Polisen utför ”teknisk undersökning av bil” – missar plånbok på golvet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Nu blev polisinsatsen i samband med stölden av den vita veteranbilen, en Volvo 145:a, om möjligt ännu mer anmärkningsvärd. Bilen är den som stals natten mellan den 27 och 28 januari och som återfanns av en privatperson på förmiddagen 28:e. Polispatrull kallades då till platsen.
För bakgrund till händelsen, se min tidigare insändare och de artiklar som Siljan News skrivit om fallet.
Först nu i tisdags, 13/2 så hittades en plånbok och busskort med namn på, i den stulna bilen. Plånboken hittades inte av polisen.
Plånboken låg kvar på golvet i baksätet!
Hur är det möjligt att polisen vid två tillfällen inte lyckats hittat den?
Plånboken har ett stort bevisvärde för att kunna knyta misstänkt till brottet. Och kanske skulle även fler brott kunnat uppdagas med hjälp av den?
När polisen (efter påstötning från bilens ägare) på stölddagens eftermiddag, trots allt åkte ut och gjorde som de själva säger ”en teknisk undersökning” av bilen hittade de ändå inte plånboken. Detta är obegripligt.
De har alltså uppenbarligen inte heller då utfört någon teknisk undersökning. Vilket de dock till Siljan News säger sig ha gjort.
Polisen har i Siljan News, angående husrannsakan bland annat sagt att, eftersom det bodde flera personer på adressen så kunde de inte agera.
Hade de bemödat sig om att titta i den stulna bilen så hade de haft både namn och adress. Busskortet tillhör de personer som är skrivna på adressen där den stulna bilen återfanns.
Ärendet är bedrövligt illa skött.
Det är också minst lika bedrövligt att polisen själv inte reagerar kraftfullt och visar en vilja att reda ut hur allt kunde gå så vansinnigt fel.
Det man i stället tycks göra är att hålla varandra om ryggen. Polisen väljer att prata om ”kommunikationsmiss” och ”den mänskliga faktorn”.
Den här historien verkar inte enbart handla om enskilda individers enstaka misstag eller underlåtenhet. Det tycks även handla om att det är ett underförstått godkänt och accepterat sätt att sköta uppdrag på.
Det är uppenbarligen inte heller resurser som saknas.
Polisen har faktiskt lagt ner arbetstid och två gånger varit vid bilen men ändå missat plånboken som låg på golvet. När bilen återfanns stod den på en för polisen känd adress. Ingenting gjordes för att försöka klara upp brottet. Så resurserna fanns men användes inte.
När en polispatrull agerar som den här har gjort, så ligger ansvaret förstås hos den. Men högst troligt så finns här även ett systemfel. I en sund organisation ska inte sånt här hända och försvaras. Jag tror inga poliser skulle våga lämna en brottsplats på det här sättet om det inte existerar en tystnadskultur i kåren som gör att dylikt accepteras.
Text: Anna Håkansson
