”Kände tidigt att jag ville ge det en ärlig chans”

Vad gör man om den kreativa och praktiska ådran pumpar starkt, om man alltid haft ett intresse för att skapa saker med händerna, gärna i trä men är allergisk mot sågspån? Ja, frågar du Jonas Fisk blev valet att utbilda sig till murare. I veckans Bygdens Entreprenörer träffar vi 28-åringen från Heden som direkt efter avklarad lärlingsutbildning vid Leksands gymnasium började sitt kall i livet som murare, både hemma i Dalarna och utomlands.

I sina unga år var kojbygge en av favoritsysselsättningarna tillsammans med att spela både fotboll och ishockey för Jonas Fisk. Inför gymnasievalet var Jonas helt på det klara med att han ville gå en praktiskt utbildning då han inte kände sig motiverad till att enbart sitta i skolbänken ytterligare tre år. Den första tanken var att studera vid industriprogrammets inriktning mot finsnickeri.

— Problemet där var allt fint sågspån som jag är allergisk mot. Jag hade bara gått runt och snörvlat hela dagarna. Varför det blev lärling och murare vet jag inte riktigt men nu på senare dagar har jag fått reda på att det är ett yrke som finns i släkten, berättar Jonas Fisk.

I efterhand har det kommit fram att flera släktingar långt bakåt i tiden jobbade som just murare vilket kan vara en av anledningarna till att valet kändes rätt från första början. Redan vid första veckan som lärling hos sin blivande läromästare Lasse Persson kände Jonas att det här med murning var väldigt roligt.

— Visst var det lite svårt i början där jag skulle försöka lägga stenarna rakt man innan jag lyckats hade brunnit fast så det var bara att vrida loss och börja om. Jag kände dock tidigt att det var ett yrke jag verkligen vill ge en ärlig chans.

När Jonas ser tillbaka på gymnasieåren gör han det med positiva ögon. Det enda han nu i efterhand kan sakna var den dagliga relationen till kompisarna som kunde umgås i skolan varje vecka samtidigt som han själv befann sig ute på jobb. Å andra sidan kunde Jonas skatta sig lycklig som var färdigutbildad den dag han sprang ut från skollokalerna och direkt in i arbetslivet.

Direkt efter studenten väntade en anställning hos Kajgård Mur & Kakelugn i Boda där den första sejouren blev tvåårig innan ett äventyr i Norge med både ishockeyspelande och fortsatt jobb som murare väntade. I vårt västra grannland väntade en rejäl kulturkrock.

— Första veckan när jag kom dit och började jobba på riktigt trodde jag nästan det var ett skämt. Vi jobbade lite men fick absolut inte jobba för fort. Det var rökpauser stup i kvarten och i matlådan hade de konstant bara smörgåsar. För mig kändes det mest som att vi stod och stampade utan att det hände något och det fungerade inte riktigt på samma sätt jag var van vid, skrattar Jonas.

Tiden i Norge tog slut efter sju månader då hockeysäsongen var över och kosan styrdes hem mot Leksand igen. Där väntade en kortare paus från murningen innan Jonas återigen började jobba för Kajgård. Strax skulle dock en ny sväng till Norge stå för dörren, även denna gång över hockeysäsongen.

Väl tillbaka i Leksand igen skulle yrkeslivet fortsätta men frågan var vilken riktning det skulle ta. För att inte ställa till med problem för någon arbetsgivare ännu en gång om ett hockeyäventyr skulle dyka upp valde Fisk att starta sin egen firma, JF Murning & Arbetskraft.

— Det var min sambo och farsan som tyckte jag skulle prova. Fungerar det inte eller om jag inte trivdes med det kunde jag alltid testa något annat men jag förstod att en egen firma skulle innebära en större frihet och att jag kunde styra över mig själv. Det fick bli så helt enkelt.

Det här med att driva eget företag var dock främmande vatten för Jonas. Här ser han också potential för lärlingsutbildningar att kunna utveckla sitt koncept.

— Det känner jag nu att många ämnen läste vi bara för att men som jag idag inte har någon speciellt stor nytta av. Hade det funnits någon kurs i ekonomi eller företagande, något åt det hållet, då hade jag kanske startat eget mycket tidigare och samtidigt känt att jag hade bättre koll på vad som väntade. Tack vare hjälp från nära och kära har jag skaffat mig koll på allt vad gäller det administrativa där sambon är ett stort stöd. Vi sitter med sådana saker på kvällar helger då det inte hinns med under ”ordinarie” arbetstimmar.

Det brukar heta att tid är dyrbart vilket stämmer väl in även för Jonas Fisk. Vi sätter oss ned för vår pratstund när han precis putsat in en dörr på en fastighet. När jag tackat för mig bär det vidare mot ett nylagt och fogat golv som ska tvättas av innan firmabilen rullar mot Siljansnäs för att lämna material och redskap till ett jobb som startar nästa vecka. En strikt planering även om Jonas själv säger att just planeringen inte är hans starkaste sida.

— Ibland är det väldigt svårt att få ihop allt och veta exakt hur lång tid de olika jobben kommer ta. Kunderna vill så klart veta när jag kan börja med deras projekt men när väntelistan är två-tre månader lång är det svårt att svara exakt. Idag ser dock planeringen ut att hålla. Ibland lyckas man, säger Jonas med ett snett leende samtidigt som han slänger iväg en pik om att en viss intervju kanske förstör planeringen en aning.

Jobb finns det som ni förstår gott om och det är en ständig balansgång med att inte ta på sig för mycket.

— Ändå har jag aldrig annonserat eller egentligen visat att jag finns.

När coronapandemin slog till infann sig en viss oro medger Fisk. Han hade fortsatt en lista med jobb att göra klart, men vad skulle vänta därefter? Skulle telefonen sluta ringa? Nja, inte direkt.

— Folk började se över sina hem och bestämde sig för att ta tag i vissa projekt vilket gjorde att det blev en jäkla skjuts under en period. Samtidigt har både jag själv och kunder varit mer försiktiga där det blivit en del snabba förändringar om antingen jag eller dem haft förkylningssymtom eller liknande. Där kommer planeringen in i bilden igen då det blivit en del pusslande. Summerat har det dock fungerat bra.

Om Jonas själv får bestämma är framtiden som murare lång och än så länge bara i sin linda.

— Jag trivs bra och tycker det är kul att åka runt och göra olika saker. Ibland putsar jag runt någon dörr för att nästa vecka åka till en fäbodstuga och mura en skorsten och öppen spis. Det är sådant som är roligast, att göra ett helt projekt från början till slut och se resultatet som blir jäkligt bra. Då är man väldigt nöjd när det är dags att packa ihop grejerna och röra sig vidare mot nya uppdrag, avslutar Jonas Fisk.