Sju unika stationshus – fyra står kvar

Den 1 november år 1900 öppnades järnvägslinjen Mora-Älvdalen, Mora-Elfdalens Järnväg MEJ, en sträcka på 41 kilometer. 1948 blev banan en del av SJ.

1961 lades persontrafiken ner och 1989 upphörde trafiken från Blyberg till Älvdalen, visserligen användes lastkajen vid Märbäck en kort period på 90-talet.

1995 revs också rälsen, 3 km, från Älvdalen ner mot dagens stoppbock vid Mjågen. Idag rullar godståg till sågen i Blyberg och ett årligt veterantåg till Oxberg liksom tågen till Tjejvasan.

Längs sträckan Mora-Noret, som då var Moras järnvägsknut, och upp till Älvdalen uppfördes sju stationer. De fanns i Morkarlby, Eldris, Gopshus, Oxberg, Blyberg, Gåsvarv och Älvdalen.

Stationerna har gått olika öden till mötes, men kvar på plats står fortfarande fyra av de sju stationsbyggnaderna, Älvdalen, Gåsvarv, Oxberg och Gopshus. Numera i privat eller kommunal ägo.

Stationshusen byggdes i rundhyvlat liggtimmer efter ritningar av arkitekten Ferdinand Boberg, som lär ha blivit inspirerad av Anders Zorn när det gäller stationsbyggnadernas exteriör. Boberg hade 1887 ritat Bergööska huset till Carl Larssons svärföräldrar i Hallsberg. En villa som till viss del påminner om de sju stationer som han därefter ritade och som uppfördes längs järnvägen mellan Mora och Älvdalen.

Boberg ritade även byggnader som Rosenbad, LO-Borgen och Waldemarsudde, för att nämna några andra av hans mer kända byggnader.

Idag är ingen av stationsbyggnaderna i bruk som järnvägsstation. Visserligen stannar Tjejvasans tåg vid stationen i Oxberg. En station som idag ägs av Oxbergs Bygdegårdsförening.

— Det var min pappa Albin Oskarsson som 1965 köpte stationen till bygdegårdsföreningen, berättar Göran Albinsson.

— Priset var 15 000 kronor, onekligen ett bra pris. Sedan har stationen renoverats och fungerar idag som mötesplatsen erbjuder också logimöjligheter.

Genom Albins insats står stationshuset i Oxberg kvar och kommer byn till  nytta.

— Jag brukar klättra upp och tjära örnarna som dekorerar taknockens ändar, berättar tar Göran om en detalj på de gamla stationshusen.

— Sedan ska vi renovera stationsskylten, lovar Göran.

När det gäller stationerna i Gopshus och Gåsvarv har de blivit privata bostäder, men står kvar och är välbevarade.

I Älvdalen är det kommunala bostadsbolaget Norra Dalarnas Fastigheter som äger och förvaltar byggnaden som under många år rymde samhällets turistbyrå.

Idag är stationen hemvist för projektet Willum og Belum, samt en bostad på övervåningen.

Borta och saknad är däremot den klassiska stationsskylten på spårsidan av Älvdalens stationshus.

— Jag passar på frågan om vad den tagit vägen. Om det är vi som plockat ner den så borde den finnas i något av våra förråd. Det får bli en uppgift att se om det går att hitta den, säger Thomas Kjellsson, som är VD för Norra Dalarnas Fastigheter.

Älvdalens tidigare kommundirektör vet dock besked.

— Skylten är flyttad från spårsidan till stationsbyggnadens sida mot riksvägen.

Därmed är det bara att besluta om den ska få sitta kvar där den sitter och upplyser om Älvdalen 237 ÖH, eller om den ska flyttas tillbaka på spårsidan, som numera blivit busshållplats.

Bortflyttade från järnvägsspåren, men med nytt liv har stationerna som fanns i Morlkarlby och Eldris fått uppleva.

Morkarlbys station plockades ner och återfinns nu vid SJ´s driftsvärnsgård i Storsund.

Stationen i Eldris brann ner till grunden den 3 maj 1905. Den byggdes upp, men inte i samma stil som den nedbrunna. Den nyuppförda byggnaden monterades sedan ned och flyttades till ett nytt spår, Vasaloppspåret vid Gopshus skidbacke, där den fungerade som fik åt Friluftsfrämjandet, för att nu vara vandrarhem. Från början hette byggnaden också Eldrisgården innan den bytte namn till Gopshusgården.

Värst har det gått för stationshuset i Blyberg som plockades ner på 70-talet för att bli ett fritidshus i Stockholm.

— Om historien stämmer så fick inte köparen bygglov på ön i Stockholm skärgård, berättar Göran Solders med rötter i Blyberg.

— Timmerstockarna transporterades sedan till Västerdalarna. Men där blev den liggande och tyvärr inte tillräckligt bra täckt så stockarna hade ruttnat.

— Min tanke hade varit att försöka få köpa den gamla stationsbyggnaden. Därför spårade jag den till Västerdalarna, berättar Göran, som har egna minnen av ångloksdrivna tågresor till Blyberg.

Blybergsbornas stationshus, som låg vid nuvarande sågens södra del må vara borta, men i byn finns en raritet. Där står kiosken som en gång fanns vid Älvdalens station. Även den sannolikt ritad av Ferdinand Boberg.

Ulla Welin har beskrivit hur kiosken hamnade i Blyberg: ”Kiosken köptes av konsumföreståndaren i Blyberg Einar Britt för Blybergs enskilda konsumentförenings räkning. Kiosken flyttades i början av 1940–talet till Blyberg. Matis Helmer och Jeper Lass fick låna en lastbil av Krubb Oskar. De färdigställde en slags kälke med timmerstockar som medar. De lastade kiosken på medarna och drog den bakom lastbilen från Älvdalen till Blyberg. Efter hand önskade Älvdalens kommun köpa tillbaka kiosken men Britt Einar vägrade att sälja. På så sätt står en med all säkerhet arkitektritad kiosk i Blybergs by.