Hållbara Mora 2030 måste gälla även våra barn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss?
Mejla till redaktionen@siljannews.se.
I kommunens plan Hållbara Mora 2030 talas det om att stärka den sociala, miljömässiga och ekonomiska hållbarheten. Detta ska vara riktningen för hur Mora utvecklas i ett långsiktigt perspektiv, och det är en målbild som styr alla nämnder och styrelser. Som invånare i Mora kommun vill jag därför ställa en enkel fråga: Hur hänger detta ihop med beslutet att stänga ner våra byskolor?
Vika är en del av Mora kommun, men verkar inte täckas av kommunens egen strategi.
Att lägga ner skolor på landsbygden och tvinga barn till sex mils pendling varje dag är svårt att se som varken socialt, miljömässigt eller ekonomiskt hållbart.
Social hållbarhet handlar om att barn ska ha tid med sina familjer och möjlighet att delta i fritidsaktiviteter. I Hållbara Mora 2030 kan man läsa att ”alla barn och unga behöver en stadig grund att stå på. Barns relationer till sina föräldrar har stor betydelse för hälsa och fungerar som en skyddsfaktor”.
Hur rimmar det med att beröva barnen timmar av värdefull tid med sina familjer – tid som istället går åt till pendling? Kommunen skriver också att barns lärande och utveckling sker även på fritiden genom idrott, kultur och föreningsliv. Men hur ska våra barn kunna delta i dessa fritidsaktiviteter när de först ska tillbringa timmar i bil varje dag?
Miljömässig hållbarhet ifrågasätts också. En pendling på sex mil om dagen innebär ökade utsläpp, högre bensinförbrukning och större vägslitage. Är det verkligen i linje med en kommun som säger sig vilja arbeta för en hållbar framtid?
Ekonomisk hållbarhet drabbas slutligen både på kommun- och hushållsnivå. För en familj kan det handla om tusentals kronor extra per år i bensinkostnader – i en tid då många redan kämpar med en pressad ekonomi. Hur är det tänkt att detta ska stärka barnfamiljer?
För- och grundskolenämnden har dessutom satt upp ett tydligt mål: den psykiska hälsan bland unga i Mora ska förbättras. Då undrar jag: varför flytta på barn från en skola där trygghetsenkäten visar på 100 procent trygghet? Hur stärker det barns psykiska välmående att ryckas upp från sin trygga miljö och tvingas till långa resor varje dag?
Och slutligen – Hållbara Mora 2030 säger tydligt att kommunen ska följa barnkonventionen och arbeta för att barn och unga ska vara delaktiga och ha inflytande i frågor som rör dem. Jag kan inte låta bli att undra: var fanns denna delaktighet i konsekvensanalysen som släpptes i juni, inför beslutet att lägga ner byskolorna?
Man brukar säga att barn gör som vi gör – inte som vi säger. Hur kan vi då undervisa dem i hållbarhet när vi inte ens kan erbjuda det i deras vardag?
Text: Erika Johansson och Linda Gustafsson