Vaktskifte på Älvdalens skjutfält

2020 lämnade Martin Hedin rollen som chef för Älvdalens skjutfält och ersattes av Owe Jansson. Nu är det Owes tur att lämna in de gröna kläderna och då finns redan Martin tillbaka på skjutfältet, redo för vaktavlösning.

— Nu går jag i pension om fem dagar och en timme, ler Owe, som inlett nedräkningen från jobbet som chef för Älvdalens skjutfält.

Siljan News slår sig ner med de två militärerna på försvarets i särklass största svenska skjutfält, dessutom ett miljöklassat skjutfält.

— Nu är vi två militärer och tillsammans med civilanställda så är vi 30 personer som jobbar här, säger Owe.

Limakarlen Martin Hedin som numera bor i Borlänge, är nu på väg att glida in i sitt gamla jobb, men det blir på ett skjutfält där mycket har hänt, inte minst de senaste månaderna.

— Jag började jobba åt FMV, men är nu tillbaka här och snart även tillbaka i min roll som chef för skjutfältet.

Sommaren 2018 var Martin chef för skjutfältet, mitt i semestern ringde det på telefonen.

— Jag svarade och fick då beskedet om branden på skjutfältet och när det stod klart för mig att det brann i ett målområde så blev beskedet att de omgående måste lämna området. Risken för explosioner av odetonerad ammunition var stor, berättar Martin.

Han hade rätt för två kraftiga granater exploderade också i branden liksom en hel del vanlig ammunition.

— Hade jag inte svarat så hade branden säkert kunnat släckas relativt snabbt, men det hade också kunnat ske en allvarlig olycka.

Idag grönskar det i det stora brandhärjade området, men en lång rad lärdomar har också dragits av både försvaret och räddningstjänsten.

— Räddningstjänsten var nyligen här och vi har nu uppgraderat deras instruktioner för brand på skjutfältet med direktnummer till viktig personal. Likaså fungera numera även radiosystemet Rakel på skjutfältet.

Den kunskapen hoppas Martin ska slippa komma till användning.

— Vi kan kontrollera vår egen verksamhet men blixten är svårare att styra.

Martin kliver nu tillbaka in i en roll för ett skjutfält som plötsligt hamnat i händelsernas centrum.

Sverige har gått med i Nato och häromveckan godkände riksdagen DCA-avtalet med USA. DCA står för defense cooperation agreement och reglerar vad som gäller när USA vill använda skjutfältet. Något som många kritiseras då det är otydligt vad som gäller för kärnvapen.

— Jag hade ju personligen helst sett att hela våra verksamhet inte skulle behövas över huvudtaget. Att vi nu växer och får mer aktiviteter här på skjutfältet är positivt när det gäller skjutfältets verksamhet och den betydelse det för med sig får närområdet, säger Owe.

— Samtidigt är det tråkigt att skjutfältet ska behövas.

Det som skett är att Sverige och USA kommit överens om användandet av det stora skjutfältet.

— Det är ett avtal med USA och inte med Nato, men vi räknar med ökad verksamhet även genom Nato-medlemskapet, säger Martin.

I slutet på 1990-talet började skjutfältet att avvecklas. Byggnader såldes och vakten rånades på vapnen år 2000.

2013 kom det verkliga dråpslaget när försvaret ville lägga ner sin verksamhet. Ingen mer militärpersonal skulle vara anställda.

Det var då som FMV klev in och tog ett större ansvar, men under tio år bedrevs verksamheten mer eller mindre på sparlåga från försvaret.

— Vi hade fortsatt stora övningar, men vi jobbade med en begränsad personalstyrka och jag var i flera år ensam militär, berättar Owe.

Samma situation rådde för Martin under åren efter skogsbranden.

— Nu känner jag en helt ny anda och nu är vi två grönkläda och ett 30-tal civilanställda här på skjutfältet, säger Martin.

Det som skett de senaste åren är en så stor efterfrågan från olika förband att få komma och öva så alla får helt enkelt inte plats.

— Vi kan ta emot 1000 personer i våra olika förläggningar och på hotellet, men då är alla bäddar upptagna. Väljer man att sova i tält så är resurserna oändliga. Då kan hela Sveriges försvarsmakt få plats här, säger Owe.

Det som de båda efterlyser är en stabsofficer som kan effektivisera nyttjandet av skjutfältet.

— Idag sker den funktionen på varje regemente. Men om det fanns en officer här på plats som i dialog med de olika förbanden fördelade tider och önskemål på ett optimalt sätt, så skulle skjutfältet kunna användas än mer optimalt.

Med Nato-inträde och DCA-avtalet samt ett växande svenskt försvar så kommer antalet övningar och nyttjade av skjutfältet att öka.

— För allmänhetens tillgång till skjutfältet ska det inte bli någon försämring. I vårt tillstånd är det reglerat antalet skjutdagar och det nya miljögodkännanden arbetas nu om, säger Martin.

När det gäller miljögodkännandet så är det mest en uppdatering av språk och termer.

— I det står det beskrivet att vi skjuter med viss ammunition och kanoner som numera är utbytt mot modernare utrustning.

Storleken, 54 000 hektar och den färdiga logistiken är det som gör skjutfältet unikt. Ett av Europas största. FMV:s skjutfält i Vidsel är förvisso större, men då handlar det om ett annat sätt att mäta.

Idag finns det mesta på plats, en större ombyggnad av hotellet kommer att ske.

— Det som nu behöver åtgärdas är vårt målförråd, det står överst på vår önskelista. Ett målförråd är lite av basen för vår verksamhet med skjutövningar, säger Owe.

Samtidigt är de båda medvetna om det stora arbete som nu pågår med att rusta upp hela försvaret, bland annat med ett nytt regemente i Falun.

— Vårt målförråd står nog inte överst på listan, men vi hoppas att det finns med, säger Owe.

Vad samarbetet med USA kommer att innebära är ännu oklart.

— Skjutfältet är mer än enbart ett skjutfält. Viss skrymmande utrustning kan säkert komma att förvaras här, men det handlar då knappast som stridsvagnar, snarare material för broar och liknande, funderar Owe.

Nu slipper han snart fundera över skjutfältet. Skidorna, de klassiska vita blixten, kan ställas undan och och istället lär Owe bli en återkommande gäst i Hemus skidspår när vintern kommer. Skidåkning är ett av de intressen som bidrog till att Owe flyttade till Mora där han nu bor.

— Många tycker att det har varit långt att pendla hit från Mora, men det handlar om en timme. På en timme kommer man inte igenom Stockholm!

För Martin blir det veckopendling till hemmet i Borlänge när han nu åter blir chef för det stora skjutfältet.

Vid entrén står skjutfältets vaktkur obemannad.

— Den finns på plats, liksom det mesta som behövs, men i dagens verksamhet behövs den inte.

— Sedan återstår det att se vad amerikanarna har för önskemål när de kommer hit, säger Martin Hedin. Det i samband med det vaktskifte som nu sker när Owe Jansson nu ”muckar” efter att ha skött om Sveriges bästa skjutfält i närmare fyra år.