte var för 1,5 år sedan. Ett tag så ordnade jag resor för bönder till Australien. Det gjorde jag i 3-4 år, men det är längesen nu.
Att sjunga är fortfarande ett av hans stora intressen. Tillsammans med grannen Lennart Bärjegård och åtta andra bildar de Razorblades, en barbershopkör där de sjunger a cappella. I januari i år uppträdde ”gubbkören” under en välgörenhetskonsert i Orsa Missionskyrka.
Ett annat intresse är att spela golf. Just den sysselsättningen höll på att förstöra för Chris när det var dragning av IOGT-NTO:s Vinn Jänkarn. Han drogs som vinnare när ordförande Anne-Marie Fröjdh i livesändning ringde upp den ovetande Chris.
— Jag blev så paff när hon ringde. Jag svarade först att jag skulle spela golf och att jag inte hade tid, skrattar han åt samtalet.
Anne-Marie fick helt enkelt ringa upp senare, efter golfrundan, och sedan drygt en månad är Chris Wurst ägare av en Buick från 1953. Han vann Jänkarn tio dagar efter att han fyllt 76 år, så det blev en fin försenad födelsedagspresent.
— Jag har väl kört 30-40 mil med den. Jag brukar ta den när jag ska spela golf och har skjutsat kompisar i den, berättar han.
När man pratar med Chris ger han ett väldigt vänligt intryck, han är helt enkelt en enormt snäll person.
— Jag tycker om att ge. Jag är inte rik på något sätt, men jag har bland annat skänkt pengar till nån jag hörde var i behov av det till något särskilt. Vi hade ingen koppling till varandra, jag ville bara var snäll.
Chris poängterar att undertecknad inte behöver nämna det i artikeln. Men i denna smått galna värld med krig och allt annat elände behöver verkligen godhet uppmärksammas.
— Man mår bra över att ge, att hjälpa någon. Sedan tror jag att man får tillbaka om man själv är givmild, se bara vad jag fick, säger Chris och klappar på Buicken som numera står på hans gård i Viborg.