Ett år kvar till Vägvalet i Leksand
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs.
Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss?
Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Leksands kommun ansvarade för väghållningen av tätorts- och byvägarna under åren 1973 till 2025. Från 1 juni 2025 har underhållskostnaderna och underhållsskulden för de allra flesta boendevägarna privatiserats och lämnats över till ett stort antal samfällighetsföreningar att själva finansiera och sköta.
Det var ett politiskt misstag att köra över folkopinionen. Det borde vara självklart att vi snarast och senast efter valet 2026, ska ta gemensamt kommunalt ansvar för väginfrastrukturen och underhållsskulden, genom kommunalt huvudmannaskap eller likvärdig lösning med drift- och underhållsavtal för boendevägarna.
Leksand har en tät koncentrerad boendestruktur med gemensamma vägsystem där hela allmänheten har tillträde. Delvis beror det på att i Siljansbygden genomfördes aldrig storskiftets bysprängningar som i andra delar av landet, vilket ger oss ett unikt system av sammanhållna byar. Leksands byar har till stor del vuxit ihop under de senaste århundrandena till idag nio tätorter och 13 småorter. Boendevägarna är av allmän karaktär och Leksingarna, företagen, kommunen och besökarna behöver kunna ta sig fram överallt där vi bor samlat.
Idag bor i enlighet med SCB:s statistik (2023-12-31) och Lantmäteriets kartor 90,3 procent av Leksingarna i koncentrerade bebyggelseområden med tät bebyggelse, där byarna tillsammans utgör tätort (81,7 procent) respektive småort (8,6 procent). I de mindre byarna, som även de huvudsakligen har en sammanhållen tät bebyggelse och väginfrastruktur, bor 9,6 procent.
Trafikverket (TRV) genomförde en utredning om lämplig fördelning av väghållaransvar i Sverige (Trafikverket, Översyn av väghållaransvar. Publikation 2013:043). Utredningen utfördes i samråd med Riksförbundet enskilda vägar (REV) och Sveriges kommuner och regioner (SKR tidigare SKL) och organisationerna blev överens om slutsatserna.
Målet för utredningen var att beskriva hur vi kan åstadkomma ett vägnät som är rätt avgränsat mellan stat, kommun och enskilda väghållare med hänsyn till att vi vill nå samhällsekonomisk effektivitet och en rationell väghållning.
Några av de gemensamma slutsatser som presenterats är:
Inriktningen i Plan- och bygglagen (PBL) är att kommunalt huvudmannaskap bör gälla i alla planlagda tätorter. En föreslagen implementering skulle medföra att väghållaransvaret överförs från enskilda väghållare till kommunerna i de tätorter som idag har enskilt huvudmannaskap. Ansvarsfördelningen blir då tydligare och det blir större rättvisa, dels mellan kommunerna, dels mellan de boende.
Växjö kommun tas i utredningen upp som exempel på en kommun som tidigt har genomfört detaljplaneändringar och i särskilt beslut klarat ut att det är kommunen som skall vara huvudman i de äldre byggnadsplaner som fanns i flertalet av deras mindre tätorter.
Huvudregeln i PBL är att huvudmannaskapet för allmänna platser i en detaljplan ska vara kommunalt. Hittillsvarande användning av enskilt huvudmannaskap i detaljplaner har ofta stridit mot lagstiftningens avsikt att det endast är områden med tydligt enskild karaktär och/eller industriområden som bör planläggas med enskilt huvudmannaskap.
REV, SKR och TRV formulerade en gemensam målbild för enligt vilka principer ansvarsfördelningen bör fördelas. Målbilden upplevs av organisationerna som självklar, medan ansvaret idag inte är renodlat fördelat enligt dessa principer.
Kommunerna bör ha huvudansvar för väghållning i tätorter med undantag för det övergripande statliga vägnätet.
Staten bör ha ansvar för allmänna vägar på landsbygd och för ett övergripande vägnät i tätort.
Enskilda väghållare bör ha ansvar för de vägar på landsbygd som främst är till nytta för fastighetsägare i vägarnas närhet.
En renodlad ansvarsfördelning enligt ovan, bedöms leda till en mer effektiv och rationell väghållning, större tydlighet i ansvarsfördelning samt en mer rättvis kostnadsfördelning mellan kommuner och mellan medborgare.
Samhällsekonomiskt bedöms förslaget om kommunalt huvudansvar leda till att kommunerna kan samordna skötseln av väg- och gatunätet så att besparingar (effektivitetsvinster) kan nås genom en anpassad väghållning. Det är rationellt ur drift- och underhållssynpunkt med en kommunal samordning. Kommunerna har normalt bättre kunskap och organisation för att sköta vägar och gator i tätorter med tillhörande gång- och cykelbanor, belysningsanläggningar med mera.
Utredningen konstaterade också att tidigare traditionell ordning för skötsel av enskilda vägar kan vara svår att upprätthålla i framtiden med tanke på de krav som ställs på personligt ideellt arbete och ansvar i styrelser med mera.
För att finansiera en kommunalisering av vägar och gator föreslog utredningen införandet av gatuavgifter alternativt reglering av det statliga skatteutjämningsbidraget.
Text: Peo Nordlöf, Siljansnäs