”Rekordet en midsommar är 20 sido- och bakrutor på bilar som skadats”

I 50 år har Rättvikare tagit med sig sina trasiga fönster och ramar till Backa för att få hjälp. Då som nu är det familjen Blank som kittar om, lagar och reparerar i glasmästeriet. Sven som grundade företaget lämnade över till sonen Erik 2003 som nu driver företaget med tre anställda. Och fler skulle de behöva bli, men glasmästare är det ont om.

— Det är allmän brist i hela landet, alla söker efter folk. Det är ett framtidsyrke, det tror jag, det blir ju bara mer och mer glas.

Just nu har de fullt upp med alltifrån att laga och reparera fönster till att reparera bilglas. Ingen dag är den andra lik.

— När jag började, var mest att vi åkte runt och kittade om hus, det har ju minskat, framtiden är att byta ut isolerglaskasetter. Vi har så brett utbud i vad vi gör, det blir aldrig monotont och tråkigt, säger Erik och vi återkommer till just den biten med isolerglaskasetter lite senare.

Ja, dagen i verkstaden kan börja med en glasklar plan, men den kan krossas snabbt av att någon har haft lite otur på olika sätt eller att någon med vilja pangat en ruta, då blir det utryckning för att fixa.

— Det vanligaste uppdraget just nu det är nog en helt vanlig trasig ruta hemma hos någon privatperson, det vi gör mest. Särskilt nu till midsommar, då brukar det vara en otrolig rusch.

Ja, när gräsmattorna ska vara perfekta och ogräset ska trimmas bort under årets sommarhögtid, då händer det att en och annan bilruta får ett hål eller att rutor skadas. Få kanske tänker på det här med slungningseffekten i en gräsklippare eller trimmer.

— Det är jättevanligt att man skjuter i väg sten med trimmers. Rekordet en midsommar är 20 sidorutor och bakrutor på bilar som skadats. Det är ju väldigt många sommarstugeägare som kommer upp då och alla vill ju ha fint på gården, så det blir många provisoriska rutor fixade under den helgen. Man är ju väldigt beroende av bil häruppe så vi försöker alltid lösa det.

Ett litet tips inför stundade helger är alltså att parkera bilen en bit bort från en arbetande trimmer. Både för husfridens och plånbokens skull. Och vill man skona Erik och kollegorna från riktigt onödiga jobb ska man undvika att vandalisera, en ganska enkel regel kan tyckas.

— Det är så otroligt onödigt. Vi har haft många sådana uppdrag vid vissa skolor och nere vid busstationen och man åker inte därifrån och känner ”åh, vilket bra jobb jag gjorde”. Det är ett nödvändigt ont. Men jag upplever att det blivit lite bättre, kanske för att vi har fler poliser som visar sig.

Erik har jobbat i verkstaden med pappa Sven sedan 12 års ålder. Sven är fortfarande kvar i viss mån och har hand om alla inramningar som folk vill ha hjälp med bland annat. Och även om arbetet med att kitta om gamla fönster har minskat så görs det en hel del fortfarande, liksom att man lagar ruttna fönsterbågar och renoverar fönster med munblåsta glas på hus från 1920 och tidigare. En trend som däremot växer och som allt fler vill ha i hemmet är inglasade altaner, glasade räcken och nya fönster.

— Vissa tror att moderna fönster är jättebra i stället för att kosta på en renovering och de gamla. Men i ett gammalt hus så har man ofta självdrag i huset och då blir det för tätt med moderna fönster så då får man problem med fukt på vinden i stället. Och många tror att isolerglasen håller hur länge som helst men det gör de inte, efter 20 år behöver limmet bytas. Det är många som inte vet att det blir punka och trasigt fast glaset är helt. Själva glaset inte trasigt, men släpper in luft och blir kondens. Då kan man byta isolerglaskassetten.

Det hinner ringa ett par gånger i telefonen på kontoret och Erik ska dra i väg på ännu ett jobb.

— Vi har inbokade jobb till början av vintern. Vill någon ha en inglasad altan får de ställa sig i kö till nästa år, vi har så mycket jobb. Vi har kunder som har väntat på omkittning av fönster från förra året. Många har ju passat på att fixa hemma nu under pandemin, det märks.

Innan vi säger hejdå tänker jag att en fördel med att vara son till en glasmästare måste ju ändå vara att man hade kunnat svara ja på den där frågan som kunde dyka upp när man stod i vägen som barn…”Är din pappa glasmästare eller?”

— Ja, den frågan har jag fått massor med gånger, haha. Då kunde jag svara ja och stå kvar.