William utbildar sig till spinnare i Dala-Floda
Efter universitetsstudier i Lund och Umeå bestämde sig William Lantz Winberg för att plugga igen. Nu utbildar han sig till spinnare på heltid i Dala-Floda.
— Jag var sugen på att jobba mer med händerna och det här kändes som en chans som var för bra för att missa, säger han.
En grusväg slingrar sig genom det grönskande sensommarlandskapet upp till en ladugårdsliknande byggnad på en kulle. Ljudet från rytmiskt arbetande maskiner letar sig ut genom de halvöppna dörrarna till Wålstedts ullspinneri i Dala-Floda, ett företag med hundraåriga anor. Härinne förvandlas ull med hantverksmässiga metoder från obehandlad råvara till spunnet garn. De historiska vingslagen märks tydligt, den nyaste maskinen i fabriken är från 1970-talet.
— Ull är en fantastisk råvara. Visste du att ullen blir en halv grad varmare när den blir blöt? Det kan man aldrig uppnå med en syntetfiber, säger William Lantz Winberg.
Han studerar till spinnare genom yrkeshögskoleprogrammet Hantverkslärling, en heltidsutbildning på 100 veckor som genomförs under två och ett halvt år. Utbildningen ges helt och hållet i lärlingsform och kan genomföras var som helst i landet där det finns en erfaren handledare i det yrke man vill studera.
— Det här är en jättemöjlighet att testa ett yrke man är nyfiken på. Man behöver absolut inte veta att det är något man vill hålla på med resten av livet, säger William Lantz Winberg.
På markplan finns spinnmaskiner och tvättrum. En trappa upp ligger butiken där garnerna säljs. Två damer öppnar dörren och kliver på, uppenbart förtjusta över att vara här. För William har textil varit ett intresse långt innan det blev ett jobb.
— Jag har alltid sytt mycket hemma, inte så mycket kläder, men väskor och ett tält. Textil är mycket mer tekniskt än man kan tro och det är något som alla har en nära relation till. Man har ju på sig kläder varje dag.
Han har tidigare gått på civilingenjörsprogrammet i Lund och har en examen i industridesign från Umeå universitet. Nu är han tjänstledig från jobbet som textildesigner på friluftsföretaget Klättermusen i Åre.
— När man studerar industridesign spenderar man mycket tid i verkstaden. På kontoret kände jag att jag saknade att jobba med händerna och att jag ville lära mig mer praktiskt om textil.
Genom sin sambo Rebecca, som är textilingenjör, hade han några år tidigare varit på besök på Wålstedts ullspinneri.
— De som driver det är supertrevliga, vi fick bra kontakt direkt och de hade hört talas om Hantverkslärling.
William sökte utbildningen och kom in. Han fick tjänstledigt för studier, paret hittade ett hus att hyra och lämnade Åre för Dala-Floda.
— Dala-Floda är en jättemysig by, men det var lite nervöst att flytta, det sociala livet har varit ganska annorlunda. I Åre är det mycket skidåkning på vintern och vandring på sommaren. Här har vi mest hängt hemma och fixat i trädgården, säger William Lantz Winberg.
Som lärling befinner han sig mitt i verksamheten och lär sig hantverket steg för steg, men också hur det är att driva företag.
— Det är väldigt annorlunda mot att studera på universitetet. Där läser man en eller kanske två kurser i taget. Här är jag en del av en daglig produktion och allt sker samtidigt hela tiden. Man behöver nog ha lite eget driv och kunna skapa struktur för att trivas, men det är en fantastisk chans.
Nästa år planerar han och sambon att starta ett storskaligare, mer industriellt ullspinneri utanför Hudiksvall.
— Om inte Hantverkslärling hade funnits hade jag nog inte hamnat här, och då hade jag inte haft de framtidsplaner jag har nu. Att säga upp sig för att börja spinna garn hade känts väldigt osäkert, men nu ser jag en framtid i det här.
Text och foto: Anna Hultman