Kungen böjde knä för Bertil vid medaljutdelning: ”Lite kul”

Eldsjälen tillika Dansbandsveckans grundare Bertil Elfström, 83, fick ta emot H.M. Konungens medalj av 5:e storleken vid en ceremoni på Kungliga Slottet under måndagen. För Bertil blev det en särskilt stor ära när kungen knäböjde för honom.

— Jag tappade medaljen, så han fick gå ned på knä och ta upp den, säger Bertil.

Ceremonin skedde i Lovisa Ulrikas matsal på Kungliga Slottet måndagen den 9:e juni. Dels delades H.M. Konungens medalj ut, dels Litteris et Artibus.

Gällande H.M. Konungens medalj så delades den ut för första gången ut av Gustav IV Adolf år 1800. Då kallades den Hovmedaljen. Den tilldelas personer för särskilda förtjänster samt för förtjänstfullt arbete inom Kungliga Hovstaterna samt H.M. Konungens stab.

1853 instiftades Litteris et Artibus – latin för ”vetenskap och konst” – för att uppmärksamma framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.

Carl XVI Gustaf delade under måndagen ut H.M. Konungens medalj i tre storlekar. Dansbandsveckans grundare tillika ordförande Bertil Elfström var ensam med att ta emot medalj av 5:e storleken i högblått band, ”för betydande insatser inom svensk dansbandsmusik”.

— Jag är glad, chockad och hedrad över att fått ta emot medaljen, säger han.

Dansbandsveckan startade 1986 och Bertil har alltså varit huvudansvarig i nästan 40 år. Arrangemanget har blivit en viktig del av svenskt kulturliv.

— Det är klart att det har varit roligt. Annars hade man aldrig hållit på med det. Man har sett vad det betyder för föreningslivet och för hela orten. Hela Västerdalarna har haft nytta av det här.

Lätt har det inte alltid varit. Tvivlare har funnits – en av dem skivbolagsdirektören Bert Karlsson.

— Han ringde och sa att jag skulle lägga ned projektet. Det är väl det enda misstaget han gjort i sitt liv, som han även skrivit i sin bok.

Utöver Dansbandsveckan har Bertil varit av annan stor betydelse för Malung. Han har varit kommunens eldsjäl i över 60 år och har bland annat grundat Malungs marknad.

Dessutom var han drivande i Malungs IF:s fotbollslag, där laget som bäst spelade i näst högsta serien på 1960-talet. Vid sidan av detta bidrog han till skapandet av elljusspåret i Jägra och Gärdås.

— Man har väl varit en ”ideell idiot”. Ibland har det kanske gått för lätt. Men jag har trivts med det.

Mottagandet av den kungliga medaljen var speciellt. Han säger att han hade respekt för hela ögonblicket.

I själva mottagandet hände ändå något Bertil inte planerat.

— Jag tappade medaljen, så han fick gå ned på knä och ta upp den. Han var snabbare än mig ned. Det var en kul grej.

Denna lilla gest, att kungen knäböjde för Bertil, indikerar kanske att kungligheterna i själva verket inte är märkvärdigare än någon annan.

— De är vanliga människor (kungen och drottningen) och så betedde de sig. De var med för att mingla efteråt. Vi fick champagne i ett annat rum.

Sammanlagt var de 20 som fick ta emot kungliga medaljer respektive Litteris et Artibus.

— Det var mycket industrifolk, författare och musiker. Kategorierna var lite olika. Jag pratade med en del.

Trots att Bertil skulle kunna kalla sig ”glad pensionär”, vill han fortsätta med Dansbandsveckan lite till.

— Jag är engagerad, men har fått avbyte som ordförande. Hon som har tagit över vill att jag ska vara med. Så jag trappar väl av så sakteliga och känner mig nöjd med det jag gjort, säger Bertil Elfström.