Trapp-Lars – butiken på Sollerön som överträffade ryktena

I ett äppelträd i en äppelträdsallé på Sollerön satt en emaljskylt som förkunnade att här fanns ett ”Ombud för AB Tipstjänst”. Skylten lär ha omhändertagits av Tipstjänst och ersatts med en yngre plåtskylt.

I slutet av allén låg ett litet enkelt bostadshus och en stor vinkelbygd lada. Inne i ladan huserade handlare Svarvkitt Lars Trapp, eller Trapp-Lars, tipsombud sedan 1935 och en av Tipstjänst äldsta, men också mest sägenomspunna under alla de år han var ombud för dåvarande Tipstjänst.

Tipstjänst höll då till i Västerås och årligen kontrollerads ombudens maskiner av en representant från Tipstjänst.

Vid återkomsten till Västerås berättade kontrollanten om besöket hos Tapp-Lars i början av sjuttiotalet för de övriga i fikarummet.

Berättelsen om Trapp-Lars och hans butik väckte utan tvekan stort tvivel på sanningshalten hos berättaren. Det här var tiden före sociala medier och dagens spelbolags olika vadslagningsmöjligheter. Kanske var det där och då som produktutvecklingen vadslagning växte fram. Ett vad gjordes om att historieberättaren skarvade ordentligt i sin berättelse. Lösningen blev att skicka en delegation till Sollerön för att avgöra om Trapp-Lars butik verkligen existerade som berättats i fikarummet.

Några dagar senare kom svaret. Berättaren hade fel, sanningen var betydligt bättre än vad som gick att återberätta.

För  Solleörborna var Trapp-Lars en del av byn, att handla där gjorde man sedan han öppnat sin lanthandel 1925. Det som inte fanns att köpa i den butiken var sådant som ingen på Sollerön ens funderade på att köpa, men om någon kom på att det saknades något så tog Trapp-Lars hem det.

Granne med Trapp-Lars bodde Ulla Jerkgård.

— Det gick att ställa klockan efter när Åbergsbilen med Falukorv kom. Alla tyckte att Trapp-Lars hade så god Falukorv, men orsaken till det var att den var färsk, berättar Ulla.

Just färskvaror ställde också vissa andra krav.

— En gång kom han över till oss och var så arg. Då hade hälsovårdsmyndigheten varit på besök och haft synpunkter på att han gick barfota i butiken. Han tyckte att det var dumt att tvinga honom att ha skor på sig, minns Ulla.

Till färskvaror hörde också ost och inte minst Havarti-ost. Trapp Lars sålde hela ostar och då även ostar som spred dofter i hela butiken. Ibland så mycket så han fick förvara dem i ett annat av de proppfulla utrymmena.

För proppfullt var det i butiken som var öppen när det kom kunder.

Ungkarlen Trapp-Lars  hade ett gott öga till kvinnfolk och Johny Bergström på Sollerön berättar några episoder om Trapp-Lars.

— Det kom in några kvinnfolk och hittade plötsligt en låda med jeans och bad att få prova, men något provrum fanns det inte. Så de fick ta av sig sina byxor och prova de nya mitt i den trånga butiken.

— Hon fick dem gratis för det var en så vacker en kulla, berättar Johny.

Trapp-Lars var precis som många på Sollerön medlem i IOGT.

Samtidigt sålde han mellanöl, för den som inte minns var det öl med styrka 3,5-4,5 volymprocent och som såldes i butiker.

Att köpa mellanöl av Trapp-Lars gick inte för sig. Däremot gick det bra att handla.

Det skapades två sätt att handla, hockeyvarianten och fotbollsvarianten.

— Man bad om att få köpa ett par sockor. När Trapp-Lars undrade om det skulle vara något mer så svarade man två backar mellanöl, skrattar Johny och berättar om en av lagkamraten som hade en byrå full med frottéstrumpor.

Hockeyvarianten, eller om det nu var tvärs om, var ”en bit korv” och sedan två backar mellanöl.

— Bättre gick det om man skickade in en vacker kulla att handla. Då gick det bra att köpa bara en back öl.

—Det var en kulla som kom ganska sent och när hon skulle gå med sin back öl bad hon om ursäkt för att det var så sent. Då log Lars och satt du får komma när du vill, kullor gillade han, berättar Johny.

Som om inte butiken i ladorna var nog så hade Trapp-Lars också godisautomater.

— Det fanns en på Njut-Budu mitt emot kyrkan, men Trapp-Lars hade också en automat på en vägg i Gruddbo, berättar Johny.

Om det var ett resultat av hälsovårdsinspektörens besök och efterlysningen av skor eller mer praktiska skäl, så avvecklades försäljningen av färskvaror. Korven hade han bland annat i en pepparkaksburk!

Sockerstrutar från krigsåren fanns länge i Trapp Lars.

Längdskidstavar med plasttrugor finns för flera kompanier i ett lager. I taket inne i butiken hänger fortfarande ett par skridskor från 50-talet.

En raritet som fanns i lagret var en låda med originaljeans från 50-talet, kanske de som kullan som fick prova dem i butiken hittade.

