
”Då klack det till i mig”
Under Skid-VM 1974 satt knäckebrödsfabrikören tillika uppfinnaren Rune Joon och förfasades över hur svenskens skidbindning gick sönder i starten på stafetten. Den där bindningskonstruktionen måste gå att förbättras tänkte han framför teven och började klura på en lösning.
— Då klack det till till i mig, vilken idiotisk konstruktion, minns Rune att han tänkte där hemma i tv-soffan.
Eftersom han är något av en uppfinnare så satte han sig ganska omgående i bilen och körde från huset på Käringberget ner till Leksands Knäckebröds verkstad. För här skulle uppfinnas och snart hade han en mycket användbar lösning i handen.
Vad hände då under världsmästerskapet i skidor 1974?
— Jo, det svenska herrlaget diskvalificerades i stafetten efter ett otillåtet antal skidbyten. Startmannen och Moraåkaren Hans-Erik Larsson tappade ena skidan inne på Lugnets skidstadion redan i startögonblicket. Orsaken var att skruvarna som höll fast bindningen i skidan var ämnade för träskidor och fäste så undermåligt i plastskidan att de lossnade. Efter att även andra skidan lossnat efter bara 1,5 kilometer var man tvungna att byta även den skidan, vilket var en skida för mycket enligt regelboken, berättar Rune Joon.
— Jag gjorde en prototyp med en led och fick ut en längre steglängd och en helt annan ledighet. Stolt leksing som jag var tog jag patent på bindningen och åkte sedan runt i både Norge och Finland och demonstrerade min modell.

Hur gick det då?
— Jo, resultatet blev att skidtillverkarna tackade för idén och så kringgick de patentet och utvecklade modellen och nu åker alla på den.
Hur känns det att se alla moderna skidbindningar?
— Det känns bara roligt att min modell fungerar även om andra har produktutvecklat vidare. Jag tycker att det känns fantastiskt kul att ha fått vara med och hjälpa till.
Slutar man vara uppfinnare?
— Nej, kanske inte, klart man funderar på hur olika saker skulle fungera bättre, säger han och berättar att nu står hans bindningsmodell står på museum i Hudiksvall.
Åker du längdskidor?
— Nej, jag var mer för utförsåkning och har spelat en del curling.
— En del, Rune du blev ju svensk mästare i figurspel 1986, tillägger frun Gerd och Rune skrattar, jo det är ju sant svarar han och berättar att nu är han inne på sitt åttioförsta levnadsår och han och frun spelar mest golf och tar långa promenader.

Som knäckebrödsfabrikör har han varit med och utvecklat värmeväxlarna som gör att hela knäckefabriken är självförsörjande på värme.
— I början var det inte en direkt miljösatsning, utan det var ren snålhet. Vi ville behålla värmen helt enkelt, men sedan blev det en succé i miljösatsning.
Vad händer i sommar?
— Först ska vi gå på barnbarnets bröllop, så det blir roligt värre! Sedan åker vi ner till sommarstugan på västkusten och är pensionärer.