”Jag skulle vilja knäppa med fingrarna och hjälpa, men ibland känner man sig maktlös.”

Under veckan uppmärksammas den nationella kampanj- och aktivitetsveckan En vecka fri från våld. I Dalarna arrangeras flertalet aktiviteter som föreläsningar, manifestationer och informationsinsatser i syfte att uppmärksamma det förbyggande arbetet mot mäns och killars våld.

En vecka fri från våld är ett återkommande arrangemang som låter ljuset skina på det förbyggande arbetet mot våldet. Veckan är ett initiativ skapat av organisationerna Unizon och MÄN och stöds av Jämställdhetsmyndigheten, Sveriges kommuner och Regioner samt länsstyrelserna. Flera av länets kommuner och aktörer arrangerar aktiviteter under veckan och möjlighet finns att delta både på plats och vid digitala föreläsningar. Bland utbudet finns föreläsningar om våld relaterat till bland annat heder och ekonomi. Här finns också träffar med speciellt fokus på äldre blandat med pyssel för barn, kreativa workshops, ljusmanifestationer och satsningar på information via sociala medier.

”Den här veckan uppmärksammar vi rätten att leva ett liv fritt från våld och förtryck. Det är en fråga om jämställdhet, demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem som orsakar stort fysiskt och psykiskt lidande för dem som drabbas. I Dalarna har vi enats om en vision, att alla invånare i Dalarnas län ska ha samma rätt att leva ett liv fritt från våld. Under En vecka fri från våld kraftsamlar vi för att uppmärksamma att vi sluter upp kring den visionen”, skriver Landshövding Helena Höij i ett pressmeddelande.

En av veckans arrangörer är Harmonia, stödjouren för kvinnor, män och unga i Ludvika. De presenterar bland annat talaren Frida Walter som håller föreläsningen ”Varför går hon inte”, baserat på hennes egna erfarenheter från både privat- och yrkesliv. Dessutom finns de tillsammans med polis, socialtjänst och ungdomsmottagning på plats på högstadieskolorna i kommunen under veckan.

— Vi har. sett att problemet med osunda relationer startar väldigt tidigt. Därför vill vi lyfta diskussionen bland ungdomarna om vad man tycker är en bra relation, förklarar Simone Flodin, Harmonia.

Genom att ställa frågor som; ”är svartsjuka romantiskt?”, hoppas man göra ungdomar medvetna om den problematik som kan uppstå i en relation. Simone Flodin menar att en stor del av att problematiken med osunda relationer krupit ner i åldrarna är att barn och unga vid en tidig ålder kommer i kontakt med pornografi. Dessutom spelar sociala medier en stor roll.

— Om pornografi är den första kontakten med sexualitet man får tänker man kanske att det är så det ska vara. Men det är rena övergrepp man tittar på, förklarar Simone.

— Statistiken visar att åldern där pojkar kommer i kontakt med pornografi är nio år. För flickor är det 11 år, fortsätter hon.

— Våldet har också digitaliserats. Är man ett par är det vanligt att man ger varandra sina lösenord. Mobiltelefonerna gör det möjligt att bli spårad eller kontrollerad genom krav på att svara snabbt, berättar Simone.

Simone belyser vikten av att rusta barnen för hur man hanterar sociala medier och på så sätt öka medvetenheten innan de kommer i kontakt med problematiken.

— I förskolan arbetar men med stopp min kropp. Det handlar om att starta tidigt och sedan fortsätta. Det är för sent att börja prata i gymnasiet, säger Simone.

Harmonias hjälp för våldsutsatta handlar om att fungera som ett stöd. Hjälp till hjälp med möjlighet att prata av sig eller få vidare kontakt, sällskap till andra instanser eller exempelvis stöd i samband med den ibland pressade situationen i ett polisförhör. Här anordnas också gruppaktiviteter som ökar självkänslan och informationsinsatser.

— Det kan vara dans eller andningsövningar. Vi försöker lyssna mycket på vad kvinnorna behöver för att återta sitt liv. För att leva, inte bara överleva, säger Simone.

Visst är arbetet ibland tungt, men frustrationen som upplevs kan också andas till något positivt, menar Simone.

— Ibland blir det frustrerande. Det tar tid och mannen kanske inte för någon dom. Jag skulle vilja knäppa med fingrarna och hjälpa, men ibland känner man sig maktlös.  Det är viktigt att vi som arbetar med det här tar hand om oss och tänker på vad vi faktiskt kan göra. Hade vi inte funnits hade det varit ännu värre, menar Simone.