Byn försvann efter den brutala avrättningen – men det 250 år gamla spökhuset lever kvar

Med en fyrhjuling är stock och sten inga större problem. På den tar sig Per Ola Nyström ut i skogen med lätthet, trots att benen inte bär honom på samma vis som förr. Han åker gärna omkring i Gagnef, som varit hans boplats ända sedan han själv var barn. Och han har länge känt till den mystiska byn Gråns som plötsligt försvann, ett halvt sekel efter Gagnefs sista avrättning. Men det var först förra året han upptäckte att byn lämnat ett spår efter sig, och det är inte vilket spår som helst. Kvar i skogsbrynet där byn en gång låg står en liten timmerstuga  en stuga från gården där Kerstins Persdotter bodde. Hos Per Ola väcktes plötsligt ett intresse för det gamla ryktena om Kerstins tragiska berättelse som skulle visa sig vara full av skrumt (trolldom), mord och tragik. Här är hennes historia.

Hon är höggravid och hon är trött. Det är förstås många kvinnor som burit barn i magen i åtta månader. Men det är inte bara graviditeten Kerstin är trött på – det är också hennes elaka svärfar. Året är 1786 och det ska bli både Kerstin och hennes svärfaders sista år i livet. Hon ska bli en mörderska och han, hennes offer.

Den liderliga och oroliga Per Persson Slägt i Gråns har ett visst rykte om sig. Han är en gammal soldat som fått kicken, möjligen på grund av sina utsvävande natur. Han tar ofta till flaskan och utnyttjar kvinnor lite här och var. Förutom att ha våldtagit kvinnan i grannhuset är han också anklagad för att ha gett sig på sin egen dotter.

Kort efter att sonhustrun Kerstin Persdotter gift in sig i familjen försöker hennes svärfar ge sig på även henne, dock utan att lyckas. Han är en plåga för hela familjen, till den grad att hans egen hustru verkar önska livet ur honom. Under arbetet på åkern, två år innan mordet, anförtror sig Kerstins svärmor till henne. Hon frågar Kerstin om hon vet hur det skulle kunna gå till och om hon hade möjlighet att införskaffa rätt medel.

När Kerstin senare blir amma åt källarmästarens hustru i Falun hör hon sig för. Har källarmästarens hustru några råd för råttbekämpning hemma i Gråns? Snart har hon införskaffat arsenik av apotekaren. Kommer gubben få ont? Ska hon sedan ha frågat källarmästarens hustru som därpå svarat att ”han skulle thäraf blifva siuk”.

Väl hemma i Gråns, året efter Kerstins tid i Falun, flyger hennes svärfar på henne igen. Det sker på gårdsplanen och Kerstin får ta emot flera rapp över ryggen med ett grimskaft av järn. Det hennes svärfar inte vet är att Kerstin förvarat gift i härbret i ett års tid. Kanske var just grimskaftet av järn i ryggen som gör att Kerstin till slut fått nog. Kanske är det oro för barnen. Förutom barnet i magen har Kerstin nämligen redan två barn. Dottern Brita är två år, Anders fem. Bara en vecka senare, i början av juli, ska hennes svärfar dö av arsenikförgiftning.

På kvällen för mordet är Kerstins man och svärfar, båda vid namn Per Persson Slägt, ute i skogen. Inför deras ankomst förbereder Kerstins Persdotter två skålar välling till dem i köket. I en av skålarna strör hon över ett vitt pulver och just som hon gör det kliver hennes svärmor in i rummet. Hon ser på när Kerstin dammar av händerna över skålen. Bredvid sin mor står tvååriga Brita. Hon är hungrig och sträcker fram handen för att smaka på vällingen som Kerstin förberett, men hennes farmor, Kerstins svärmor, stoppar hastigt flickans hand. Sedan vänder svärmor genast på klacken och går ut ur rummet.

Med viss tvekan över smaken, sätter Per Persson Slägt i sig hela skålen välling. Några timmar senare har han avlidit i magsmärtor och kräkningar på köksbänken.

Dagen efter hittas Kerstin som gömt sig i en lada på en släktings gård, några hus bort. Tårarna strömmar ner för hennes kind och hon är full av ånger. Kanske var det aldrig menat att förgiftningen skulle leda till döden utan att det skulle avskräcka honom från att ta till flaskan.

Men vid förhör erkänner Kerstin genast mordet och berättar om händelseförloppet. Men hon lämnas ensam åt sitt öde. Svärmor förnekar både samtalet de haft på åkern och att hon skulle sett Kerstin hälla någonting på vällingen.

— Vilket straff tycker du att du förtjänar? Vill du dö? frågas Kerstin i förhör.

— Ja, väl för min skull, men för mina barns skull, som då blev moderlösa, vore det ömt. Så jag vet inte, ur det avseendet, hur jag kunde bli nöjd att dö. Jag vill hos dem leva, så länge Gud behagar, svarar hon då.

