Backby-Anders – En annorlunda influencer på Youtube

När det talas om influencers så handlar det inte sällan om sådana som Bianca Ingrosso och andra unga kvinnor som lyfter fram en livsstil fyllda med smink och handväskor.

Eller andra som, gärna i urbana miljöer, lyfter fram andra trender tillsammans med sig själva.

Och så finns Backby-Anders i Smedjebacken, som började med att filma ett krossverk.

Somliga formas genom livet till riktiga karaktärer. Så pass att de gjort sig förtjänta av ett slagfärdigt smeknamn. När Anders Eriksson möter upp sittandes på sin rullstol i garageöppningen är det uppenbart att han är en av dem.

Vi behöver inte ens fastna vid varför han kallas just Backby-Anders. Det räcker med att notera en speciell glimt i hans ögon och så förstås hur det ser ut på insidan av hans garage.

Med svarvar, sågar, slipmaskiner och allsköns bråte i metall och trä belamrar ytorna.

Den som kan sin barnbok Skrot-Nisse av Jan Lööf förstår bilden. På något sätt finns det ändå gångar att ta sig fram även med rullstol och det gör Backby-Anders med fulländad teknik.

Hur man utifrån den här miljön blir en betald influencer med välbesökt youtubekanal är en fråga värd att ställa. Särskilt när hans inlagda filmer har titlar som ”Hur svetsar man ihop ett ramverk?”, ”Slipar rör” och ”Forged slapper”.

Men låt oss först backa till hur Backby-Anders blev så oerhört händig.

— Jag är väl mer eller mindre lik min morfar. Han höll på jämt, säger Anders och berättar historien om sin morfar.

Backby-Anders morfar föddes 1918 och jobbade och kämpade i ett fattigare Sverige. Till slut hade han råd att köpa en hammare med träskaft, som han behöll hela livet.

— Den bröt jag av efter två minuter när jag drog ut spik. Han lagade skaftet. Det är lite skillnad. Själv har jag slarvat bort 15 hammare genom åren.

Anders hängde mycket med sin morfar och lärde sig mycket, även om de inte alltid var bästa vänner.

— När jag var 14 var vi osams om det mesta. Jag tyckte att mycket gick att göra fortare, men fick lära mig att om man rusar i väg så går det åt helvete för att man har fuskat. Sen genom åren har jag lite då och då kommit på att han och jag till sist tänker lika. Att man ska jobba förebyggande och underhålla.

Historien förklarar förvisso en skillnad mellan generationer och hur Sverige förändrades. Men där finns också den röda tråden där kunskap och händighet går vidare genom generationer.

För Anders ledde det till yrkesskola i Morgårdshammar på 1970-talet följt av verkstadsarbete på Morgårdshammar AB. En erfarenhet som också vittnar om en annan tid med andra förutsättningar.

— På den tiden blev man anställd från att man började ettan på skolan. Sen slussades man ut mer och mer och sista året var de riktig yrkesskola på arbetsplatsen. Det var en bra skolgång.

Med tiden startade Anders en egen byggfirma som han drev fram till 2003. Det var då olyckan som satte honom i rullstol inträffade.

— Jag krockade med motorcykeln när jag var på väg ner mot Herosvallen. Ryggen gick av, så allt under bröstvårtorna är bortkopplat vad gäller känsel och rörelse.

Allt därovan tycks däremot vara i ständig rörelse och han verkar inte ha sörjt nämnvärt länge över sin nya livssituation.

— Jag hade byggfirman själv fram till jag krockade, men var så less på det. Så det blev naturligt att jag slutade med det. Istället började jag med import från Kina av remskivor, lagerbockar och lite andra mekaniska föremål.

Importen ägnar han sig fortfarande åt, även om han huvudsakliga arbetsplats numera egentligen är på tekniska kontoret på kommunen.

Om man inte tycker att det viktigaste han gör är att vara influencer förstås. Hur man nu blir en influencer som en Skrot-Nisse i en by utanför Smedjebacken.

— Det började för länge sen. Jag hade filmat något från krossverket som jag la upp på Youtube. Det var när Youtube var nytt och jag visste inte egentligen vad det var. Jag hade ingen aning om att man kunde få prenumeranter och tjäna pengar.

Men åren gick och medan Anders la ut flera filmklipp steg antalet prenumeranter, utan att det var någonting särskilt han tänkte på. Det var mer att Youtube mer och mer blev en del av hans liv.

— Jag ”bor” ju på Youtube själv och tittade på vad andra gjorde. Det var väl så jag upptäckte möjligheterna.

Anders märkte att han började få kommentarer från följare och minns en av de tidiga.

— Det var någon Bertil som skrev ”Jag vill se mera och jag är otålig”.

När Anders blev medveten om att man kunde få betalt kollade han ändå upp vad som krävdes. Vilket just då inte kändes så upplyftande

— Man ska ha 4000 visningstimmar och 1000 prenumeranter. Då kan man ansöka om att få betalt. Då låg jag långt under 100. Samtidigt som man ser andra som har miljoner.

Men även om Anders inte skulle få miljoner följare så skulle det komma en dag då han ändå fick ett lyft.

— Det drog iväg när jag byggde carporten här och fick med det på film. Jag visade också hur jag byggde en hiss för att komma upp i grävmaskinen. Då såg jag hur antalet visningar och prenumeranter plötsligt gick från hundratal till tusental. Då blev det lite roligare.

Sen dess, under de senast tre åren, har därför Backby-Anders kunnat, åtminstone inofficiellt, kunnat kalla sig professionell influencer.

Detta genom att visa hur han tillverkar en motordriven ogräsborstare, en järnhäst, ett sågverk och ”allt mellan himmel och jord”. Allting sittande i rullstol och med en initierad berättarröst på distinkt västerbergslagsdialekt.

Kul förstås, men samtidigt är det förpliktigande. Två 20-30-minuters filmer i veckan ska läggas upp på Youtube, vilket kräver mycket tid för förberedelse, utförande och redigering.

Det är lite stressigt tycker Anders, men hittills värt det. Kanske inte minst då företag har börjat höra av sig för att fronta sina produkter i hans videor.

— Det började med Vevor som ville skicka en sågmaskin och att jag skulle göra en review på den. Sen har andra följt efter och jag har haft med laserkärare, 3D-skrivare och annat i mina filmer.

Dealen är enkel. Anders har inga manus för att ”skryta upp” produkterna. Han får behålla dem och får procent på försäljning. Vilket han inte var beredd på från början.

— När jag fick sågmaskinen från Vevor funderade jag först på om det skulle komma en faktura. Men det kom ingen. Det här är väl helt enkelt ett nytt sätt att marknadsföra sig. Reklam kostar ju mycket annars.

Vid det här laget har Anders gjort många hundra filmer och han har inga planer på att sluta sin influencer-karriär inom överskådlig tid.

— Projekt finns ju och de finns de som säger att det aldrig blir färdigt. Men det är inte därför jag håller på. Jag gör de för att det är kul. Det är kul att kunna visa hur man kan göra saker och hur saker fungerar.