Anna Dyvik byter skidspåret mot studiosoffan under OS

Anna Dyviks längdskidkarriär är ett avslutat kapitel, men nu kliver hon tillbaka in i strålkastarljuset för att bli studioexpert i TV4 under OS i Milano. Där ska hon recensera sina vänners insatser och hon tänker använda de täta banden till sin fördel.

— Jag känner ju alla de som tävlar jävligt nära. Man vill ju veta mer om det personliga med idrottarna, hur de har jobbat varje dag för att nå medaljerna. Det är det som väcker känslor, tänker jag.

Anna Dyvik är ingen nybörjare bakom mikrofonen, hon har de senaste åren vässat sina analyser som rullskidkommentator för TV4. Nu kommer loppen inte att sändas i hennes kanal, men hon ska utvärdera åkarna i studioprogrammet.

— Jag tror att jag kommer kunna tolka hur de känner och agerar i olika situationer under loppen, säger Anna.

Särskilt rädd för att bränna broarna till landslagsåkarna verkar hon inte heller vara, om idrottarna ens kommer hinna ta del av Dyviks utlåtanden. Själv minns hon inte särskilt mycket av vad kommentatorerna sade om henne under karriären.

— När man håller på och tävlar så hinner man inte se särskilt mycket skidor på TV, man får tillräckligt av det ändå.

Längdskidspåret vid Källan i Leksand ligger på krypavstånd från Anna Dyviks föräldrahem. Det är därför inte så konstigt att hon har åkt skidor hela livet, men någon elitsatsning var det inte tal om från början.

— Pappa nötte in att jag skulle åka för att det var roligt, och det har följt med hela karriären, säger Dyvik och fortsätter:

— Om jag inte ville gå på alla träningar så spelade det inte så stor roll. Det var mest kul att tävla, tyckte jag.

Som barn var Anna Dyvik en allsidig idrottare som även höll på med orientering och innebandy. Det var först i övre tonåren som hon insåg att hon kunde ha en chans på landslaget.

— Jag började på skidgymnasiet bara för att jag tyckte att det kändes kul att få flytta hemifrån och bo med kompisar. Det var liksom hela drivkraften, men så började jag träna lite mer och märkte snabbt att jag blev ganska bra.

Mästerskapsdebuten 2014 genomfördes i just Val di Fiemme, där de olympiska spelen ska avgöras om några veckor. Dyvik får följa tävlingarna från sidan, men hennes mångåriga sparringpartner från Dalarna gör sig redo för att stå på startlinjen.

— Jag och Maja Dahlqvist har följts åt genom hela karriären. Vi ville bo tillsammans på skidgymnasiet, och inför JVM i Italien var vi bara spända på att få åka till Italien, äta italiensk mat och bo på hotell själva.

Där ingick både Anna Dyvik och Maja Dahlqvist i stafettlaget som tog guld, men Annas individuella genombrott kom tre år senare i amerikanska Soldier Hollow utanför Salt Lake City. Då tävlade Anna i den äldre U23-klassen på juniorvärldsmästerskapet.

— Det var likadant den gången, då var jag och Maja bara taggade på att åka till USA, och målet var att köpa billiga Levi’s-jeans.

I resväskan hem fick Anna Dyvik även med sig dubbla guldmedaljer från distansloppet och sprintloppet.

— Jag kan fortfarande komma ihåg känslan i kroppen. Jag tror att det var en av de första gångerna som jag tävlade på hög höjd, men jag var i väldigt bra form och då var det kul att få vinna också när allting stämde.

JVM-gulden tog hon 2017, därefter följde några år med frekventa världscuptävlingar och två OS. Hon radade upp flera fjärdeplatser i sprinttävlingar, men individuellt räckte krafterna aldrig för att ta det sista steget upp på pallen.

Grämer det dig att det aldrig blev någon pallplats?

— Kanske lite, men jag tänker inte så mycket på det nu. Jag har också sämst minne, skrattar hon och funderar vidare:

— Har man följt mig så ser man också att jag har haft stora problem med ryggen hela karriären, och zoomar man ut lite så känns det häftigt vad jag kunde uppnå trots ryggproblemen.

Redan som 17-åring opererades Anna för diskbråck och det var ryggsmärtorna som angavs som främsta orsak när hon avslutade karriären 2023.

Dyvik testade något enstaka långlopp med hyfsat resultat, men i huvudsak har hon varit motionär sedan dess.

— Jag tränar typ varje dag, jag måste ju det eftersom jag är så van vid att träna. Mina två hundar behöver också mycket motion, förklarar hon.

Stella och Ture, de polska gatuhundarna av oklar ras, har blivit ordentligt vältränade i hennes koppel. Hundarna var även med under slutfasen av tävlingskarriären, så de har fått följa med på många dubbelpass i motionsspåren.

— Det är gränsfall om det är okej att träna så mycket, men annars hade det blivit mycket separationsångest, förklarar hon.

Omställningen till det civila livet efter idrottskarriären har varit svårare än Anna förväntade sig.

— Jag tror att det passade mig jättebra att vara elitidrottare och ha ett väldigt inrutat liv med många tävlingar. Jag kan tycka att det vanliga livet känns lite trist och meningslöst när syftet med vad man ska bli bättre på inte är lika tydligt.

Anna säger ändå ovanstående med glädje i rösten, för hon har lyckats hitta en karriärväg inom PR och kommunikation där hon får nytta av sin idrottsbakgrund. Hon arbetspendlar mellan hemmet i Falun och Stockholm där hon jobbar med startup-satsningen Wimt.

— Det är en sociala medier-app för sport, där vi till exempel samlar allt innehåll från längdskidlandslaget. Om supportrarna följer dem där kan utövarna tjäna pengar på det de lägger upp, och så går intäkterna tillbaka till sporten.

— Det har varit skitkul att lära mig mer om marknadsföring och entreprenörskap, samtidigt som jag får ha en fot kvar inne i sporten som jag brinner för.

Nu gläds Anna Dyvik med utövarna som ska få gå in i den så kallade OS-bubblan.

— Mina två OS var några av höjdpunkterna under karriären, även om inte resultaten var jättebra. Korea och Kina var dessutom speciella länder att få åka till, Italien blir mer bekant och något som åkarna kommer att vara väldigt vana vid.

Till unga idrottare som drömmer om att någon gång bli uttagen till ett OS vill Anna ge samma råd som hon fick inpräntat av sina föräldrar:

— Det låter lite klyschigt att säga “ha kul!”, men jag tror att man måste brinna för det man gör om man ska orka hålla på och ha kontinuitet i träningen i så många år.

— Att hålla på med längdskidor är ju inget man gör för pengar eller att bli känd, utan man har ju en djup kärlek för uthållighetsidrott och att ständigt utvecklas och utmana sig själv.

Vinter-OS i Milano-Cortina avgörs 6-22 februari 2026 och längdskidloppen sänds i SVT.