Storm när Fjällräddarna träffades över länsgränsen

Vintern är inte över och fjällräddarna i norra Dalarna har ännu inte ställt undan snöskotrarna. Samtidigt har de inlett planeringen för framtiden.

— Vi hade en gemensam träff med gruppen från Härjedalen i förra veckan, berättar Mikael Westerdahl, en av fjällräddarna i Grövelsjön.

Det var gruppen på härjedalssidan som tog initiativet till träffen vid Storrödtjärnen på dalasidan av länsgränsen.

— Tanken har funnits under flera år och nu förverkligade vi den till ett möte för gruppchefer och insatsledare, berättar Hielke Chaudron, från Tännäs och fjällräddningsgruppen i Funäsdalen.

Peter Borg på polisen i Östersund är ansvarig för fjällräddarna i Jämtland och hans civila kollega Anders Wallin i Älvdalen sydde ihop mötet med fjällräddningsgrupperna.

Full storm gjorde dock mötet tuffare än planerat och stugorna vid Hävlingen kom till användning. För storm på fjället är en utmaning även för välutrustade fjällräddare.

Med på det gränsöverskridande mötet var fem fjällräddare från Härjedalen, fyra från Grövelsjön och tre från Idre.

— Våra bevakningsområden gränsar till varandra och vi har en hel del gemensamma frågeställningar. Därför var det här ett bra möte, inte minst för att få ett ansikte på kollegorna som vi normalt bara har kontakt med via radio, berättar Mikael Westerdahl.

Just problematiken med bristande radiotäckning med radiosystemet Rakel är ett gemensamt problem i de stora ödemarkerna där fjällräddningen brukar jobba.

— Rakel fungerar inte på alla platser och inte heller Telias mobiltäckning. Det gör vår verksamhet betydligt svårare. Tryggheten med en fungerande radio- och mobiltäckning är väldigt viktig för vår verksamhet, betonar Mikael.

För fjällbesökaren med ”fel” abonnemang innebär det också en en fara. Om något händer överraskas den drabbade av att telefonen inte har den täckning som krävs.

— Inte ens larmsamtal fungerar överallt och det ”nödnet” vi har tillgång till fungerar lite bättre när någon norsk mast ”klickar in”, säger Mikael.

På Härjedalssidan är förhållandena bättre vad gäller radio- och mobiltäckning.

— Vi har också en del områden där radion inte fungerar, men det är områden med relativt få besökare, konstaterar Hielke.

Fjällräddningsgruppen som utgår från Funäsdalen täcker ett stort geografiskt område.

— Vi når ner mot gränsen mot Särna och följer dalagränsen förbi Hävlingen och sedan gränsen mot Norge norrut, berättar Hielke.

Fjällräddarna är underordnade polisen, men det handlar om insatser som sker helt frivilligt och det finns ingen jour. När ett larm om försvunnen eller skadad person på fjället kommer och en fjällräddningsinsats inleds är det de som för stunden har möjlighet som ger sig ut.

— Det gör att vi ibland kan vara väldigt få och då är det en tillgång att kunna hjälpa varandra, säger Mikael.

— För vår del handlar det framförallt om området runt Hävlingen och Rogen, där vi kan hjälpa varandra.

Ett problem som uppstått runt Grövelsjön är väntan på att snabbt kunna få klartecken att gå in på den norska sidan.

— Hela Norrland styrs från polisens ledningscentral i Umeå. Numera fungerar det riktigt bra för vår del, men så handlar det också om väldigt många fjällräddningsuppdrag, så det är lite av rutin för dem, säger Heilke.

— Vi åker också ofta på eftersök av personer som gått vilse utanför själva fjällkedjan.

Gemensama frågeställningar, men också erfarenheter utbyttes under mötet.

— Det vi är överens om är att ha en gemensam träff runt idreområdet till hösten för att öva eftersök och senare en gemensam lavinövning, säger Hielke.

Under påskhelgen var också fjällräddarna från Grövelsjön ute på fjället och hade påskpatrullering och informerade om sin verksamhet.

— Det är något som man tidigare gjort i Jämtland. Nu testade vi det och vi kom också att hjälpa flera personer som blivit nedkylda.

— Samtidigt var det flera vi träffade som inte kände till vår verksamhet, säger Mikael Westerdahl.

När vintern går över i sommar blir utmaningarna större för fjällräddarna då inte snöskotrarna kan användas utan fyrhjulingar och bandvagn får ersätta.

— För vår del får vi då väldigt bra stöd från helikopter som ofta flyger ut oss så vi slipper ta oss fram till fots eller med fyrhjuling, säger Hielke Chaudron.

För fjällräddningsuppdragen är betydligt tuffare att genomföra sommartid i stenblocksterrängen i nordligaste Dalarna.