De tränas för att rädda liv i rasmassor – nu söker Josefin fler platser att öva på
Att rädda liv bland rasmassor efter en katastrof kräver både mod, träning och starka band mellan människa och hund.
I Sverige finns ett fåtal civila räddningshundar som står i beredskap – redo att rycka in om olyckan eller kriget skulle komma.
En av dem som nu utbildar nästa generation ekipage är Josefin Liss från Vansbro.
För att få arbeta som räddningshund krävs det regelbunden träning för hundföraren och hunden. Josefin Liss från Vansbro blev färdig räddningshundsinstruktör i våras. Så nu är det dags för henne att börja utbilda hundförare och räddningshundar.
— Detta är räddningshundar för urbana miljöer som söker efter levande människor i rasmassor genom NUSAR (National Urban Search And Rescue).
SBK (Svenska Brukshundklubben) ska på uppdrag av MSB utbilda och träna civila räddningshundar. Dessa ekipage är krigsplacerade. Vilket innebär att de under höjd beredskap, det vill säga vid krig, ska stå till räddningstjänstens förfogade. Då handlar det till exempel om att söka i rasmassorna efter bombade byggnader. Alla ekipage som klarar sig hela vägen blir certifierade. I dagsläget är det bara cirka 20 procent av alla som påbörjar utbildningen som hamnar på NUSARs larmlista, berättar Josefin.
Under fredstid kan ekipagen bli utlarmade vid större händelser där människor saknas i rasmassor eller om det finns misstankar att det kan finnas människor begravda i rasmassorna, efter exempelvis naturkatastrofer och terrorattentat.
— Att utbilda en räddningshund tar minst 18 månader, vilket innebär cirka 350 instruktörsledda timmar plus egen träning efter godkänd lämplighetstest. Därefter krävs regelbunden träning året om. Ekipagen måste vara tränade och i god form. Ständigt redo att kunna rycka in om det skulle behövas. Även om de flesta ekipage aldrig får uppleva en skarp insats så måste de öva för det, berättar Josefin.
För att klara det måste ekipaget i princip träna flera gånger i veckan året om. Men det behöver inte alltid vara träning i miljö. Under utbildningen kan det bli tal om någon eller några gånger varannan vecka. Då tränar man i miljöer som kan vara, rivningstomter, skrotupplag, byggarbetsplatser, industriområden, källarutrymmen, gruvområden, garage, verkstäder eller lagerlokaler.
— Ett träningspass i miljö för en grupp som inte är nybörjare, kan starta med att gruppen samlas på det ställe som vi fått tillstånd att nyttja. Vi går först ut (eller in beroende på om det är en byggnad eller ett område utomhus) och rekar utan hund. Vi Identifierar eventuella risker i området och lägger upp en strategi för övningen där vi tar hänsyn till dessa risker. Därefter bestämmer vi vilken ordning hundarna ska köras samt vilka som ska vara figuranter respektive övningsledare, berättar Josefin.
Sedan får föraren instruktioner av övningsledaren och eventuella risker poängteras. Därefter talar föraren om för övningsledaren hur hen vill lägga upp söket. Med utgångsläget att hela området ska sökas av och med hänsyn till eventuella risker och rådande förutsättningar som kan påverka söket (exempelvis vindriktning och temperatur). Övningsledaren säger var så god och ekipaget får börja arbeta.
— MSB. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har inga egna ”krav”, mer än delaktighet i gemensamma övningar någon eller några gånger om året för de som är färdigutbildade och står på larmlistan. Utöver att klara certifierings-provet så måste ekipagen klara en årlig funktionskontroll för att få stå med på larmlistan, berättar Josefin.
Nu söker Josefin nya områden för att träna och öva. Ett ”bra” område är enligt henne stort, inhägnat, liknar ett rasområde (exempelvis skrotupplag eller rivningsområde) eller en öde stor fastighet med många rum samt källarkulvertar Idag förfogar man några områden i Dalarna som man får använda, bl.a Räddningstjänstens område i Borlänge (Bysjön) och Avesta. Men de man nu efterlyser är fler områden och fastigheter, främst i Västerdalarna och Siljansområdet.
— Vi har inte råd att vara kräsna. Vi är vana att få åka långt för träning. Allt inom en 10-mils radie anses vara ”närområde” och guld värt om vi kan få fler områden och fastigheter, berättar Josefin.
Förutom att leta lämpliga faciliteter ger sig Josefin nu ut på turné för att hålla en prova-på-kurs i räddning, med målet att starta en full utbildning till våren. Närmast på tur står Mora, Gagnef-Floda och Ludvika.
— Genom att låta oss nyttja fastigheter och områden för träning så får de gratis ”bevakning” med hund av fastigheten eller området då vi tränar. Vi tränar ju oftast under helger och kvällar. Tider då det sker mest ”bus”. Oavsett om det handlar om inbrott, skadegörelse eller olaga intrång så kan jag garantera att risken minskar drastiskt om vi börjar vara där och träna hundar, berättar Josefin med ett leende avslutningsvis.