Hon fick jobb som häxa genom Arbetsförmedlingen

Ibland när man är ute på reportage så händer det saker man inte riktigt hade räknat med. Som den gången vid ett köksbord på en gård utanför Djurås. Febrilt antecknandes om en ny massagestudio som skulle till att öppnas, så sträcker mannen i familjen Lindqwist ut sina armar och säger ”Just ja, jag är medium också och det här är min häxa” han tittar med ett stort leende på sin fru Caroline. Och istället för att svara med en blick-som-kunde-döda får han ett brett leende tillbaka.

Enligt min erfarenhet brukar det inte flyga fritt, när man kallar sin äkta hälft för häxa. Men i det här huset är inte häxa vare sig något nedsättande eller elakt, men visst blir man nyfiken. Så häng med och möt Häxan Soraya.  

Vänta lite nu, häxa?

— Ja. Jag fick faktiskt jobb som häxa genom Arbetsförmedlingen i Borlänge för ungefär 10 år sedan år sedan, förklarar Caroline. Hon berättar vidare att det var en tjänst på en spålinje (spå kunder över telefon). De ville anställa en häxa och jobbet var som klippt och skuret för just henne och hon fick det. Men så blev hon tvungen att döpa om sig, i alla fall på jobbet. Så då blev det Soraya. 

— Jag tror inte på gud, men på att vi är delar av något mycket större. Kinesiska filosofin om Yin och Yang, de två halvorna som tillsammans skapar en helhet. Om motsatser och det lilla i det stora. 

— Min pappa tyckte alltid att det var flummigt, jag minns hur han sa; klipp dig och skaffa ett jobb! Det var rätt skönt att berätta att jag fått ett jobb som häxa genom Arbetsförmedlingen, där-fick-han-så-han-teg, skrattar hon vid minnet. 

Vad vill folk veta när de hör av sig och vill bli spådda?

— Man kan säga att det är tre stora teman, kärlek, hälsa och ekonomi, förklarar hon och berättar att som häxa eller spåperson så har man etiska regler och riktlinjer som man noggrant följer. Det handlar om vad man får berätta och inte. Man pratar inte om när någon ska dö eller hur en förlossning kommer gå. Något man heller inte talar om är vilken häst som kommer vinna eller vilka lottonummer man ska satsa på.  

— Jag spår i runtecken, men det spelar egentligen ingen roll. Man kan lika gärna spå i tarotkort eller kaffesump. 

Namn: Caroline Lindqwist Altéus
Ålder: 47 år
Familj: Man och fyra barn
Bor: Gård i Djurås
Utbildad inom: Ekonomi, journalistisk, marknadsföring, kommunikation, är även syntolk och häxa
Arbetar som: Personlig assistent, syntolk, häxa och spökstädare
Häxnamn: Soraya
Soraya är en: Persisk variant av det arabiska namnet Thurayya som betyder ”plejaderna” ett stjärnkluster i Oxens stjärnbild
Material: Sten
Signaturmelodi i sitt liv som häxa: Life on Mars med David Bowie
Spår i: Runor

Stenar och runtecken är Sorayas material, hon arbetar med inre resor och meditation. Hela livet har hon varit en sökare och provat på olika utryck, så som astrologi och numerologi, men hon fastnade för runor. 

— Helst vill jag nog bara vara en barfota-Fia ute i naturen, men sanningen är att jag är en rätt konkret häxa, skrattar hon. Jag tycker om att ha koll och älskar att skriva listor. Så nej, jag är nog ingen flummig häxa. 

På bordet ligger hennes shamantrumma och en skallra av djurhud som låter när de hårda ärtorna studsar runt inuti. I handen har hon sina dämpade trumpinnar med tydlig runskrift i rött. Hon står i lusthuset på gården och pekar ut och berättar att visst kommer det spöken förbi, det är framförallt en gammal man som bodde på granngården för flera hundra år sedan, gubben kommer inte till ro. Soraya och hennes man har försökt ”spökstäda” iväg honom, men han återvänder. Hon bläddrar i runorna och lägger upp tre tecken för dåtid, nutid och framtid. 

”Runt Siljan finns det överskott av spåkärringar och helt klart är Siljan en slags portal”

En liknande plats som det här i Sverige är nere på Österlen i Skåne. Sådana platser liksom bubblar. Sedan pratar hon om alla de kvinnor som i Sverige brändes på bål för hundratals år och att Caroline är övertygad om att de flesta av dessa offer var läkekvinnor, som hade kunskap i naturmediciner eller som var som dåtidens barnmorskor. I Siljansregionen utfördes det mängder av häxbränningar.

 Bubblar, hur märks det?

— Det förmedlas mycket budskap från den trakten. Det händer mycket utifrån den information som förmedlas och acceptansen av det andliga ökar. 

— Jag vet att många skeptiker tänker att vi är flummiga kuckelimuck-människor, speciellt när vi är ute på mässor kan skeptiker som vågar sig fram berätta hur svårt de har att acceptera andligheten och inte att man kan spå eller känna av andra ej levande människor.   

Hur kan ett samtal med en skeptiker låta?

— Vid en branschmässa kom det fram en kvinna och sa:

— Jaha, ska du berätta för mig att jag ska resa över havet och träffa en mörk man?

— Nej, men det finns saker som jag vet, informationen bara kommer till mig. Intuitivt. 

— Jaha, jag är skeptisk.

— Det är sunt.

— Va, ska inte du inte försöka spå mig?

— Jag behöver inte övertala dig, men jag tror på det vi gör och vi behöver inte frälsa dig med våran tro. 

Caroline berättar att hon är uppväxt i Stockholm och att där var det för mycket stadsbrus, så hon upplevde att det inte lämnades utrymme för andlighet på det sättet hon skulle önska, det var helt enkelt för mycket störningsmoment.  

Hon avslutar pratstunden med att berätta att nu är hon inte så påkopplad. 

— Med två små barn så finns det inte så mycket utrymme att vare sig spå eller spökstäda hus vid sidan av mitt arbete som personlig assistent, men häxa, det är jag for life!