Trafikverket och kommunens brist på ansvar för dikesröjning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs.
Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss?
Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Som tomtägare som gränsar till allmän väg förväntas jag följa tydliga regler om röjning och sikt. Jag får inte låta växtlighet försämra sikten eller skapa risker för trafikanter. Men varken Trafikverket eller kommunen verkar leva upp till samma krav som de själva ställer på oss markägare.
Ja, det klipps – men alldeles för sent på säsongen. Trafikverket skyller på att blommorna i diket ska få ”en fredad zon” och hinna blomma ut, för att den biologiska mångfalden ska värnas. Kommunen har ofta samma hållning eller visar en total passivitet. Under tiden växer vegetationen sig så hög att trafiksäkerheten kraftigt försämras:
- Fotgängare tvingas ut i vägbanan där trottoar saknas – med livsfara som följd.
- Djur blir påkörda eftersom trafikanter inte hinner upptäcka dem i tid. Djuren själva hinner knappt uppfatta att de lämnat den höga vegetationen och buskarna förrän de står mitt i vägen framför ett fordon.
- Sikten vid korsningar och utfarter är kraftigt försämrad i månader när buskar och vegetation tillåts växa fritt och skymma vägen.
- Lupiner och andra invasiva arter hinner sprida sig ohämmat och hotar den biologiska mångfald ni säger er vilja skydda.
- Buskar etablerar sig i dikena och tillsammans med annan vegetation försämrar de avrinningen, vilket ökar risken för översvämningar och skador på vägarna.
Detta är ett tydligt exempel på dubbla måttstockar – markägare förväntas ta ansvar direkt, medan Trafikverket och kommunen låter problemen växa i månader.
Att skylla på ”biologisk mångfald” är inget försvar när trafiksäkerheten försämras.
Det är dessutom motsägelsefullt när invasiva arter gynnas och får fäste på grund av försenad röjning. Varje dag som sikten är skymd av växtlighet och buskar ökar risken för olyckor – och förr eller senare leder detta till dödsfall som hade kunnat förhindras.
Text: Sven Nyström, Gassarvet