Men trots att hon ber om nåd slutar historian om Kerstin Persdotter i tragik. En dag i november avrättas Kerstin, tre månader efter förlossningen av hennes sista barn. Det sker på avrättningsplatsen i Gräv och skulle bli den sista avrättningen i Gagnefs historia.

Kerstin blev 38 år gammal och lämnade tre barn efter sig. Men hennes yngsta son, född i fängelset i Falun, skulle dö bara 5 månader gammal i ”okänd barnsjukdom”, två månader efter sin mors avrättning.

Än idag lever historian om Kerstin Persdotter och hennes elaka svärfar kvar i Gagnef. Det gör däremot inte byn de bodde i. Gråns, eller Grånäs, låg på kullerstensåsen mellan Grånässjön och älven. På andra sidan älven ligger Gröntuv, dit många ättlingar till Grånsborna tros ha flyttat. På platsen har det bott människor ända sedan 1300-talet. Det är inte svårt att förstå varför. Grånäs är en vacker plats med åker- och ängsmark hela vägen ner till älven. Idag har ängarna blivit tallplantering och vildvuxen skog medan en del av åkermarken fortfarande odlas av bonden i gannbyn Överbacka.

Vad som gjorde att människorna till slut lämnade byn Gråns är det ingen som vet säkert, och kanske får vi aldrig veta. En eventuell förklaring, som angetts som den mest troliga, är att vattnet blivit otjänligt. Men det framgår samtidigt på flera håll om att det ryktas om att det spökar i byn. Om det var vattnet, varför drabbade det inte  Överbacka? Eller Gröntuv, på andra sidan älven?

Kerstins dotter Brita dog vid 68 års ålder. Britas dotter, Finn Kerstin Olsdotter, skulle bli den sista invånaren i Gråns. Hon flyttade från Gråns till Bomsarvet 1886 efter att ha bott alldeles själv i byn i sex års tid. Med henne dog Kerstin Persdotters släktband, och byn Gråns upphörde med hennes död.

— Jag har aldrig gått på det här huset förut. Det är konstigt, säger Per Ola Nyström när han blickar ut över den gamla gården där giftmordet ägde rum för nästan 250 år sedan.

Det ligger lite för sig själv, en bit från de andra husen i Gråns låg. Nu växer där skog och tallplanteringen breder ut sig bredvid stugan. Om några står den kanske inte kvar.

— Huset verkar vara lite bortglömt, det är ytterst få som har vetat om det. Du får stampa lite i golvet innan du kliver in ifall det är någon orm eller grävling där inne, manar han.

Golvet är fullt av musbajs och från taket har det läkt vatten. Runt grunden växer det sly och takpannorna har börjat trilla av. Med sig har Per Ola en gammal karta över byn och kan peka ut den platsen Per Persson Slägt bodde. Det är just här. Men är det boningshuset eller ett härbre?

— Jag tror det är boningshuset, de bodde ju inte så stort på den tiden. Det har varit kunniga timmermän här och kollat, och den går att rädda, säger Per Ola hoppfullt.

Men tiden är knapp och det är ingen som vill kännas vid huset. Skogsägaren är inte intresserad av att rädda det, berättar Per Ola, och inte heller från kommunens håll är det någon som axlat uppdraget. Alla andra hus från Gråns, utom en liten lada i plank, har plockats ner och flyttats därifrån.

Varför är det just Kerstins hus som står kvar? 

— Jag tror det beror på vad som hände. De trodde ju på trolldom. De var kanske rädda att röra det, säger Per Ola.

Men att hela byn skulle flyttat därifrån på grund av vidskepelse har han svårt att tro. Istället tror han, som angetts som en trolig anledning, att det snarare handlade om otjänligt vatten.

— Annars fanns det ingen anledning att flytta.

Men avflytten är ändå lite av ett mysterium. Om vattnet i älven var otjänligt så är det märkligt att andra byar vid älven kunnat leva kvar. Dessutom fanns det fler vattenkällor i Gråns, både en loka och Grånässjön. Svaret på varför byn försvann får vi kanske aldrig, men Per Ola vill inte glömma helt. Nu hoppas han på att den sista efterlämningen av Karin Persdotters boplats ska bevaras.

Källa: Grånäsdramat 1786 – Bakgrundsfakta till ett bygdespel av Henry Öst, genom Gagnefs Amatörteaterförening.

Kort om Kerstins Persdotters historia: Det här är en berättelse baserat på anteckningarna från förhör med Kerstin Persdotter och andra boende i byn Gråns efter mordet på Per Persson Slägt år 1786. Vilka delar som utelämnats och vilka delar som kryddats går inte att veta med säkerhet. Hur Kerstin verkligen kände eller huruvida någon faktiskt visste om hennes hemliga förvaring av arsenik är information som dog med byborna för ett par hundra år sedan. Det här är reporterns tolkning av förhör och intervjuer.