Från trygg Hitachi-anställning till läderkreatör

Många lär drömma om det, men Kent Kirjonen från Grängesberg gjorde slag i saken på riktigt.

Efter många år som Hitachianställd sa han upp sig, för att satsa fullt ut som egenföretagare och läderhantverkare.

Det kan finnas anledning att höja ögonbrynen när man ser till Kent Kirjonens bakgrund. Han var elektronikintresserad i unga år. Han gick på elektronikgymnasiet och hade jobb klart på examensdagen.

Så småningom började han arbeta på de som då var ABB i Ludvika och som blev Hitachi. Praktiskt lagd som han var förkovrade hans sig i ”konstruktionsvärlden”. Åren gick och Kent sysslade med konstruktion och produktionsteknik. Han blev chef och han jobbade också med inköp.

Kort sagt gjorde han en slags rätlinjig yrkeskarriär. Inte någon som svävade iväg i sin egen idévärld bortom industriväggarna.

Med inombords pågick saker. Där fanns tankar och idéer som gick utanpå livet som anställd.

— Jag hade från början alltid velat ha en egen mekanisk verkstad där jag kunde komplettera det teoretiska och få med den praktiska biten. Jag har alltid tyckt om att realisera saker på det sättet.

Utifrån kan det han säger låta en smula kryptiskt. I princip handlar det om att han drömde om att utveckla en egen eller flera egna produkter.

Han skulle med andra ord behöva bli sin egen, vilket till en början kändes som ett väldigt stort steg att ta. Först tänkte han att han måste ha en egen produkt klar först, så att han hade någonting att komma med innan han vågade ta steget.

Men så tänkte han om.

— Jag tänkte att man inte kunde haka upp sig på det. Man fick istället bara pröva och se lite grann hur man kan hjälpa något företag, göra lite småjobb, svarva någonting åt någon. För jobb finns det ju. Behovet finns.

Så Kent började med det han kallar för en ”avancerad hobby”. Han förvärvade en egen liten verkstad och som egenföretagare utanför sin ordinarie arbetstid gjorde han olika småjobb.

Han svetsade galler till industrifläktar, stag till ljuddämpare och andra liknande detaljer. Sånt som man i vardagen ofta tar för givet att det bara finns där. Men som någon ändå måste tillverka.

Att få känna på känslan av att vara sin egen gav Kent mersmak.

— Det är många bitar i ett företag som man måste lära sig efterhand. Det är så många komponenter och det har varit en resa att förstå. Men bara det att inse att man kan få jobba åt sig själv är väldigt upplyftande. Det var det som blev drivkraften.

Här skulle man kunna tänka sig att Kent gick emot att utveckla en egen mekanisk verkstad och få den att växa. Men det var någonting helt annat som fick honom att ta sista steget.

En trasig plånbok i läder.

— Min plånbok gick sönder och då ville jag göra en egen plånbok. Och jag ville göra den bättre.

Det var förvisso flera omständigheter som ledde fram till den punkten, såsom hur familjesituationen såg ut just då, hur mycket eller lite tid som fanns.

Men pusselbitar kom på plats och metallhantverkaren Kent fastnade plötsligt för läderhantverk.

— Det kräver ju inte så mycket utrymme och tid och jag gillade hantverket. Jag gillade processen och det hållbara i det. Då insåg jag att den där mekaniska verkstaden var egentligen inte det jag ville hålla på med.

En ny värld öppnade sig för Kent. En som tilltalade honom med mycket teknik och spännande verktyg.

— Det är en stor värld som man kan nörda ner sig i och det är ju ungefär så jag jobba. Jag vill bli så bra som möjligt på det.

Så kastade han sig in och började lära sig läderhantverket på så många olika sätt som möjligt. Men han gick inga kurser.

— Det finns mycket att läsa i böcker och på nätet. Det finns en otrolig kunskapsbank.

Till sist kände han sig redo att kapa banden och segla iväg. Han sa upp sig från Hitachi för några månader sen, för det var förutsättningen för att kunna satsa fullt ut på sitt eget företag med namnet K Creative Craft. Han ”skalade bort” sin mekaniska verkstad och inrättade en ny läderverkstad i hemmet.

Det var lite allt eller inget över det.

— Jag tänkte, ska jag göra det här så ska jag göra det nu. Det är enda möjligheten. Jag hade planerat för det. Både när det gällde kostnader och sparade pengar. Sen får man bara bestämma sig. Är det värt att säga upp ett tryggt heltidsarbete? Men försöker man inte så vet man inte.

Varför vågar du just nu?

— För att jag har känt att det ger så mycket energi, att det är något jag tror på. Jag gillar att göra hållbara grejer och grejer som går att laga. Det är fina grejer också. Och jag känner att om jag inte gör det nu så kommer tiden att gå och så kanske man ångrar sig. Det är lika bra att köra nu så vet jag helt enkelt.

Vad är det du tillverkar?

— Just nu är det mindre saker som plånböcker och nyckelringar. Sen har jag tänkt göra större saker som väskor. Sen lagar jag saker också. Det ska vara schysst kvalitet som är värt att laga tycker jag.