Självstående gagnefspatriot bryter normer
Det här reportaget borde kanske inte behövas, frågorna varken ställas eller svaras på. Men. För att vi ska komma vidare så behöver samhället starka normbrytare som Paola och vi behöver få höra hennes historia.
Paola valde att skaffa barn på egen hand, hon är inte rädd för att vara normbrytande. Trots okunskapen i hembygden har det aldrig varit ett alternativ att flytta.
– Jag har alltid varit enormt barnkär och i byarna runt omkring skaffar man barn tidigt. När jag var liten tänkte jag att när jag blir stor och vill skaffa familj så har jag en partner och vi får barn, men så blev det inte.
I det röda timmerhuset i den lilla byn Moje bor Paola Ryttar och hennes familj. Paola har försökt flytta från Gagnef, men har alltid kommit tillbaka. Hon älskar bygden helt enkelt. Den här gången kom hon verkligen tillbaka, inte bara till Gagnef utan flyttade in i sitt föräldrahem hos sin mamma.
Innanför hallen till vänster finns ett enormt lekrum á la öppen förskola. Paola visar in i köket och dukar fram en nybakad äppelkaka som barnens mormor har bakat på morgonen. Hon pekar upp mot övervåningen
– Mamma och Zion sover däruppe och jag och lilla Awa sover här nere, berättar den nyblivna tvåbarnsföräldern.
Hon slår sig ner i en av vardagsrummets två soffor med sin nyfödda bebis i famnen.
– När jag var 27 år sa en kompis till mig att har du inte träffat rätt person att skaffa barn med när du blir 30 år, så tycker jag du ska åka över vattnet och göra en insemination.
Då öppnades en dörr för Paola och hon började googla. Genast överöstes hon med information om hur man kan gå tillväga.
Paola stängde aldrig dörren. Idag är hon normbrytande, fortbildande och en lycklig självstående mamma. Bredvid i soffan sitter hennes treåriga son och formligen trycker in äppelkaka i munnen.
– Nu vill Zion fortsätta äta kakor! säger han.
– Nej, nu räcker det med kakor, meddelar mamma Paola.
– Då vill jag har korv med bröd? Eller pepparkaka? Försöker han tappert.
När han märker att förhandlingen gick i stöpet gråter han en skvätt och går sedan fram till mamma som ammar Awa.
– Min lillasyster har en hals och en hjärna, berättar han och klappar henne.
När barnen står nära varandra skrattar Paola lite åt deras kläder. I dag har de exakt samma djurmönster på plaggen.
– Jag som lovat mig själv att aldrig färgmatcha mina barns kläder, nu gör jag det ibland för det är ju så gulligt, skrattar hon och kramar om sina älsklingar.
Paola lydde sin väns råd. Hon minns tillbaka om hur hon åkte hem till föräldrarna för att berätta om sitt livsval.
– Nu har jag bestämt mig, jag ska skaffa barn på egen hand sa jag till mina föräldrar, som svarade med att göra tummen upp direkt.
I sorgen efter pappans hastiga bortgång blev Paola gravid. Det var nog en räddning för både mig och mamma, minns hon.
Innan hon fyllde 31 år kom första barnet.
Då var det inte lagligt i Sverige, så Landstinget kunde inte hjälpa till med provtagningar inför klinikbesöket i Danmark. Paola fick tag i en privat klinik i Falun där hon kunde få hjälp. I april 2016 blev det lagligt i Sverige för ensamstående kvinnor att göra en donatorinsemination.
Ett par år senare när hon bestämde sig för att skaffa ett syskon till Zion valde hon att åka tillbaka till samma klinik i Köpenhamn, trots att det då var lagligt i Sverige. Det var inget svårt beslut, för på den kliniken hade hon kvar spermier från samma donator.
Hur väljer man?
– Man kan välja donator själv, men jag sa till personalen på kliniken att de fick matcha ihop mig med någon de tyckte var lämplig. Det som var viktig för mig var att det var en öppen donator.
Med öppen donator menas att donatorn har lämnat information om sig som hennnes barn får ta del av vid 18-års ålder. I den kan donatorn ha lämnat ett brev, foton eller en filmsnutt på sig själv. Den informationen är endast till för barnen inte till för henne.
– Jag vet bara hur lång han är och att han har ursprung från Tanzania och Europa. Donatorn får veta att det har blivit en graviditet och sedan är det upp till mina barn om de vill titta på informationen han har lämnat. Det är klart jag hoppas att de vill göra det och givetvis är jag också nyfiken.
Var är min pappa?
– När Zion frågar om sin pappa svarar jag, Du har ingen pappa, du har en donator. Du blev till i Köpenhamn med hjälp av en doktor som hade pappafrön.