En Sollerögrabb, det kan ha varit Mats Nääs på den tiden han spelade med dansbandet Swedes, köpte ett par jeans ur lådan. I Stockholm väckte jeansen uppmärksamhet och vetskapen om en hel låda fick en stockholmare att åka till Sollerön. Lådan fanns men Trapp Lars lät honom enbart köpa ett par jeans. Inte hela lådan.

— Du som är ute och dansar mycket ska ha ett par garbardinbyxor för 60 kronor, berättar Johny om ett minne.

— Det blev istället en flanellskjorta. När jag undrade vad han skulle ha för den tyckte Lars att det vara bättre jag sa ett pris, så det blev 40 kronor. När jag plockade ur massor med nålar så var det enorma mängder tyg. Det var ingen flanellskjorta utan en nattsärk jag köpt, skrattar Johny.

Hockeylaget fick köpa ishockeyhandskar för under inköpspriset.

— På så vis blev han vår första sponsor, skrattar Johny, känd dribbler på både fotbollsplanen såväl som på ishockeyplanen på den tiden det begav sig.

— När sedan B-laget ville köpa handskar för samma pris så var det slut på lagret, kanske hade han insett att han var för billig på det.

Just för billig var Trapp Lars ofta.

— Han hade  nog sålt en hel del under åren, så han klarade sig och på slutet var det inte så noga med att alla affärer gick med vinst.

Ullas Arne Andersson beskrev handlaren Trapp Lars i Sool-Öen 2001 och bekräftar att det gick att göra fynd i Trapp-Lars Handel.

— Han började med affärerna redan 1925, men det var 1928 som han fick tillståndet att driva affärsverksamheten, berättar Arne om Trapp Lars början.

— Han hade butiken öppen när det kom kunder och tog hem varor höst och vår. Det som inte gick att sälja stoppades undan i gårdens lador, förr eller senare kunde det komma till nytta.

Jan-Åke Arvelin sitter tillsammans med Johny Bergström och fyller i luckor i berättelsen.

— Han hade en räknemaskin, men han använde den så att ha rev av en remsa och plitade ner summorna med blyerts och sedan räknade ihop dem.

Trapp Lars sålde inte motorsågar, det gjorde Nordahls Arne. Istället sålde han kläder både för skogsarbete och jakt. Han blev leverantör till ett stort skogsbolag som köpte sina kläder från just Trapp Lars.

Trapp Lars trappade av sin verksamhet men ända in på slutet av hans levnad i slutet av 80-talet gick det få Lars att öppna butiken och sälja en flanellskjorta från 60-talet. Hästskor och strösocker samt mängder av varor finns fortfarande kvar i det som en gång var en helt osannolik butik.

När Svarvkitt Lars gick bort tog Lars systerson Flint Åke över gården.

Åke vårdade butiken med dess välfyllda och åldrande lager med varsam hand. När även Åke gick bort fanns fortfarande lanthandeln i ladorna kvar i orört skick.

Efter ett arvskifte plockades disken i handelsboden bort.

Idag är det Joakim Lehman som tillsammans med Hanna Wallner tagit över den gamla gården som därmed stannar i släkten.

— Trapp Lars var min mammas farmors bror, berättar Joakim.

— Det finns så mycket kvar i ladorna, men en del är också urplockat, säger Joakim när han låser upp den gamla handelsboden.

— Jag har börjat sortera en del, men jag har ingen tanke på att sälja. Hade jag tid och möjlighet skulle jag gärna återställa butiken.

Joakim ber om ursäkt för röran, för på golvet står lite flyttlådor som inte hörde till butiken.

Disken är borta och det är också ostlukten och mellanölsbackarna. Likaså de kolor som barn kom dit och köpte. Kvar är däremot kläder i obrutna förpackningar, kanske blir det moderna någon gång igen, precis som originaljeansen.

Joakim plockar fram den gamla skylten från Tipstjänst, gräver i gömmorna efter foton och vi kryper in under kläder som hänger från taket.

På hyllor står sockerpaket från 80-talet. I en låda ligger olika storlekar av hästskor. Tipstjänsts reklamskyltar och fack för tipskuponger finns kvar.

— Om jag lyckats plocka ihop det som nu fyller golv och väggar skulle jag gärna vilja återskapa lite av den butikskänsla som fanns här. Kanske skulle det finnas ett intresse att få besöka butiken igen, funderar Joakim.

En sak är klar, skulle det bli möjligt skulle det bli folkvandring till Trapp Lars gamla butik. Värdet ligger inte i varorna utan i minnena, historierna och inte minst varor från 30-talet och ända fram till 80-talet.

— Det här vill jag vårda och bevara men jag planerar också en auktion för att bli av med en hel del så vi kan få plats med annat i ladorna, säger Joakim Lehman.

Butiken är stängd sedan närmare 40 år, men den finns kvar i äldre Solleröbor och många besökares minne. En butik som inte går att beskrivas men som en gång var en mötesplats och handelsbod på Sollerön.