”När gubbarna åker till Insjön så åker kvinnorna hit”

Vi sitter mot väggen till en grånad gammal lada jag, Åsa och Jesper Jobs. Framför oss så håller några lokala hantverkare på och packar ihop ställningsdelar efter utbyggnaden som varit så efterlängtad. Det är det här som är grejen. Dåtid möter framtid. Jobs Handtryck ligger i byn Västanvik i Leksand och på den här gården har Jesper sprungit sedan barnsben. Han fick sitt första sommarjobb här och bestämde sig snabbt för att det här skulle han aldrig mer syssla med. Men ni vet hur det kan bli. Idag driver det äkta paret Åsa och Jesper Jobs ruljansen och båda stortrivs.

Allt började med syskonen Peer, Lisbeth och Gocken. Systrarna Gocken och Lisbeth utbildade sig till keramiker medan brodern Peer började att intressera sig för textiltryck. När andra världskriget kom så var det stört omöjligt att få tag på glasyr till systrarnas keramiska arbeten. Peer började då att överföra deras mönster på tyg istället, och den idén var inte dum.

— 1999 flyttade vi hem från Florida och så mycket kan jag säga att det var inte jag som ville hem. Det var min mamma och Åsa som hade kokat ihop det, säger Jesper.

Åsa hade utbildat sig i Uppsala och sedan i USA.

— Många av mina klasskamrater gjorde karriärer och tjänade mycket pengar efter utbildningens slut. Vi valde mellan att också göra det eller att flytta hem och ta över det här. För mig var det tydligt att Jobs Handtryck var modelleran som vi kunde komma hem och börja att bearbeta, säger Åsa.

Kunskapen från Åsas sida på själva hantverket var när de flyttade hem var noll. Jespers pappa hade tidigare gått bort och hans mamma orkade inte riktigt ta tag i själva produktionsbiten. Mamma såg däremot till att fylla sina dagar med att måla nya mönster till allas glädje. Jesper fick hugga i och lära sig grunderna i hantverket. Det här var innan paret flyttade till Florida så Jesper hade lite kunskaper i bagaget när de tog över.

— Att jag inte kunde något om själva hantverket såg jag inte som någon nackdel. Mitt jobb har från första början varit, liksom det var för Jespers mamma, att bygga företaget på lång sikt, säger Åsa.

Jesper ler och säger att när de träffades så blev det en riktig fullträff på alla plan. Att jobba och leva ihop ser de inte som något problem. De kan stänga av jobbet när de kommer hem. Åsa fyller sin fritid med får och Jesper kör rallybil.

— Hemslöjden hade tidigare hand om all försäljning. Vi tillverkade och de sålde men på sent 80-tal fick hemslöjdsföreningen en riktig dipp och mamma löste problemet genom att bygga en butik här bredvid produktionslokalen. Hon utvecklade den biten stenhårt och fick det att rulla på bra, hon var inte rädd för att jobba, säger Åsa och Jesper.

Ett Jobstryck känner man igen oavsett vad det sitter på. Jag frågar Åsa och Jesper om de hajat till när de sett sina tyger på något annorlunda ställe.

— Jag råkade titta på en dystopisk, svart teveserie där allting gick åt pipan. Där ovanför en säng hängde ett riktigt deprimerande Jobstryck. Sängen tillhörde ett par som genomled en tuff skilsmässa. Då vet jag att jag reagerade, vi har en produkt som passar både i slott och koja. Men där och då fyllde den sin funktion och gav serien en ytterligare svärta, skrattar Åsa.

Att lämna ursprunget i Västanvik har det aldrig varit tala om. Det finns heller ingen tanke eller anledning att modernisera produktionen tycker de. Den ska nämligen vara som den alltid har varit. Däremot så försöker de att framtidssäkra genom att kunna efterbearbeta tygerna när de har tryckts. Textilbranschen går på knä så det är svårt att hitta leverantörer. Nu jagar de egen utrustning för att då kunna ha koll på hela produktionsledet från ax till limpa.

— Vi känner en stolthet i det vi gör och när man ser att våra produkter hänger i riksdagen eller på någon ambassad så rätar vi på ryggarna, säger Jesper.

Fakta

Grundades: 1944
Omsättning: 7 miljoner
Anställda: 6 personer + extra personal på sommaren
Motto: Tidlöst

Plötsligt när jag sitter där så kommer jag att tänka på att det här är mer än en produktionsenhet med butik.

— Jo, vi är ett turistmål också. När gubbarna åker till Insjön så åker kvinnorna hit. Vi har guidad visning här under sommaren. Det är storartat att tänka på att folk åker långväga för att komma hit med sina historier om våra tygtryck. Vi är vår egen lyckas smed på något vis, säger Åsa.

För länge sedan var det inte lika populärt att ha folk som kom in och tittade. Det fanns en man som var anställd som tyckte att det där var ett ofog och det hände att om han upplevde att besökarna var i vägen så fick de en tackling. Men det var då det.

— Han blev ju störd i sitt yrkesutövande och hade ingen förståelse när folk började att ta kort på det han gjorde, han blev bara argare och argare, skrattar Jesper.

Men det är nya tider nu.

— Det är inte så vanligt idag att man kan komma in bakom kulisserna och se hur saker och ting tillverkas. Så det här med att släppa in folket är jätteviktigt för oss, säger Åsa.

Att vara företagare i Leksand tycker de båda funkar bra, de lever lite i sin egen värld här ute, när de har behövt hjälp av kommunen eller banken så har det aldrig varit något problem. Stödet finns där.

— Det här med att leva lite i en egen värld tror jag är bra för just det här företaget. Hade vi verkat mitt i bruset i en stad hade vi kanske ryckts med och inte hållit fast i det gamla som vi gör nu, säger Åsa.

När man tillverkar något som säljs över världen så finns det alltid några som ska kopiera och sälja billigare, har ni råkat ut för det?

— Jo, det dyker upp då och då. Tyvärr så behöver man inte göra mycket ändringar för att det ska räknas som ett nytt konstverk, även om vi ser att det är vårat mönster. Jag hittade en damoverall förra sommaren tryckt i vårat mönster rabarber som såldes på en varuhuskedja i England, säger Åsa.

De har sin butik i Västanvik, förstås en webbhandel via sin hemsida, några större kunder i Sverige och utomlands, möbeltapetserare och många andra mindre kunder. 65 procent i Sverige och resten från utlandet.

— Just nu känner vi att läget är väldigt stabilt. Det går jättebra och rullar på. Det får vi tacka mina föräldrar för. De låg på en jämn och fin nivå hela tiden och påverkades inte av konjunktursvängningarna. Det är den grunden vi bygger vidare på. Vi har heller inte försökt att vrålgasa. Hade vi försökt att maxa då hade vi gått in i väggen för länge sedan, säger Jesper.

Vad som händer i framtiden och kommande generationer tar jag inte upp till diskussion. Jesper skulle ju aldrig mer jobba här, sa han som tonåring.