När treåringen beskriver sin familj är det mamma, mormor, Awa och morfar uppe i himlen som gäller.
Paola talar varmt om generationsboende och hon tycker att det borde det verkligen finnas mer av. Hennes mamma Birgit är en pigg pensionär och i mångt och mycket är hon som barnens andra förälder.
När Zion var två veckor mailade de från kliniken och undrade om hon ville lägga undan spermier från samma donator, nyförlöst var hon inte helt sugen, men nu är hon givetvis glad över beslutet. Paola sitter med sin sovande dotter i famnen.
Insemination eller IVF- provrörsbefruktning?
– Med första barnet Zion gjorde jag insemination och med Awa valde jag att åka tillbaka till Köpenhamn och göra IVF- provrörsbefruktning.
Många undrar hur det blir med förebilder för Paolas barn och själv tycker hon inte att det är ett problem. Vad skulle inte jag kunna förmedla som en man kan förmedla till mina barn. Annars är det ofta frågor som: När ska du berätta eller ska du berätta?
– En gång träffade jag en gammal dam som sa, hade det där funnits på min tid så hade jag gjort det, jag har ju levt med en man för att få barn och vi var ju aldrig lyckliga.
Varför tar sig folk rätten att fråga hur dina barn blev till?
– Alltså ibland blir man så chockad och bara måste ignorera, men när jag träffar någon som jag känner att jag kan fortbilda så gör jag det. Många gånger är det integritetskränkande frågor och det kan vara svårt att avgöra vad är nyfikenhet och vilka som frågar för att skvallra.
Paola minns samtalet inför inskrivning på mödravården.
– Då är ni välkomna, sa kvinnan på andra sidan linjen. Jag svarade att jag kommer själv, jag är självstående. Jaha, blev det så svarade kvinnan med nedstämd ton.
– Min värsta mardröm är att mina barn ska bli ifrågasatta, därför har jag varit vidöppen. Informerar på förskolan och berättar hur jag vill att personalen ska bemöta eventuella frågor som dyker upp. Hemma läser vi mycket barnböcker om stjärnfamiljer, alltså familjer som inte är heteronormativa.
Ett memorys-pel med olika familjekonstellationer spelas flitigt i hemmet i Moje.
Ska du fortbilda hela Dalarna i det här?
– Kanske det, jag har ofta blivit bemött som att det är synd om mig, vilket det absolut inte är. En annan sak som samhället så enkelt skulle kunna ändra på är att säga donator istället för pappa. Jag tror inte att donatorn heller vill bli kallad pappa.
Samtidigt som hon beskriver att okunskap är det största problemet på landsbygden har det aldrig varit ett alternativ för Paola att flytta. Istället finns en liten dröm om att föreläsa på BVC eller i skolor och nu när det är lagligt i Sverige så känns hennes livsval mer tillåtande.
Ytterdörren öppnas och mormor Birgit kommer hem ”Jag har ätit 3 kakor och sen sa mamma nej” berättar Zion innan mormor hunnit få av sig skorna i hallen. Birgit ler och kommer in till familjen hon passerar ett fönster med utsikt över Mojesjön. Hon har varit på bokcirkel och nu kramar hon om Zion. Mormor Birgit hjälper alltid till, men både hon och Paola är oerhört tydliga med att det är Paola som är förälder och bestämmer hur hon vill uppfostra sina barn.
– Fler generations boenden åt folket! manifesterar Paola
Jag tycker det är rolig att kunna inspirerar andra till att ta steget, det är en fantastiskt möjlighet att kunna skaffa barn på egen hand. Jag är en ung mamma om man jämför med andra som gjort den här resan. Många väntar tills de är över 40 år och som bekant sjunker kvinnans fertilitet för varje år som går.
– Det är inte ett dugg synd om mig! Jag har valt att skaffa barnen på egen hand och det är det bästa beslut jag tagit!
För dig som vill veta mer:
http://www.femmis.se/ (Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation)
Insemination
Insemination, innebär att i samband med ägglossning placera spermier i en kvinnans fortplantningsorgan för att försöka åstadkomma befruktning.
IVF- provrörsbefruktning
IVF är en fertilitetsmetod där en kvinnas ägg tas ut från en äggstock för att befruktas av en mans spermie utanför en kvinnas kropp. IVF betyder in vitro-fertilisering (”in vitro” = i glas och ”fertilisering” = befruktning).
Vid IVF stimuleras kvinnan först med hormoner för att flera ägg ska mogna. Äggen tas ut från kvinnans äggstockar genom att läkaren under ledning av ultraljud för in en tunn nål i äggstocken via slidan. Mannens spermaprov prepareras. Spermier och ägg förs samman i en odlingsskål så att befruktning kan ske. Efter 2-5 dagar återförs ett eller två embryo/n till kvinnans livmodern.