När samtalet tystnar förlorar demokratin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss?
Anna-Karin Hatts beslut att lämna politiken är mer än en personlig tragedi. Det är ett tecken i tiden. Att en partiledare i Sverige år 2025 tvingas bort efter en lång tids hat och hot borde oroa oss alla, oavsett partitillhörighet.
För detta handlar inte bara om en person eller ett parti. Det handlar om något mycket större: om det klimat som växer fram i vårt samhälle. Om hur vi talar till varandra, hur vi hanterar olikheter och hur vi ser på dem som tänker annorlunda. Kort sagt, det handlar om demokratins hälsa.
Vi talar ofta om demokratin som något självklart, något som alltid kommer att finnas där men demokratin lever inte i byggnader, dokument eller valresultat. Den lever i människors samtal, i vår förmåga att lyssna, förstå och mötas. När samtalet bryts ner, när respekten försvinner och när tilliten urholkas – då försvagas grunden för allt det vi tar för givet.
Min bild är att debattklimatet har förskjutits under en längre tid. Steg för steg har debattklimatet hårdnat, sakliga argument ersätts allt oftare av misstänkliggöranden och raljans. I sociala medier premieras snabba känsloutspel framför eftertanke och även delar av traditionella medier har förändrats. Gränsen mellan journalistik och opinion har blivit alltmer suddig. Rubriker skrivs för att väcka känslor, inte för att väcka eftertanke.
När dramatik och konflikt blir viktigare än sammanhang och förståelse, då bidrar medier och opinionsbildare – medvetet eller omedvetet – till att spä på polariseringen. Det är förståeligt att människor reagerar starkt i en orolig tid men det är också farligt. För varje gång tonen höjs, minskar utrymmet för nyanser och dialog och varje gång någon väljer tystnaden framför engagemanget, försvagas demokratin lite till.
Medierna har en avgörande roll i en demokrati. De ska granska makten, avslöja missförhållanden och ge människor insyn i hur samhället styrs men med den makten följer också ett ansvar – att bidra till ett samtalsklimat där fler vågar delta. När journalistiken reduceras till snabba reaktioner, hårda rubriker och ständiga konfrontationer, då tystnar rösterna som vi behöver höra.
Det här är inte en höger–vänster-fråga. Det är en fråga om anständighet och respekt. Om vår gemensamma förmåga att hålla ihop ett samhälle där människor tycker olika men ändå vill varandra väl.
Våra förtroendevalda politiker har ett särskilt ansvar i detta. Politik handlar inte om att vinna över någon, utan om att vinna något tillsammans. Vi som är politiskt engagerade måste stå upp för sakligheten och visa att respekt inte är ett tecken på svaghet, utan på styrka.
Ansvaret slutar inte där, det ligger också hos var och en av oss. I hur vi uttrycker oss, i hur vi bemöter andra och i vilka samtal vi väljer att delta i. För varje gång vi väljer förståelse framför hån, varje gång vi svarar med saklighet i stället för ilska, då stärker vi demokratin.
Demokratin är stark – men inte självklar. Den måste vårdas, försvaras och förtjänas, varje dag.
Det är när hatet får fäste och samtalet tystnar som demokratin blir svag.
Låt oss tillsammans se till att det inte händer.
Text: Stefan Eriksson, ordförande Moderaterna i Gagnef